Fru talman! Jag tillhör dem som var med när be-
slutet om den nya efterlevandepensionen fattades. Jag
vill gärna tillstå att det var en svår tid. Vi visste att
detta beslut drabbade stora kvinnogrupper. Vi hade
stora bekymmer i de politiska partierna att förankra
beslutet i våra partiorganisationer. Men till slut lyck-
ades vi enas. Det är viktigt att man kan stå enig i
sådana övergripande frågor, påminnande om det
framtida pensionssystemet i dag. Därför är det desto
mera smärtsamt nu att konstatera att de tidigare för-
dragsslutande partierna - om man så säger - inte står
fast vid sitt ord. Man har gjort ett brott mot den över-
enskommelsen.
Efterlevandepensionen består av två delar. Den
ena delen är själva efterlevandepensionen som har en
folkpensionsdel och en ATP-del. Vi rör ju inte ATP-
delen. Det är folkpensionsdelen som inkomstprövas.
Dessutom har vi den del som är omställningspensio-
nen som tidigare gällde under ett år, numera bara ett
halvår. Jag säger samma sak som Gunnarsson: Det
bidrag som LO har fått för studier under 1998 mot-
svarar halveringen av omställningspensionen. Jag
tycker att det är en konstig prioritering att ge ett så-
dant bidrag till fullt friska människor som kanske inte
är fullt så beroende som ensamstående kvinnor som
har litat på systemet och nu känner sig grundlurade.
Det finns också en retroaktivitet i beslutet.
Ibland när jag talar med socialdemokratiska kolle-
ger får jag veta att detta beslut inte drabbar någon
fattig. Men detta är faktiskt fel. Det slår orimligt hårt,
eftersom man går in och förmögenhetsprövar ett litet
fritidshus, en bil eller någon tillhörighet. De som
drabbas värst förlorar faktiskt 26 000-27 000 kr.
Jag träffade tidigare en änka här utanför. Jag tyck-
er att det är trist att det är så få som går ut och träffar
dem när de är här på torsdagarna. Änkan sade att de
27 000 kronorna motsvarade vad hon skulle betala i
fastighetsskatt. Var skulle hon ta de pengarna från?
Det beslutet ligger minsann fast. Hon kan inte äta
tegelpannorna, sade samma kvinna. Så är det ju, dess-
värre.
För något år sedan sade Anna Hedborg att hänsyn
skulle tas till privat pensionssparande i fråga om det
nya pensionssystemet. Statsministern sade då - vilket
var mycket bra - att så skulle det inte alls vara. Den
pensionen skulle ligga fast utan intrång. Men i fråga
om änkorna gäller inga principer! Vi har återigen hört
statsrådet säga att regeringen skall se över de privata
pensionsförsäkringarnas ställning. Det är det löftet vi
har fått - som är mycket vagt.
Detta är en viktig kvinnofråga. Var står de politis-
ka kvinnoförbunden? Det socialdemokratiska kvinno-
förbundet som gärna yttrar sig i alla frågor har inte
sagt flasklock i denna fråga. Centerns företrädare,
Karin Starrin, kommer nu, fem över tolv, och säger att
det var litet fel för de visste egentligen inte vad det
var för beslut de fattade. Eftersom detta är en så
känslig fråga är det synnerligen viktigt att man vet
innan vad det är för beslut man fattar. Jag beklagar,
fru talman, att sådana beslut över huvud taget fattas
på så lösa grunder.