Herr talman! Det är ett oerhört trubbigt instrument
som man har tagit till när man hugger till med att just
24 timmars frihetsberövande är vad en medborgare
skall behöva tåla från samhällets sida. När man i en-
skilda fall har möjlighet till prövning via de regler
som jag nyss pekade på, Bengt Kronblad, skulle det
inte behövas en sådan här gräns om ett dygn som ett
slags stupstock. Jag tror att varenda en som funderar
på detta inser att det här har man hittat på för att bli
av med en mängd småärenden och annat som kan
tynga de instanser som har att hantera dessa saker.
Det får dock inte, tycker jag, vara av något som helst
värde när vi gör vår bedömning. Det är ju den enskil-
de som har drabbats, och han skall ha en möjlighet att
föra sin talan. Det är detta som vi talar om.
Eftersom det är min sista möjlighet till replik på
Bengt Kronblad vill jag passa på att tacka min gamle
trätobroder Bengt för de år vi har arbetat tillsammans.
Samma tack vill jag rikta till Bengt Harding Olson
och Anita Persson. Också vi har under många år arbe-
tat tillsammans både i utskottet och här i kammaren.
Tack skall ni ha!