Fru talman! Det vi diskuterar i dag är ett led i re-
formeringen av det allmänna ålderspensionssystemet.
Huvuddelen av reglerna trädde i kraft den 1 januari
1999. Sedan finns det en rad detaljerade ikraftträdan-
de- och övergångsbestämmelser som vi inte ska dis-
kutera här i dag.
Jag minns förra gången vi hade en stor pensions-
reform. Jag minns affischerna med "Gärna medalj,
men först en rejäl pension". Jag minns berättelserna
om riksdagsmannen som satte en fingerborg över
röstknappen så att han inte skulle rösta fel. Det är så
länge sedan att jag undrar om dagens barn vet vad en
fingerborg är. Och det visar på sitt sätt på hur lång-
siktiga alla beslut om pensioner måste vara.
Därför är det glädjande att dagens beslut är en del
av den fempartiöverenskommelse som det nya pen-
sionssystemet vilar på. Också morgondagens pensio-
närer måste vara säkra på sin pension, oavsett politisk
majoritet i riksdagen.
Också det nya pensionssystemet är ett fördel-
ningssystem, där alla som arbetar betalar pensionsav-
gifter och på så sätt står för pensionsutbetalningarna.
Överenskommelsen mellan generationerna ska också
gälla i framtiden. De allmänna pensionsfonderna ska
vara en buffert i fördelningssystemet för att utjämna
skillnader mellan avgiftsinbetalningar och pensions-
utbetalningar. En mindre del ska byggas upp som ett
fonderat premiereservssystem, där den enskilde själv
får välja förvaltare för sina pensionspengar. Den
fonden förvaltar också medel för dem som inte vill
välja.
AP-fondens behållning bedöms vara större än vad
som kan vara motiverat. I pensionsöverenskommel-
sen ligger därför en överföring av medel från fonden
till statskassan. Anledningen till detta är att den del av
socialavgifterna som betalas till statsbudgeten mins-
kar, att statens utgifter ökar eftersom en ålderspen-
sionsavgift ska betalas för alla inkomster som ger
pensionsrätt och att betalningsansvaret för förtidspen-
sioner och efterlevandepensioner inom ATP-systemet
förs till statsbudgeten. Riksdagen har också beslutat
om överföring från AP-fonden till statsbudgeten.
Hur stor överföringen ska vara har naturligtvis va-
rit föremål för grundliga överväganden. I en departe-
mentspromemoria från 1998 gjordes bedömningen att
300-350 miljarder kronor kunde överföras utan att
det fanns risk för ålderspensionssystemets finansiella
hållbarhet. Under 1999 kom en ny befolkningsbe-
dömning som gjorde att man i vårbudgeten gjorde en
prognos om ett överföringsbelopp på 235 miljarder
kronor. I avvaktan på vidare beredning föreslog rege-
ringen att 45 miljarder kronor skulle överföras 1999
och lika mycket år 2000. Det blev också riksdagens
beslut.
I dagens betänkande föreslås en överföring om
ytterligare 155 miljarder kronor, vilket bedöms vara
en relativt måttlig kompensation för statsbudgeten.
Mot denna överföring har Vänsterpartiet reserve-
rat sig. Vänsterpartiet anser att oberoende svenska
experter ska följa utvecklingen innan riksdagen be-
slutar om ytterligare överföringar; detta för att minska
risken att den s.k. bromsen ska utlösas i framtiden.
Bromsen är, som alla vet, en benämning på det som
händer när avgifterna blir mindre än utbetalningarna.
Då ska fonderna användas, men om dessa inte är
tillräckligt stora måste pensionerna sänkas.
Vi är helt överens om att det är bäst för alla om
ingen någonsin behöver bromsa pensionsutbetalning-
arna. Därför föreslås också en kontrollstation 2004.
Beräkningsmetoderna och befolkningsprognoserna är
osäkra. Därför måste en ny analys göras innan ytterli-
gare medel kan överföras från AP-fonden. Av den
anledningen föreslår utskottet avslag på Vänsterparti-
ets yrkande.
Fru talman! För att öka effektiviteten i fondernas
förvaltning föreslås ett antal förändringar i AP-
fondernas uppbyggnad och organisation. Bl.a. ska
varje fonds styrelse bestå av nio ledamöter utan er-
sättare. Ledamöterna ska för främjande av fondför-
valtningen utses på grundval av personlig kompetens.
Arbetsmarknadens parter kommer också i fortsätt-
ningen att ha rätt att nominera till fonderna. Två ska
utses efter förslag från arbetstagarorganisationerna
och två från arbetsgivarna.
Mot detta har moderaterna reserverat sig och an-
ser att det med detta finns risk att personer utan den
nödvändiga kompetensen tar plats i styrelserna. Rege-
ringen bör, anser man, utse samtliga ledamöter utan
någon formell nomineringsrätt.
Jag tycker det är glädjande att moderaterna har
större tilltro till regeringen än vad man tydligen har
för arbetsgivarorganisationerna när det gäller förmå-
gan att nominera rätt person. Jag delar dock inte deras
negativa inställning. Rätten för arbetsmarknadens
parter att nominera har lång tradition och bidrar till en
stark förankring i samhället. Det är också så, att rege-
ringen har det slutliga ansvaret för den som utses.
Utskottet anser att de föreslagna reglerna för tillsät-
tandet skapar tillräckliga garantier för kompetens och
avstyrker därmed moderaternas yrkande.
Vänsterpartiet anser att det ska skrivas in i lagen
att styrelserna ska ha en jämn könsfördelning. Vi är
naturligtvis helt överens om att könsfördelningen ska
vara jämn i fondstyrelserna på samma sätt som i alla
andra sammanhang. Men det nomineringsförfarande
som jag nyss hänvisade till gör att regeringens möj-
lighet att påverka sammansättningen begränsas. Ut-
skottet avstyrker därför Vänsterpartiets yrkande. Vi
får väl i stället göra som vanligt, nämligen påverka
våra fackliga kamrater att nominera kompetenta
kvinnor. Att sådana finns vet vi ju.
Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser att
miljö- och etikhänsynen i placeringarna bör göras
tydligare. Vi är helt överens om att hänsyn ska tas till
både miljö och etik utan att det ska göras avkall på
det övergripande målet om maximal avkastning. Men
det bör ligga på de enskilda fondstyrelserna att utfor-
ma sådana mål. Dessa ska också framgå av årsredo-
visningarna. Utskottet avstyrker därför dessa yrkan-
den.
När det gäller målet för fondernas placering delar
inte Vänsterpartiet utformningen av mål- och place-
ringsreglerna. Man anser att AP-fonderna bör använ-
das i näringspolitiskt syfte.
De pensionärer jag möter hemma i Västerbotten är
mycket angelägna om en bra pension. Det är jag helt
övertygad om att också framtidens pensionärer är.
Därför är det viktigt att förvaltningen av pensions-
pengarna sker på ett långsiktigt sätt. AP-fondernas
mål i det nya pensionssystemet är att långsiktigt
maximera avkastningen på en låg risknivå. Därför
avstyrker vi Vänsterpartiets yrkande.
Fru talman! Finansutskottets betänkande be-
handlar också placeringsbestämmelser för AP-
fonderna. För att öka riskspridningen och avkastning-
en av fondernas tillgångar ska bl.a. utrymmet för
placeringar i aktier och utländska tillgångar utökas.
Moderaterna anser att det är betänkligt att fonder-
na får rätt att inneha upp till 10 % av rösterna i ett
enskilt företag. I stället vill man lagstadga att fonder-
nas svenska aktieportföljer ska förvaltas passivt i
enlighet med vikterna i ett i förväg bestämt aktiein-
dex.
Utskottet anser att en sådan regel i alltför hög grad
skulle begränsa fondernas förvaltning, framför allt i
förhållande till andra fondförvaltare. Det är dock
inget som hindrar att fonderna själva beslutar om
sådan indexförvaltning inom de områden där fonden
saknar eller väljer att inte skaffa sig kompetens för en
aktiv fondförvaltning. Därför avstyrks moderaternas
yrkande.
Moderaterna liksom Folkpartiet anför att sjätte
fondstyrelsen aldrig haft något med ATP-systemet att
göra och vill avskaffa denna fond. Denna fond ingår
inte heller i fempartiöverenskommelsen.
Sjätte fondstyrelsen bildades under 1996. Enligt
utskottets mening fyller Sjätte AP-fonden sin definie-
rade roll i AP-fondssystemet, och det finns ingen
anledning att genomgripande förändra, avveckla eller
sälja ut verksamheten. Utskottet tillstyrker regering-
ens förslag och avstyrker Moderaternas och Folkpar-
tiets yrkande.
Fru talman! Jag ska till sist säga några ord om lo-
kalisering av Andra AP-fonden. I propositionen finns
inga förslag om geografiska lokaliseringar av de nya
AP-fonderna. Av de nya fonderna är det bara Andra
AP-fonden som ska bygga upp en helt ny förvalt-
ningsorganisation. Utskottet anser att denna fond bör
lokaliseras till Göteborg medan de andra bör ligga
kvar i Stockholm. Internationell erfarenhet visar att
finansiella företag drar stor nytta av att företagen
finns geografiskt samlade. För svensk del är därför
Stockholm en självklar lokaliseringsort.
Men enligt utskottet har bl.a. Sjätte AP-fondens
verksamhet visat att även Göteborgsregionen erbjuder
goda förutsättningar för finansiell tjänsteverksamhet,
varför en fond med fördel kan förläggas där. Detta
inverkar inte utarmande på Stockholms styrka som
finansiellt centrum utan kan bidra till att Sverige får
ytterligare ett starkt finansiellt centrum. Detta föreslås
riksdagen med anledning av motionerna Fi3, Fi4 och
Fi6 som sin mening ge regeringen till känna.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till hem-
ställan i finansutskottets betänkande och avslag på
övriga motioner än de ovan nämnda.