Fru talman! Vi blir alla äldre och äldre, och inte
bara var och en av oss utan allihop. Det är ju bra,
speciellt om man betänker alternativet som en av
huvudarkitekterna bakom det nya pensionssystemet,
Bosse Könberg, brukar säga. Bl.a. just därför och för
att det gamla systemet inte var så väldigt bra ordnat är
detta, om inte en milstolpe för mänskligheten så i alla
fall en av det sena 1900-talets viktigare ekonomiska
strukturreformer. Fem partier här i riksdagen har
faktiskt gått ihop och sett till att vi har ett pensions-
system som är robust och kommer att vara väl funge-
rande även för oss 60-talister. Det innebär att vi kan
känna en viss tillförsikt inför ålderdomen om att det
kommer att finnas någon krona kvar även till oss när
Johan Lönnroth och hans generationskamrater har fått
ut sina pensioner.
Det har ju varit många frågor att lösa i denna stora
reform. Alla är inte riktigt klara. På bordet här ligger
nu regelverken kring en av de här frågorna. Det är
fem partier som står bakom detta. Det är en fast grund
att stå på för att det inte ska svänga så fort det blir
något opinionsskifte. Jag tycker att det är mycket bra.
Det är en av de viktigare delarna i den här reformen.
Det visar också att vi under den här mandatperioden,
när det egentligen är ett annat styre i Rosenbad, kan
se till att hålla pensionsreformen efter dess huvudtan-
kar trots att regeringens stödpartier tycker annat.
Nu har vi att ta ställning till ett nytt och bättre
system för fonderingarna. Bl.a. kommer en viss del
av de nuvarande fonderna att föras över till statskas-
san eftersom åtaganden förs över till statskassan från
pensionssystemet. Då är det rimligt att pengarna föl-
jer med.
Vi har också att ta ställning till att det är förvalt-
ningen för avkastningen från fonderna som står i
centrum och inte andra intressen. I riktlinjerna för
fonderna står det att det ska vara bästa möjliga av-
kastning till en låg och bra risk. Det är det som är
grunden för vilka placeringsregler som gäller för
fonderna.
Styrelsen för de här fonderna ska ha en majoritet
som enbart är utsedd utifrån sin kompetens att kunna
klara det här jobbet. Dessutom ska det finnas en mi-
noritet som ska utses efter förslag från olika organi-
sationer på arbetsmarknaden. Men även för deras del
gäller huvudkravet att de ska ha kompetens för själva
ändamålet. Det är självklart så att detta är en kom-
promiss mellan oss som tycker att alla ledamöter i
grunden enbart skulle utses utifrån sin kompetens för
ändamålet och de i andra partier som tycker att det
hade varit bättre om man hade en större andel som
var utsedda efter nominering från arbetsmarknadens
organisationer.
Men det är ju så den här reformen fungerar. Man
får ge och ta lite, och hitta en vettig lösning som kan
vara hållbar över tiden. Och då är det också viktigt att
man inte river och rafsar i den jämt och ständigt så att
det kan uppfattas som oklart om det är ett hållbart
system.
Nu blir det fyra fonder. En av dem organiseras
från början, medan de tre andra bygger på gamla
organisationer. Det blir placeringsregler, och det är
meningen att man ska se till att placera pengarna för
att vi framtida pensionärer ska kunna få så hög och
säker pension som möjligt.
Lokaliseringen av det nya kontoret berörs varken i
överenskommelsen eller i propositionen. Därför
tyckte jag att det var lite underligt när det i utskottets
behandling visade sig att en majoritet ändå ansåg att
man ville ta ställning till lokaliseringen och valde att
vilja peka ut en speciell ort, eftersom man inte först
hade definierat vad det är för krav som ställs på en
sådan här lokalisering. Och när man har gjort det
tänker man efter vad det finns för orter och regioner
som kan fylla de kraven. Jag tyckte att det var lite
förvånande, och under veckornas gång blev jag mer
förvånad över det bristande intresset av att genomföra
den analysen. Vi fick i stället försöka göra det på
egen hand. Det var uppenbart att det ändå skulle fat-
tas ett beslut, och då vill man ju veta att man kan stå
för det beslutet även efter en lång tid när den tillfälli-
ga opinionen kan ha ändrat sig.
Då blir man ännu mer förvånad när man läser
majoritetens argument för att välja att vid det här
tillfället besluta att Andra AP-fonden ska lokaliseras
till Göteborg. På s. 17-18 i betänkandet argumenterar
man fullt ut för en lokalisering till Stockholmsområ-
det och tillstyrker kraftfullt att det enbart ska vara
avkastningskrav och att det inte får vara några regio-
nalpolitiska eller näringspolitiska hänsyn.
Men sedan skriver man: "Enligt utskottets mening
har bl.a. sjätte fondstyrelsens verksamhet visat att
även Göteborgsregionen erbjuder goda förutsättning-
ar - - -". Man skriver också: "I regionen finns ett väl
differentierat och växande näringsliv, med både små
och stora - - - företag".
Det är ganska intressant. Fonden ska ju inte ta
några sådana näringspolitiska och regionalpolitiska
hänsyn. Det är en ganska bisarr argumentation. Den
sjätte fonden har ju för det första mål som går stick i
stäv med det här. För det andra visar den sjätte fon-
dens uppfyllelse av sina mål att man inte på något sätt
uppfyller dem därför att man inte gör det man är
ålagd. Hur man kan använda det regionala näringsli-
vet och den sjätte fonden som argument för en lokali-
sering till Göteborg övergår mitt förstånd.
Däremot tycker vi i Folkpartiet att det faktiskt inte
är så himla självklart att Stockholm och koncentratio-
nen till Stockholm är det bästa sättet totalt sett för
kapitalförvaltning. Lokaliseringen av fondkontoret
ska enbart ske efter var man kan få bästa möjliga
avkastning, och vi är fullständigt övertygade om att
den differentiering av kunskap som kan finnas på
flera ställen i landet och den konkurrens som kommer
att uppstå mellan olika regioner vad gäller kapitalför-
valtning kommer att vara till fördel. Därför har vi
landat på att också kunna tillstyrka det här förslaget,
men inte utifrån de här, som jag menar, lite bisarra
argumenten.
Om det med tiden blir en lokalisering av Andra
AP-fonden hoppas jag att de som ska arbeta med den
och styra den tänker mer utifrån vårt synsätt och
mindre utifrån synsättet hos socialdemokrater, krist-
demokrater och vilka det nu är som står bakom det.
Det kanske beror på att det är samma majoritet
som tycker att Sjätte AP-fonden är en lysande idé. Jag
skulle bara vilja säga, som påbackning efter den tidi-
gare diskussionen, att Sjätte AP-fonden är en motbju-
dande kvarleva från Lönnroths 60-tal och den tid då
man trodde på fondsocialism och på att staten som
aktör var en god idé. Om Lönnroth, Mats Odell och
de andra som står bakom Sjätte AP-fonden vill an-
vända mina pensionspengar för att leka affär tycker
jag att de ska tänka om.
Staten ska sätta upp spelreglerna, fonderna ska
säkra våra pensioner. Det som kommer att skapa
välstånd är personligt ägande, uppmuntrande av
entreprenörskap och tydliga spelregler som håller.
Det är det som kan grunda allmänt välstånd och
framtida pensioner, inte politiker som vill leka affär.
Fru talman! Det här är en bred lösning. Det är ett
nytt system för framtiden. Det är stabila spelregler.
Det är grundat på sunda ekonomiska mekanismer,
och det har i grunden som uppgift att skapa bästa
möjliga avkastning till så liten risk som möjligt för
våra framtida pensioner. Därför tillstyrker jag den här
propositionen. Jag står givetvis bakom de två små
reservationer jag har, men yrkar bara bifall till reser-
vation 7 om Sjätte AP-fonden, som ju ligger utanför
systemet.