Fru talman! Äntligen - efter alla dessa år och
krångliga turer - har vi fått ett regeringsförslag om
myndighetsoffer, dvs. personer som drabbats bl.a. av
oriktiga frihetsinskränkningar och av felaktig myn-
dighetsinformation. De här personerna har alltför
länge varit bortglömda, men deras hopp inför den här
propositionen förbyttes i besvikelse.
Jag nödgas säga att det är ett undermåligt lagför-
slag. Visserligen är det en förbättring av gällande rätt
i vissa avseenden, men det är en helt otillräcklig ut-
vidgning. Regeringen struntar fullkomligt i den par-
lamentariska utredningen, som var enig i de flesta
huvudpunkterna. Man för ett torftigt och motsägelse-
fullt resonemang. Jag menar att det är en skenreform i
snålhetens tecken. Det framgår i all sin nakenhet.
Fru talman! Regeringsförslagets huvudbrister gäl-
ler främst i tre avseenden: felaktiga frihetsberövan-
den, felaktig myndighetsinformation och den nöd-
vändiga jämkningsregeln.
Jag skall börja med de felaktiga anhållandena. Det
är en särskilt omstridd punkt, och det gäller den s.k.
24-timmarsregeln för oskyldigt anhållna. Oskyldiga
skall alltså kunna vara inlåsta "gratis" i 23 timmar och
59 minuter. Det är något av en självrisk. Utredningen
ville avskaffa den här regeln, men det ville inte rege-
ringen och inte socialdemokraterna i lagutskottet.
Men majoriteten i lagutskottet tog bort regeln, och
det beslutet från lagutskottet kommer att stå sig i
kammaren, om inte kristdemokraterna går emot myn-
dighetsoffren och stöder socialdemokraterna. Det är
att ta tillfället i akt att göra en särskild vädjan till
kristdemokraterna, och särskilt dess företrädare Rolf
Åbjörnsson: Ställ upp för myndighetsoffren! Följ
kristdemokraternas inställning i utredningen! Det
borde vara den självklara partilinjen. Oskyldiga
myndighetsoffer ropar efter den barmhärtige samari-
ten och hoppas slippa möta en obarmhärtig samarit.
Det är en ren skräckbild som målas upp av social-
demokraterna med hjälp av Rolf Åbjörnsson. De
menar att om lagutskottets beslut står fast kommer
brottsbekämpningen närmast att rasa ihop. Det gäller
brott mot kvinnor, både misshandelsbrott och sex-
brott. Det gäller även brott av alla rasister, huliganer
och alla som ingår i mc-gäng - allt detta bara för att
man tar bort 24-timmarsregeln för oskyldiga anhållna.
Naturligtvis är detta en ren skräckmålning. Dessutom
är det en total missuppfattning, en total rättslig miss-
uppfattning. Avskaffandet av 24-timmarsregeln skulle
då sabotera den rättsliga effektiviteten, men så är det
inte. Polisen kan och bör använda en lång rad andra
åtgärder, utan inlåsning, exempelvis medtagande till
förhör och hämtning till förhör, förutom alla de åtgär-
der som kan vidtas som är rena ordningsåtgärder -
alla dessa åtgärder utan att "stämpla" personen i fråga
som brottsling. Detta är den synnerligen viktiga och
avgörande skillnaden mellan de här polisiära åtgär-
derna.
Lagutskottets majoritets inställning stöds av en
enig parlamentarisk utredning. Det känns skönt när
man står här i talarstolen.
Vad gäller oskyldigt gripna personer har de kvar
sin självrisk, trots att det vore lika angeläget där att ta
bort regeln. Men det är ju i princip samma arrestering,
samma låsta dörr, och kränkningen upplevs ju som
störst de allra första timmarna. Det avgörande för en
enskild medborgare som har blivit oskyldigt inlåst är
ofta inte beloppets storlek. Det skall i varje fall täcka
ersättning för kostnader, exempevis förlorad arbetsin-
komst. Men den här summan, även om den är liten,
fungerar som rättssamhällets "ursäkt".
Samtidigt finns det anledning att påpeka att en ge-
nerös ersättningsrätt naturligtvis kan missbrukas. Vi
har sett det i Lindomefallet. Det var inte nog med att
någon slapp åtal - vederbörande fick dessutom betalt
från statens sida.
Det behövs en tuff jämkningsregel för att skilja
agnarna från vetet. Regeringens föreslagna regel är
otillräcklig. Folkpartiets lagförslag stämmer med en
traditionell medvållandereglering. Det ger en bredare
tillämpning och en ökad effektivitet vad gäller jämk-
ningen. Härigenom förebyggs samtidigt okynnesan-
sökningar. Detta gäller både frihetsberövande och
myndighetsinformation.
Fru talman! Regeringsförslaget har brister på flera
andra punkter, som skall här omnämnas i all korthet.
Vid felaktig myndighetsinformation införs visser-
ligen en rätt till ersättning, men i propositionen krävs
det samtidigt att det skall finnas särskilda skäl för att
man skall få ersättning. Risken är uppenbar att det i
praktiken i de allra flesta fall inte blir en enda krona i
ersättning. Det är ett typiskt kännetecken för en sken-
reform.
Det finns ytterligare bristfälligheter. För det första
borde oriktiga beslut om administrativa frihetsberö-
vanden och övriga frihetsinskränkningar föranleda
skadestånd i enlighet med utredningens förslag. För
det andra borde ersättningsrätten omfatta person- och
sakskador och ideella skador, men också skador som
orsakas vid kriminalteknisk undersökning. För det
tredje borde preskriptionstiden för att framställa såda-
na ersättningskrav kortas för att vi skall uppnå en
rimlig nordisk rättslikhet.
En viktig övergripande synpunkt gäller en rimlig
bevisbörda. Den begränsade reformen kan bli helt
verkningslös om beviskraven sätts så högt att de svår-
ligen kan fullgöras av offret. Därför är det synnerligen
angeläget med en generös bevisvärdering till den
oskyldigt skadelidandes fördel.
Reformens ekonomiska konsekvenser har gjorts
till en huvudfråga. Jag menar att de ekonomiska kon-
sekvenserna är synnerligen begränsade. Det framgår
redan av propositionen.
Utvidgningen beträffande de oskyldigt anhållna,
som lagutskottet vill ha, ökar naturligtvis kostnaderna,
men inte på ett oöverstigligt sätt. Kostnaderna blir
inte heller orimliga om regeln utvidgas till att omfatta
gripande. Här har hänsyn tagits till den effektiva
jämkningsregeln.
Här kommer den andra skräckbilden från social-
demokraterna, möjligen med instämmande av krist-
demokraterna. Som en följd av lagutskottsförslaget
skulle de ekonomiska konsekvenserna bli sådana, att
utvidgningen - dvs. borttagandet av 24-timmarsregeln
- skulle kräva en helt ny myndighet med många nya
anställda till stora kostnader. Den skulle också under-
gräva brottsbekämpningen i hela landet.
Detta är naturligtvis en bild utan verklighets-
förankring. Skräckbilden förutsätter att det finns
oskyldigt anhållna i långa banor, men så illa fungerar
faktiskt inte våra åklagare. Jag går gärna med på att
ett rättssamhälle inte är gratis, men nu aktuella kost-
nader är ett ringa bidrag till rättssäkerheten.
Uppföljning är nödvändig. Särskilt alla reformer
på rättsområdet bör utvärderas. Denna reform måste
följas upp kontinuerligt och noggrant. Det är extra
angeläget eftersom det enligt min uppfattning är en
undermålig reform.
Min sammanfattande slutsats är att den nu aktuella
reformen går i snålhetens tecken och blir ett dystert
besked till myndighetsoffren. Därför får kampen föras
vidare för ett rättssamhälle värt namnet, som också
förtjänar medborgarnas förtroende.
Fru talman! Avslutningsvis kan jag meddela att
Folkpartiet står bakom samtliga reservationer men
nöjer sig med att yrka bifall till reservationerna 2, 4
och 8.
Allra sist - jag noterar att jag t.o.m. kan ta det in-
om min talartid - vill jag framföra mitt personliga
avsked, eftersom jag slutar i riksdagen med utgången
av nuvarande mandatperiod.
Jag vill tacka för min tid i riksdagen. Denna slut-
debatt passar exakt för mig. Det här var en av mina
första frågor för 13 år sedan. Det började med den
riksbekanta bilhandlaren Halvar Alvgard. Fallet blev
något av en symbolfråga för det rättssamhälle som jag
ständigt kämpat för att förstärka.
Vi har alla i lagutskottet varit djupt engagerade i
våra viktiga rättsfrågor. Ingen har väl svikit sina
hjärtefrågor. Jag tror att det är viktigt att man ständigt
kämpar och behåller sin roll och sin uppfattning när
man skall försöka driva sina frågor. Man kan göra det
samtidigt som man har ett gott kamratskap. Jag tycker
att det är fallet i lagutskottet.
Jag minns inte minst våra många resor, som ger
utrymme att lära känna människan kanske snarare än
politikern.
I och med denna debatt sätter jag punkt med ett
stort tack till alla lagutskottskolleger och till övriga
riksdagskamrater, inklusive Rolf Åbjörnsson.