Fru talman! 72 dagars och nätters bombningar i
Kosovo och Serbien är över. Det är i alla fall vad vi
alla här hoppas, och runt om i världen hoppas man
likadant. Den 3 juni skrev Milosevic under fredsav-
talet. FN har antagit en resolution som innebär att en
internationell fredsstyrka får gå in i Kosovo och säkra
reträtten för de trupper som skall ut ur Kosovo. Den
skall hindra att nya fientligheter uppstår. Framför allt
skall den se till att flyktingarna kan komma tillbaka.
Den skall också demilitarisera UCK-gerillan och
andra militära grupper som finns kvar. Men också
minröjning står ju på det uppdraget.
Det är nu som det svåra arbetet startar: att behålla
den sköra freden, att se till att flyktingar kan återvän-
da, att ge dem tak över huvudet och möjlighet till ett
drägligt liv. Men det allra svåraste i den här processen
är att läka såren i själen, att leva med minnen och att
behärska och läka hatet.
Vänsterpartiet har, som de andra partierna, ställt
sig bakom förslaget om en internationell fredsstyrka i
Kosovo. Vi tycker att det är viktigt att vi är eniga.
Utskottets krav var ju att det skulle vara ett under-
skrivet fredsavtal och också att det skulle finnas ett
FN-mandat. Nu finns det. Jag är övertygad om - och
det säger också utskottet - att det är oerhört viktigt att
det finns med soldater och resurser från icke-
Natoländer, att alliansfria stater är med i styrkan.
Vi har också för inte så länge sedan fattat ett be-
slut om utlandsstyrkans säkerhetsskydd. Jag tycker att
det är oerhört viktigt. Viola Furubjelke sade att det är
ett svårt och farligt uppdrag, och det är viktigt att vi
har fattat det här beslutet.
Det finns också en annan viktig fråga som jag
skulle vilja ta upp. Vi har fått uppgifter om att det
från USA skall ha funnits depleted uranium i bomber
som har fällts över Kosovo och Serbien. Nato har
varken bekräftat eller dementerat uppgifterna. Men
det är viktigt när man går in i Kosovo att man är
medveten om att det kan finnas. Anna Lindh har sagt
att hon skall hålla ögonen på det här, och det hoppas
jag verkligen att hon gör.
Jag vill yrka bifall till hemställan i utskottets be-
tänkande.
Sedan har vi ett särskilt yttrande. Viola Furubjelke
tyckte att vi vände upp och ned på begreppen skurk
och offer. Vi vänsterpartister har aldrig ifrågasatt
Milosevic skuld. Men vi har varit, och är fortfarande,
oerhört kritiska till att Nato startade bombningarna
utan ett FN-mandat. Det har man ju också påpekat i
utskottets behandling. Motivet för Nato var att hävda
de mänskliga rättigheterna i Kosovo. Men det är
också så att när man startade bombningarna intensifi-
erades utrensningsaktionerna i Kosovo.
Nato har talat med dubbla tungor. Man säger att
man inte alls fattar varför det blev så mycket utrens-
ningar. Men samtidigt har man flera gånger sagt att
man har vetat om Milosevic planer. Vi anser alltså att
bombningarna gjorde att Milosevic tog chansen att
fortsätta med det han hade planerat.
Resultatet av bombningarna är 1 miljon flyktingar
och ett otroligt mänskligt lidande. De biståndsorgani-
sationer som ställde upp var helt oförberedda på flyk-
tingströmmen. Fattiga grannländer och provinser har
fått ta emot en mängd människor som under mycket
primitiva förhållanden har försökt klara livhanken.
Det är oerhört viktigt att påpeka att Natoangreppet
inte stod på folkrättslig grund. Vi anser också att det
har skadat FN. Det är vidare oerhört viktigt att vi alla
ställer oss bakom att stödja FN, att vi är med om att
reformera FN och ser till att FN:s regler ändras så att
FN tillsammans med OSSE skall kunna återta rollen
som den enda parten med legitim rätt att ta beslut om
t.ex. en militär aktion. Det är FN och bara FN re-
spektive OSSE som har möjlighet att göra det.
Bombningarna gjorde också att den opinion som
fanns i Serbien tystnade. Det är inte alls konstigt. I en
kris- och krigssituation brukar man ställa sig bakom
sin regering. Det finns många kritiska röster runtom i
världen som är rädda för att Natos bombningar skall
bli ett prejudikat i andra sammanhang.
Sverige är en alliansfri nation, och vårt traditio-
nella sätt att agera, där vi har talat med en tunga, där
vi har varit neutrala men inte oengagerade och där vi
har kunnat agera på olika sätt, har gett Sverige ett
oerhört gott rykte ute i världen. Det är utifrån den
positionen som vi har kunnat agera, och vi vill också
kunna fortsätta att agera utifrån den positionen.
Vår alliansfrihet har varit en hjälp och en förut-
sättning för att kunna medla, för att ha en position där
olika grupper kan prata med oss. Det var därför som
vi reagerade när Anna Lindh uttalade förståelse för
bombningarna och Natos agerande. Också Viola
Furubjelke tar upp detta. Vi har inte sagt att Milose-
vic är utan skuld. Vi har sagt att det är mycket nega-
tivt och att vi blir mycket upprörda - det är vi inte
ensamma om - när Nato bombar utan FN-mandat.
Viola Furubjelke sade också att alla kort var ut-
spelade och att det inte fanns något kvar. Det är dock
många som har hävdat att förhandlingarna i Ram-
bouillet skulle ha kunnat fortsätta och att det diplo-
matiskt var ganska svårt för Milosevic att gå med på
det förslag som förelåg. Jag är övertygad om att en
fortsatt förhandling skulle ha kunnat ge ett annat
resultat.
Nu är det som det är, och vi får aldrig svar på frå-
gor om hur det hade blivit, om det hade varit på det
eller det sättet. Hur som helst: Även om det hade förts
ett helt års förhandlingar hade det varit mycket bättre
än en enda dags krig.
Nu handlar det alltså om att ge stöd åt freden och
åt uppbyggnadsarbetet. Folket är sargat, och jag hål-
ler med om att det handlar om fler än kosovoalbaner-
na. Det behövs hjälp. Det behövs resurser för minröj-
ning. Vi har också flera gånger hävdat att det måste
stå mer resurser till förfogande för minröjning, både
materiellt och i form av ökade kunskaper.
Det behövs också civila resurser. Pierre Schori har
i en intervju sagt att Sverige kan bidra med 2 miljar-
der till återuppbyggnaden. Vi hävdar att detta inte får
innebära att man lägger på is annat i Sidas bistånds-
budget som också är viktigt, utan att det måste tas
fram nya resurser.
Vi säger gång på gång att vi vill hävda alliansfri-
heten. Vi kommer också med näbbar och klor att
försvara den. När alliansfriheten blir vackra ord men i
praktiken urholkas blir Sverige ett ganska ointressant
land ur EU:s synvinkel. Den nya strategin för en
gemensam försvars- och utrikespolitik som nu är på
gång togs upp av Göran Lennmarker. Han drar den
slutsatsen att vi borde stoppa nedskärningarna av
försvaret. Jag håller inte med om det. Jag tycker att
det är oerhört viktigt att vi anpassar försvaret och står
fast vid vårt beslut om en successiv minskning av
försvarets resurser men också om en annan typ av
försvar.
Det är inte någon hemlighet att vi är emot en ut-
vidgning av EU:s uppgifter till en gemensam för-
svars- och säkerhetspolitik. Det har vi sagt i många
sammanhang, och vi vidhåller det. Vi tycker att en
sådan här utveckling är negativ. Vi vill slåss för Sve-
riges alliansfrihet.