Fru talman! Viola Furubjelke frågar vad man
skulle ha gjort om inte alla korten var utspelade. Vi
vet naturligtvis inte vad som skulle ha hänt, och vi får
aldrig veta det. Min absoluta övertygelse är den att
det hade varit alldeles utomordentligt om man hade
startat och utvecklat förhandlingarna med neutrala
parter, t.ex. med en alliansfri stat som skulle ha kun-
nat arbeta där som medlare. Nu snävade man in väl-
digt mycket. Nato hotade med bombningar osv.
Vi får dock aldrig något svar på frågan vad som
hade hänt, om vi hade gjort på ett annat sätt.
När sedan bombningarna startade kunde den
svenska regeringen ha haft en annan infallsvinkel.
Man skulle hårdare ha kunnat gå emot bombningarna
samtidigt som man ändå såg Milosevics skuld i det
hela.
Att vi inte har skrivit så mycket om Milosevics
skuld är ju beklagansvärt, men det har varit känt att vi
verkligen ser att han har en skuld. Det är inte så att vi
håller honom bakom ryggen, utan vi ser hans skuld i
det här sammanhanget. Dessutom vet hela världen
vad Milosevic har gjort under tidigare år.
Det är mycket beklagansvärt att FN har blivit så
svagt, och man kan fråga sig varför. Faktum kvarstår
dock att den enda organisation som med legitimitet
kan ta ett beslut om att gå in med militära medel är
FN. Det är oerhört viktigt att hålla fast vid det och
även att reagera när så inte sker.