Fru talman! Att sända svenskar till ett annat land
för att vaka över mänskliga rättigheter och att ett
fredsavtal mellan stridande parter upprätthålls är ett
stort beslut och ett stort ansvar. Därför är det mycket
positivt att utskottet enigt ställer sig bakom förslaget
att ställa en väpnad styrka till förfogande som ett
svenskt bidrag till en internationell fredsstyrka i Ko-
sovo. Förutsättningarna för detta är dock, som det står
i betänkandet, en vapenvila eller en fredsöverens-
kommelse mellan parterna i konflikten i provinsen
Kosovo i Förbundsrepubliken Jugoslavien och ett
beslut av FN:s säkerhetsråd eller av OSSE om en
sådan styrka.
Kristdemokraterna bifaller regeringens förslag om
en fredsstyrka i Kosovo. Ännu har dock inte, vad jag
vet, någon förfrågan kommit till Sverige om att delta
med en fredsstyrka i Kosovo, men efterfrågan på
alliansfria stater som är villiga att ingå med fredsstyr-
kor sägs vara stor. Och visst tror jag att Sverige, som
ett alliansfritt land utanför Nato, kan ha en speciell
roll - särskilt med tanke på de inte helt friktionsfria
relationerna mellan Ryssland och Nato, som visats
konkret särskilt de senaste dagarna.
Fru talman! Sedan det sammansatta utrikes- och
försvarsutskottet diskuterade frågan om fredsstyrka i
Kosovo har ju situationen förändrats, såsom också
Viola Furubjelke nämnde. I dag är de serbiska styr-
korna på väg ut ur Kosovo medan Natotrupper och
ryska trupper är på väg in, och bombningarna i Jugo-
slavien har upphört. Den hårt drabbade civilbefolk-
ningen kan nu börja andas lite lättare ingen - även om
hundratusentals, kanske miljontals människor fått
sina liv och sin framtid förödda och förstörda, och
även om situationen är ytterst labil och känslig.
Vi kristdemokrater tycker att det är bra att För-
svarsmakten nu planerar för att sända ned en större
styrka till Kosovo än vad man tänkte från början och
att denna styrka kommer att bestå av enbart svenskar.
I den synpunkten lägger jag inga andra värderingar än
säkerhetsaspekter.
Fru talman! I den av regeringen utarbetade inrikt-
ningen av Försvarsmaktens förmågor anges förmågan
att genomföra internationella insatser, men i beskriv-
ningen av den internationella förmågan anges inte hur
stor del av försvarsutgifterna den delen av försvarets
uppgifter är tänkt att ha, vad gäller både innehåll och
ekonomi. Det är en brist som kan minska trovärdig-
heten i den verkliga viljan och förmågan. Detta tycker
jag är ytterligare ett exempel på det som tidigare
påpekats här i kammaren, nämligen hur viktigt och
angeläget det är dels att få en ny säkerhetspolitisk
bedömning, dels att därmed sammanhängande plane-
ringsförutsättningar skall göras före beslut om försva-
rets inriktning.
Den yttre hotbilden bedöms i dag av många som
minskande och mindre hotfull. Detta anses av många
som ett kriterium för att vårt lands behov av ett stort
och kostsamt försvar minskar. Men hotbilder har i
alla tider varierat och kommer alltid att göra det. De
har dessutom en tendens att tillta snabbare än de
avtar, bli fler än färre. Det finns i dag exempel från
vår del av världen på att konflikter snabbt kan blossa
upp.
Det finns ingen som i dag kan lämna en garanti
för att den hotbild som anses gälla i dag också kom-
mer att gälla i morgon. När det gäller vårt lands sä-
kerhet måste beslut i denna fråga präglas av förutse-
ende och en långsiktig realism.
Naturligtvis skall försvarets kostnader analyseras
och ifrågasättas på samma sätt som inom alla sam-
hällsområden. Men att betala kostnaden för ett till-
räckligt försvar är en förebyggande insats för att
skydda vårt land och något som det måste finnas
utrymme för.
Fru talman! Att skicka i väg en bataljon till Ko-
sovo tar tid och resurser i anspråk. Det fordrar många
månader av förberedelser, utbildning och anpassning
till en krigsmiljö med psykiskt och fysiskt skadade
människor. Men i vårt land planerar vi för en av his-
toriens största nedskärningar när det gäller försvaret.
För mig går den ekvationen inte ihop: att vi skall ha
en bra beredskap för internationella insatser, samti-
digt som vi nedrustar vårt försvar så att det nästan blir
osynligt.
Det är bra om vårt land kan vara ett föregångsland
för fredsskapande åtgärder, men detta skall inte
kopplas till orealistiska neddragningar av vårt försvar.
Det är fel att ställa de två områdena mot varandra,
dvs. försvaret av vårt eget land och möjligheterna till
internationella fredsskapande och fredsbevarande
insatser. Möjligheten att skydda landet måste alltid
finnas.
Att riva ned ett försvar kan gå mycket fort och
kan också av olika skäl vara politiskt gångbart, men
att bygga upp ett försvar tar tid och möter säkert poli-
tiskt hårt motstånd. I vilket fall som helst går det inte
att bygga upp ett försvar på en dag. Trots att resurser-
na är framdukade tar det ju flera månader att göra en
bataljon ordentligt förberedd för att kunna tjänstgöra
internationellt i en fredsstyrka. Med det förslag till
nedbantat försvar som snart läggs fram finns det små
möjligheter, som jag ser det, att kunna möta en blix-
tattack.
Fru talman! I lördags medverkade jag vid en stor
aktion i Göteborg med anledning av situationen på
Balkan. Det var organisationen Ship to Bosnia som
hade anordnat en stor konsert med ett uppbåd av
artister och någon enstaka inbjuden politiker. Avsik-
ten var att samla in pengar till ett solidaritetshus i den
lilla byn Lipnica i Bosnien. Jag har varit där, och jag
vet vad den solidaritetshandlingen betyder just för de
muslimer, kroater och serber som bor där och som
också i fortsättningen vill bo där tillsammans.
Vad jag menar med detta är att den eventuella
svenska fredsstyrkans insatser i Kosovo måste kom-
bineras med intensiva insatser inom en rad olika hu-
manitära och andra områden. Här har många olika
frivilliga organisationer med stor erfarenhet av frivil-
ligarbete både engagemang och erfarenheter att ge.
Det är sådant solidaritetsarbete som jag också ser
framför mig och hoppas kommer att följa den svenska
fredsstyrkan i spåren.
Fru talman! Jag blev positivt överraskad av Mil-
jöpartiets välskrivna särskilda yttrande med dess
kritik och dess fördömande av den serbiska nationa-
listiska regimen som ansvarig för folkfördrivningen,
massmördandet och brotten mot mänskligheten i
Kosovo samt beklagandet av att vetorätten i FN:s
säkerhetsråd omöjliggjort ett FN-ingripande. Samti-
digt blir jag lite fundersam då man kritiserar Natos
flygbombningar, som enligt Miljöpartiet kan bli ett
prejudikat för andra länder som vill handla likartat.
I det särskilda yttrandet nämns dock inte med ett
ord det faktum att Milosevic faktiskt är anklagad för
att vara krigsförbrytare och vilseledare av ett helt folk
och att han och hans regim därmed bär ansvar för den
etniska rensning som ägt rum i först Bosnien och
sedan Kosovo.
Vi vet ju att Milosevic åtskilliga gånger varit ut-
satt för outtröttliga diplomatiska överläggningar för
att få ett slut på den etniska resningen och få till stånd
en fred. Detta vill jag säga också till Berit Jóhannes-
son. Men hans löften har inte varit något värda. Det
har visat sig gång efter gång att det enda som har fått
honom och hans regim till besinning är hot om våld.
Många av oss trodde väl kanske inte att Nato skulle
behöva tillgripa våldet, framför allt inte i den ut-
sträckning som skedde. Och även om civilbefolk-
ningen har drabbats mycket hårt var det inte den som
västvärlden och Nato ville åt utan krigsförbrytaren
Slobodan Milosevic och hans regim. Bombningarna
har inte varit riktade mot det serbiska folket utan mot
dess härskare. En dag kanske man kommer att förstå
det. Med stor inre smärta, med tanke på det serbiska
folkets lidande, hoppas jag det i alla fall.
Fru talman! Som jag sade redan inledningsvis yr-
kar jag bifall till regeringens förslag. Den politiska
enigheten när det gäller svenskt deltagande i freds-
styrkan i Kosovo medverkar till att stärka vår utrikes-
politiska profil, och det kan ju inte vara helt fel.