Fru talman! När jag 1988 - för snart tio år sedan -
tillträdde som ordförande i lagutskottet, insåg jag
snart att ett av de stora debattämnena i utskottet var
just frågan om det allmännas skadeståndsansvar.
De borgerliga partierna i utskottet - Moderaterna,
Centern och Folkpartiet - hade under många år väckt
motioner om en översyn av skadeståndslagen. Dessa
motioner avslogs av Socialdemokraterna och dåva-
rande vpk. De partierna ansåg att den lagstiftning som
fanns var till fyllest.
År 1989 kom dock en vändning i frågan. Med an-
ledning av en rad motioner beslöt ett enigt lagutskott
att hos regeringen hemställa om en utredning av den
del i skadeståndslagen som rör det allmännas ansvar.
Utredningen tillsattes av regeringen och började arbe-
ta på hösten 1989. År 1993 lade den fram sitt betän-
kande. Det har därefter remissbehandlats. I år har en
proposition lagts fram.
Jag är mycket till freds med att propositionen har
lagts fram efter alla dessa år som riksdagen har debat-
terat frågorna. Jag har ett par invändningar som jag
skall återkomma till.
Regeringen föreslår nu en ny lag om ersättning vid
frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder. Man för
också in en bestämmelse om det allmännas skade-
ståndsansvar för felaktig myndighetsinformation -
vilken är en nyhet. Man tillför en jämkningsregel. Den
är bra och behövs i praktiken. Man tillför också en
möjlighet att återkräva felaktigt utbetalda skadestånd.
Detta är huvudparten i propositionen.
Den fråga som har väckt den största debatten i be-
handlingen i utskottet har varit den s.k. 24-
timmarsregeln. Det visade sig när motionstiden hade
gått ut att samtliga oppositionspartier hade föreslagit
att denna regel skulle tas bort. Det föreslås också av
utredningen i sitt betänkande.
Under remissbehandlingen, som var ganska splitt-
rad i den frågan, har många viktiga remissinstanser
fört fram samma tankegång, dvs. att det måste vara fel
att ha en tidsgräns för att få möjlighet att få skade-
stånd. Så har t.ex. Brottsförebyggande rådet, Kam-
marrätten i Jönköping och Länsstyrelsen i Stockholm
framfört detta i sina remissvar.
Men det finns också remissinstanser som uttryckt
tveksamhet och tyckt att det finns skäl att behålla 24-
timmarsregeln. Deras motiv har i stor utsträckning
byggt på att det har varit fråga om risk för att få en
stor andel ärenden att behandla. Det skulle röra sig
om små belopp i dessa sammanhang, och det skulle
bli ökad byråkrati. Det är ekonomiska och praktiska
motiv som har framförts som invändningar mot att ta
bort 24-timmarsregeln.
Jag tycker att detta inte kan tillmätas så stor bety-
delse i ett rättssamhälle. Alla vet att ett anhållande är
ett oerhört stort ingripande i en människas liv. Om
anhållandet varar i 5, 10 eller mer än 24 timmar spelar
ingen roll. Det är själva ingreppet som är kränkande. I
de fall jag nämner har det varit felaktigt. Antingen har
åklagaren lagt ned målet, eller också har rätten inte
funnit att vederbörande har varit skyldig. Därför har
han inte blivit dömd. Då skall möjligheten finnas -
även för dem som har suttit anhållna en kortare tid.
Av betänkandet framgår att socialdemokraterna
har en reservation på den punkten. De har blivit en-
samma i utskottet. Socialdemokraterna följer propo-
sitionens förslag. Jag har svårt att förstå att socialde-
mokraterna har kommit fram till denna slutsats efter
alla debatter som har förekommit i utskottet. Nu är det
som det är på den punkten.
I en annan reservation som berör felaktig myndig-
hetsinformation, under mom. 9, har Centerpartiet,
Folkpartiet, vi moderater och Miljöpartiet en invänd-
ning när det gäller regeringens förslag att införa en
kraftig begränsning i möjligheterna att få ersättning
eller skadestånd. Det ställs krav på särskilda skäl för
att få ersättning. På den punkten har vi i reservation 8
föreslagit att regeringen får återkomma med förslag
där den begränsningen tas bort i lagstiftningen.
Fru talman! Jag skall kort beröra två moderata re-
servationer som egentligen ligger utanför själva ären-
det. Det gäller en fråga som har diskuterats tidigare,
nämligen regressrätt för utgiven sjuklön. Vi har åter-
kommit med ett motionsyrkande. Vi tycker att det är
rimligt att en arbetsgivare skall ha möjlighet att få
tillbaka utbetald sjuklön om den anställde på ett eller
annat sätt skadats av tredje man och därmed förorsa-
kats denna sjukskrivning. Vi vill att regeringen tar
med det i en utredning som är aviserad inom det om-
rådet.
I reservation 13 tar vi upp en fråga om en ändring
i atomansvarighetslagen. Vi tycker att man bör över-
väga att införa en rätt för staten att från anläggnings-
havaren kunna återkräva medel om staten har gått in
med kompletterande ersättning vid en eventuell ato-
molycka. I dag är lagen skriven så att staten skall gå
in och komplettera. Det finns en internationell över-
enskommelse om hur mycket reaktorägarna har att
bekosta. Det är rimligt att staten skall kunna kräva
tillbaka de medel som staten har lagt ut.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 8 och 12.