Fru talman! De flesta besparingar som regeringen
har föreslagit har motiverats utifrån besparingsskäl.
Det var nödvändigt att spara. Man var tvungen att
göra dessa saker, har man sagt. Man har alltså hänvi-
sat till ett nödtvång. Härtill har vi varit nödda och
tvungna. Vi har inte haft något val.
När vi i socialförsäkringsutskottet, vilket jag sitter
med i, hade frågan uppe sent under höstriksdagen
hade ett nytt förslag kommit. Det kom i en tid där
regeringen redan hade börjat tala att det nu går så
väldigt bra för Sverige: Nu har vi ett sådant grepp om
ekonomin att vi snart kan börja att rätta till det som
blev mindre bra i hastigheten.
Samtidigt som man säger sig vara beredd att rätta
till det som inte blev bra lade man fram ett nytt kniv-
skarpt besparingsförslag. Det var detta som jag i det
läget upplevde som så provocerande mot änkorna.
Det betydde att ni socialdemokrater inte sade: Vi är
tvungna att göra detta, utan snarare: Vi vill göra detta,
eftersom det är en riktig åtgärd. Den är rätt, och den
är rättvis.
Vi hade inte något statsråd med i debatten när be-
slutet fattades. Därför skulle jag vilja ha en kommen-
tar på den punkten från statsrådet. Samtidigt fattades
det första tillrättaläggande beslutet. Man hade av
besparingsskäl och statsfinansiella skäl dragit ned
partistödet. Men redan i höstas lades det tillbaka. Man
började alltså rätta till det som man tyckte inte var så
bra. Detta är oerhört provocerande mot änkorna.
Sedan skall det också bli väldigt intressant och
spännande att höra statsrådets kommentar till detta. Å
ena sidan säger vårpropositionen: Vi skall titta på
detta med de privata försäkringarna. Å andra sidan
säger Karin Starrin: Vi har kommit överens inför
vårpropositionen att det skall rättas till. Hur skall det
bli?