Fru talman! Först gäller det frågan om FN-beslut.
FN:s säkerhetsråds beslut har faktiskt i grunden inte
med resurser att göra, utan det handlar om mandat.
Sedan kan vi ha synpunkter på FN:s organisation och
resurser och på detta med att medlemmar skall betala
sina medlemsavgifter. Där har vi många gånger utta-
lat oss.
I frågan om FN-mandat handlar det dock om att
FN:s säkerhetsråd inte förmår fatta beslut därför att
det inlämnas veton. Då är man i den situationen att
FN skall agera för att främja internationell fred och
säkerhet men FN gör inte detta.
Vad gör man då? Då kan man ju inte bara kon-
statera detta faktum, utan då kan man, och nu kom-
mer jag över till nästa fråga, om det begås folkmord -
eller folkfördrivning som egentligen är två delar av
samma sak - inte använda det faktum att det inte
finns ett FN-mandat, att det blockeras t.ex. genom ett
veto, som ett skäl för att inte göra någonting. Jag är
hemskt ledsen men då står Vänsterpartiet helt och
hållet vid sidan av all internationell debatt om folk-
rättens utveckling.
Kina driver linjen att man får fritt förtrycka sitt
folk - en regim som förtrycker sitt folk skall inte
kunna hindras från det genom ingrepp från utlandet.
Det är ju en av orsakerna bakom Kinas vetoanvänd-
ning i många fall.
Efter Rwanda och nu efter Kosovo är det angelä-
get att driva det här vidare. Berit Jóhannesson undra-
de vem som avgör detta. Från moderat håll har vi
faktiskt ett yrkande, som dock inte finns med här. Där
menar vi att det är nu som vi skulle agera i FN för att
försöka kodifiera detta i FN-stadgan. Det vore klokt
att försöka kodifiera den rättsutveckling som vi me-
nar redan har skett. Personligen tror jag att det är
ungefär samma som FN:s stadgande om självför-
svarsrätten. Det är ju svårt att ha ett organ som skall
fatta beslut när man kan blockera det organets beslut.
Jag tror att det måste finnas ett sätt att gardera där
men det kan man ha många och långa diskussioner
om. Säkert kan internationella jurister jobba i många
år till med den saken.
Det fundamentala är alltså att FN-stadgan icke får
användas för att förhindra ingrepp som syftar till att
stoppa folkmord eller folkfördrivning.