Fru talman! Denna tidiga kväll har vi diskuterat utrikesutskottets betänkande
Internationella frågor om hållbar utveckling och miljö.
Det är en högaktuell fråga.
I dag är det bara 25 dagar kvar till Europaparlamentsvalet den 7 juni. Jag vill verkligen uppmana både er på läktaren och ni andra som händelsevis lyssnar att gå och rösta, inte minst för miljöns skull.
Den 1 juli tar Sverige också över ordförandeskapet för Europeiska unionen, och alliansregeringen med statsminister Fredrik Reinfeldt i spetsen har valt att sätta klimatfrågorna allra högst på agendan.
I december inträffar de viktiga internationella klimatförhandlingarna i Köpenhamn. De är en grundläggande förutsättning för att EU ska kunna spela en ledande roll i världen när det gäller att få ett globalt klimatavtal. Det är otroligt viktigt att EU kan företräda en gemensam hållning som bygger på bästa tillgängliga vetenskapliga rön.
Vi får heller inte en dag som denna glömma Lissabonfördraget som gör EU mer demokratiskt, dugligt och dagsaktuellt. EU kan bli världens starkaste miljöorganisation. Lissabonfördraget har slagit fast att kampen mot klimatförändringarna är en ny politisk prioritet för unionen. Exempelvis kan inte längre Italiens premiärminister Silvio Berlusconi vifta bort miljöhotet, och klimatskeptiker kan inte kidnappa miljöarbetet med Lissabonfördraget.
Men det är också samtidigt väldigt lätt att bli deprimerad på många fronter. Medeltemperaturen var 0,6 grader högre i slutet av 1900-talet jämfört med slutet av 1800-talet. Nederbörden har i snitt ökat på det norra halvklotet. Mängden koldioxid i luften har ökat med ungefär 30 procent sedan mitten av 1800-talet.
Vi ser hur världens snötäcken har minskat framför allt på många av världens glaciärer. Istäcket i Arktis har minskat i omfång och tjocklek. Tjockleken under sommartid kan ha minskat med upp till 40 procent mellan perioden 1958-1976 och mitten av 1990-talet.
Som svenska parlamentariker kan vi nog alla genom våra resor i såväl låginkomstländer som rena utvecklingsländer se med egna ögon hur den globalt försämrade miljön har påverkat livet negativt för människor, djur och natur.
Jag tänker på hur torka och ökenutbredning bara på ett par år har blivit tydlig på Afrikas horn i Somalia. Jag tänker på hur tsunamins effekter fortfarande syns på Sri Lanka. Jag tänker på hur vårens översvämningar i södra Afrika har bidragit till nya mänskliga tragedier. Världens allra fattigaste drabbas hårdast, och kvinnor och barn drabbas allra mest.
Hoten mot miljöutvecklingen i världen ligger inte i globaliseringen. Avgaserna och föroreningarna skyr inga nationsgränser. De måste därför bemötas med mer globalisering. Men framför allt måste solidariteten globaliseras.
Även om för mig som liberal marknadsekonomin är grunden för att lösa miljöproblemen både globalt och lokalt krävs det att stater sätter upp tydliga lagar och spelregler för att förhindra miljöförstöring. Det ska kosta att skita ned för företagen, på ren svenska.
Men det är också vår moraliska skyldighet att nedmontera västvärldens nationalstatsegoism genom att avskaffa hindren för utveckling genom att rasera tullmurar och minska skulder. Det gäller också att ge möjligheter till utveckling genom miljöbistånd och använda det till att sanera u-ländernas redan skadade miljö och införa miljövänlig teknik. Liberalism är för oss i Folkpartiet utvecklingsoptimism, och här är EU en maktfaktor.
Den tidigare debatten snuddade vid kärnkraft. Om Bodil Ceballos hör till riksdagens mest kärnkraftsfientliga parti kanske jag hör till riksdagens mest kärnkraftspositiva parti. Vi i Folkpartiet är fullkomligt övertygade om att såväl modern kärnkraft som vindkraft och andra förnybara energislag behövs för att möta klimathotet. Vi behöver en fungerande europeisk elmarknad som ska skapas.
EU bör också göra gemensamma investeringar i till exempel infrastruktur med särskilda järnvägsförbindelser för höghastighetståg mellan städer och länder. Det behövs också mer gemensamma medel för forskning och utveckling av förnybar energi, kärnkraft och koldioxidlagring.
Klimat- och miljöproblemen är gränsöverskridande och kräver gränsöverskridande lösningar. Grunden för klimatpolitiken måste vara internationellt samarbete och ekonomiska styrmedel som gör att det kostar att släppa ut växthusgaser. EU ska här vara en pådrivande kraft som gör att det går att förena god ekonomisk tillväxt med snabbt minskade utsläpp.
För att bryta beroendet av den smutsiga kolkraften i Europa måste vi använda alla de klimatsmarta energislag som står till buds. Både kärnkraft och förnybara energikällor bidrar till att minska koldioxidutsläppen. Det spelar roll om EU bejakar kärnkraften eller inte för både klimatet och Europas energisäkerhet.
Här vill vi i Folkpartiet betona att man ska driva en europeisk energipolitik som bygger på koldioxidfri energiproduktion och effektiv energianvändning. Kärnkraften släpper inte ut några växthusgaser. Den har problem. Det är jag den första att erkänna. Men ur miljöaspekt är den mycket bättre än många andra alternativ. Utan kärnkraften blir det omöjligt att nå de fina högt uppsatta klimatmålen som finns.
Jag tror att vi alla skulle önska att det skulle finnas fler förnybara källor. Men vi är inte där i dag. Faktum är att kärnkraften för svensk del svarar för hälften av vår energi. Att byta ut den i dag, i morgon eller i övermorgon är varken önskvärt eller realistiskt om man samtidigt vill ha en svensk industri.
I dag lider det globala samarbetet i miljöfrågor brist på starka institutioner. Internationella miljökonventioner är nödvändiga, men hur effektfulla blir de om det saknas möjligheter att genomdriva dem?
Jag är lite förvånad över att en av de gamla klassikerna som brukar vara med saknas i årets debatt om internationell miljöpolitik och att oppositionen inte har nappat på det. Tidigare har Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet lyft fram att en internationell miljödomstol med muskler, baserad på ett internationellt regelverk för att kunna sätta dit miljöbovar och ställa krav på radikala miljöreformer hos enskilda länder, skulle kunna vara ett bra redskap.
Internationella miljökonventioner som Kyotoavtalet är viktiga. Det tror jag att vi alla kan skriva under på. De kommer dock aldrig att bli effektfulla fullt ut om det saknas möjligheter att genomdriva dem.
Internationella domstolen i Haag har i dag en särskild miljökammare. Det har också pågått en diskussion ganska länge om hur man kan stärka FN:s miljöprogram, Unep. Men införandet av en internationell miljödomstol skulle stärka ramverket på miljöområdet. I kombination med ett bra sanktionssystem skulle det bli en stark aktör. Man kan hämta inspiration från andra internationella juridiska fält. Vi har till exempel Internationella brottmålsdomstolen och flera krigstribunaler i Haag. Varför inte låta miljön få samma prioritet? Det är något man på sikt skulle kunna lyfta fram för att få ett effektivt resultat.
Fru talman! Sist men inte minst tar en liberal miljöpolitik med globalt perspektiv sin utgångspunkt i det personliga miljöengagemanget. Vi måste uppmärksamma att individens initiativ ofta är nyckeln till en mer miljövänlig värld. Vi har ett ansvar.
Min bästa personliga insats på miljöfronten hittills är att jag för 22 år sedan, i de tidiga tonåren, slutade att äta kött. Jag uppmanar riksdagens ledamöter från höger till vänster att dra ned på köttätandet. Jag vet att några i utskottet är vegetarianer. Fler borde dock bli det, för det är en konkret åtgärd man kan vidta på miljöfronten.