Fru talman! Självklart behövs det ett slags cocktail av olika åtgärder för att jobba med miljön globalt. Det handlar mycket om att transportera och exportera miljöteknik. Där är Sverige en spjutspetsnation. Våra företag kan lära andra mycket och också lära sig tillbaka. Det är en sak. Det handlar om att hjälpa till att få fram förnybara energikällor. Det är inte
en
åtgärd som är det enda.
Samtidigt tror jag att om vi vill bli av med det miljöfarliga oljeberoendet och slippa sitta i knäet på världens oljediktaturer i arabvärlden kan man inte räkna bort kärnkraften år 2009. Jag skulle aldrig vara kärnkraftsentusiast om det fanns andra fullgoda alternativ som kunde täcka upp det energibehov vi har i dag. Men nu ligger vi inte på den nivån. Därför är det viktigt att se att kärnkraften kommer att vara en stor del av svensk och andra länders energipolitik under lång tid framöver.
Man måste också betänka att sedan de första kärnkraftsreaktorerna byggdes har utvecklingen gått framåt på flera olika sätt. Därför är det positivt att man har tagit bort tankeförbudslagen så att man kan hitta bättre och mer effektiva kärnkraftsreaktorer. Där har alliansregeringen varit klok och tittat på kärnteknikforskningen på bred front.
Avslutningsvis tycker jag att man absolut kan ha synpunkter på vilka länder som ska få svenskt bistånd eller vilka länder vi ska samarbeta med, oavsett om det gäller miljöteknik eller vapenexport. Tidigare i debatten hörde vi dock att vi inte ska pådyvla andra länder olika energikällor utan att de själva ska få bestämma. Om ett demokratiskt land som Sydafrika vill producera kärnkraft, ska vi då motsätta oss det? Är det inte en form av paternalism? Ibland är det på något sätt okej att pådyvla andra länder västerländska värderingar och levnadssätt, men i andra fall är det inte det.