Fru talman! Jag tror att statsrådet har fått många
brev och samtal om den här frågan. Jag, som vanlig
enkel ledamot, har också fått en mängd brev och
samtal om änkepensionerna. Det är tråkig läsning, och
läsning som gör att man blir mycket ledsen. Innehållet
i breven är av den arten - i många fall är det rena
nödropen. Folk känner sig svikna, arga, bittra, förtviv-
lade, ledsna och besvikna. Man har trott att ett löfte är
ett löfte, och att staten är en trygghet. På några måna-
der har människors situation förändrats dramatiskt.
Änkorna trodde att det var som statsrådet Kling-
vall skrev i Aftonbladet - att det gick att lita på trygg-
hetssystemen. Så var det nu inte. I sitt senaste inlägg
sade statsrådet att hon tror att man kan lita på trygg-
hetssystemen. "Tror" är ett ord som jag förpassar till
kyrkopolitiken.
Jag instämmer också i kritiken som Ulla Hoff-
mann och Gullan Lindblad framfört från talarstolen,
dvs. att allt det här är en fråga om kvinnodiskrimine-
ring. I vanliga fall brukar det vara en fråga som Soci-
aldemokraterna, i alla fall med läpparnas bekännelse,
ägnar stor kraft och möda - ibland.
Vi moderater kommer att kämpa vidare för att en
ändring skall komma till stånd. I vår budget har vi
900 miljoner kronor avsatta just för den här biten. Vi
kommer att följa utvecklingen i ärendet. Främst
kommer jag kanske att följa hur det regeringstrogna
partiet Centern agerar i frågan. Ingen skall tro att
förslaget om änkepensionen kommer att sina ut i
någon bäck där gamla socialdemokratiska dåliga
förslag och beslut som fattats med Centerns hjälp
ligger. Jag tror och jag vet att änkorna kommer att
kämpa vidare, precis som det stod i Aftonbladet. Det
stod kort och gott: Vi ger inte upp! Vi som vågat oss
ut har sett tecken på detta utanför Riksdagshuset i
dag.
Eftersom detta är mitt sista inlägg vill jag tacka
statsrådet Klingvall för den här interpellationsdebat-
ten. Jag har också en liten vädjan: Tänk om! Kom
tillbaka till riksdagen med ett nytt förslag!
Jag tar risken att bli tjatig, men nu är det absolut
sista chansen, i alla fall i dag och kanske även i april,
att be om ursäkt för den otroligt dåliga kvaliteten på
blanketten som gått ut. Ta den här chansen!