Fru talman! Berit Jóhannesson säger att Vänster-
partiet inte alls har ifrågasatt Milosevics skuld, men
det står inte en rad om detta i det särskilda yttrandet.
Om man jämför det med det som t.ex. Miljöpartiet
har skrivit - jag vet att Miljöpartiet på samma vis är
kritiskt mot Natobombningarna - finner man att detta
mycket balanserat inleds med att klarlägga skuldför-
hållandena och hur situationen uppstod.
Jag håller med Berit Jóhannesson om att man bor-
de ha förhandlat tidigare och på ett annat sätt. Efter
Rambouilletförhandlingarna var alla korten utspelade.
När man inte nådde resultat då och villkoren inte
uppfylldes så som man hade sagt, fanns det inget
annat att göra.
Jag vill fråga Berit Jóhannesson vad man skulle
ha gjort i stället. Inte kunde man väl ha satt sig att
förhandla i ytterligare ett år när den etniska rensning-
en och folkfördrivningen hade gått så långt. Skulle vi
ha kunnat åse detta ett år till för att lirka med parterna
så att de skulle komma överens? Nej, detta skulle
naturligtvis ha skett för fem, sex eller sju år sedan. Då
kunde man ha arbetat på ett annat sätt. När man nu
hade misslyckats fanns det i dagsläget inte någon
annan lösning.
Jag vill också påpeka att det inte är fråga om nå-
gon lösning utan om ett sätt att så småningom hitta en
ny ingång till lösning av den här konflikten. Detta
kommer dock att ta lång tid.
Berit Jóhannesson säger att FN har blivit försva-
gat. Nej, FN blev nog inte försvagat av Natos bomb-
ningar. Natos bombningar kunde ske därför att FN:s
säkerhetsråd var svagt. Det är smärtsamt att säga det,
särskilt för mig, men det var anledningen. FN:s sä-
kerhetsråd var för svagt, och det fanns inte politisk
vilja till ett gemensamt ställningstagande som kunde
ha givit FN en helt annan roll.
Jag tror att vi efter detta får se ett starkare FN och
att FN är väl medvetet om vad som i framtiden krävs
för att FN skall kunna spela den roll som det absolut
behöver spela.
Jag får ta upp nästa fråga sedan.