Fru talman! Vi har verkligen anledning att glädja
oss åt den pensionsreform som är själva grunden för
de förslag och den debatt som vi har om AP-fonderna
här i dag. Här har alltså fem partier gått samman och
på ett ansvarsfullt sätt genomfört och gett en långsik-
tig stabilitet åt en genomgripande och epokgörande
pensionsreform. Nu visar det sig att effekterna av
denna pensionsreform sprider sig som ringar på vatt-
net. Det kan växa ganska mycket. Frågan har närmast
varit var vi ska avgränsa detta gemensamma fempar-
tisamarbete.
Jag har för egen del från början tillhört dem som
menat att vi borde försöka lösa just frågan om AP-
fondernas organisation och placeringsregler inom
ramen för denna fempartiuppgörelse. Hur skulle vi
annars t.ex. kunna klara av den finansiella infasning-
en av det nya systemet? Om några ansåg att det gick
bra om vi fick nya placeringsregler för AP-fonderna,
medan andra sade att reglerna skulle ligga fast, hade
vi byggt in en motsättning i hela reformen.
Efter en omfattande remissbehandling och ett
mycket omfattande beräkningsarbete har de fem sam-
verkande partierna enats om principerna för de nöd-
vändiga överföringarna från AP-fondsystemet till
statsbudgeten, helt enkelt därför att pensionsreformen
innebär en kraftig omfördelning av inkomsterna inom
den offentliga sektorn. Det är ju så att inkomsterna
för AP-fonderna ökar, och de minskar på motsvaran-
de sätt inom den statliga budgeten.
Den överföring på 155 miljarder som ska ske un-
der nästa år ska också följas upp av en ny kontrollsta-
tion år 2004. Kvar efter överföringen kommer det
initialt att finnas ungefär 560 miljarder kronor. Det
innebär att var och en av de fyra buffertfonderna
kommer att få hantera ca 140 miljarder kronor.
Ovanpå detta kommer ca 20 miljarder i den sjätte AP-
fonden. Detta sammantaget, fru talman, är ca 60 mil-
jarder mer än vad vi trodde när vi fick promemorian
om automatisk balansering av ålderspensionssystem-
et.
För oss kristdemokrater har det varit mycket vik-
tigt att få fastslaget att buffertfonderna inte ska bli
större än nödvändigt och att vi snarast måste komma
fram till ett beslut om hur eventuellt överstora fond-
behållningar ska föras över till oss som är försäkrade
om det efter 2005 visar sig att det finns varaktiga
överskott. Det mest logiska, tycker vi, är att sådana
överskott successivt överförs till premiereservssys-
temet.
Jag tillhör också dem som väldigt gärna skulle
vilja höra från Carin Lundberg vad socialdemokrater-
na tycker om detta. Ni har ju svängt undan för undan i
synen på premiereservsystemet. Det skulle minime-
ras. För närvarande ser vi en total omsvängning. De
s.k. ickeväljarna - denna känsliga grupp människor
vars kapital inte skulle få komma i närheten av de
ylande kapitalisterna, som Johan Lönnroth uttryckte
det tidigare - ska också in nu. Den sjunde fonden
kommer att ha exakt samma placeringsregler som de
övriga. Då vore det intressant om vi här i dag kunde
få den totala omsvängning som socialdemokratin har
genomgått på denna punkt bekräftad av Carin Lund-
berg. Det kanske trots allt, fru talman, är att begära
för mycket, men det skulle vara intressant att höra
Carin Lundbergs egen uppfattning.
Vi har också nått en uppgörelse om en helt ny or-
ganisation av AP-fonderna. Vi kristdemokrater står
för den uppgörelsen. Samma sak gäller överenskom-
melsen om placeringsreglerna. Vi står också för den
överenskommelsen. Här finns, tycker vi, tydliga be-
gränsningar vad gäller fondernas möjligheter till
ägarinflytande i enskilda företag, bl.a. genom att de
inte får inneha mer än högst 10 % av röstetalet i
svenska och utländska börsnoterade företag. Vi tyck-
er helt enkelt inte att det finns någon anledning att
genomföra några ytterligare begränsningar, som sam-
tidigt - det får vi inte glömma bort - skulle minska
avkastningen för fonderna.
Så, fru talman, går jag över till den sjätte fonden,
som - som har sagts här - ligger utanför fempar-
tiöverenskommelsen. Om vi tittar på den sjätte fon-
den ser vi att den faktiskt har ett väldigt lyckat resul-
tat. Man har i stort sett fördubblat det kapital som
man fick. De 10 miljarderna är i dag ca 20 miljarder.
Investeringsverksamheten, som i dag omfattar ca 210
onoterade företag, har under 1999 gett ett överskott
på ungefär en halv miljard kronor. Jag tycker att detta
talar ett tydligt språk: den sjätte fonden håller succes-
sivt på att fylla sin uppgift och har därmed ett givet
existensberättigande. Även om - där håller jag med
Gunnar Hökmark - fonden i dag inte har någon utta-
lad buffertfunktion är inriktningen ändå exakt samma,
Karin Pilsäter, som för de andra fonderna, nämligen
att maximera pensionsmedlens värdetillväxt på sikt
genom att både placera medlen på riskkapitalmarkna-
den och tillföra onoterade företag ägarkapital och
kompetens - främst små och medelstora företag.
Målet är att med en bra riskspridning i ett femårs-
perspektiv maximera fondmedlens avkastning, dvs.
uppnå ett resultat som lägst motsvarar Findatas av-
kastningsindex. Jag vet inte vad man mer kan begära.
Här fyller alltså sjätte fonden sin definierade roll både
när det gäller kapitalförvaltningen och investerings-
verksamheten.
Denna fond uppstod, som vi alla minns, ur den
gamla avvecklingsstyrelsen för löntagarfonderna. Vi
kristdemokrater röstade då emot att den skulle etable-
ras. Men den nuvarande funktionen har ju ingenting
med löntagarfonder att göra. Nu fyller den en avgö-
rande funktion som riskkapitalbolag och ägare under
många nya företags uppbyggnads- och konsolide-
ringsfaser. Man har tittat på ca 1 000 onoterade före-
tag. Successivt byggs portföljen ut. Man tillför både
kapital, management och kunnande i små växande
företag inte bara inom IT-branschen, där det flödar
över av riskkapital, utan också i de traditionella bran-
scherna. Runtom i hela landet fungerar denna fond på
ett mycket bra sätt.
Det är inte bara vi kristdemokrater som har ändrat
uppfattning. Jag tycker att Gunnar Hökmark och
Karin Pilsäter ska fundera på vilket sällskap de har
hamnat i. Vi står på samma sida som Svenska Ar-
betsgivareföreningen, som Industriförbundet och som
Företagarnas Riksorganisation, som också har ändrat
uppfattning när de gäller sjätte AP-fonden. De är nu
också positiva till att den ska få fortsätta sin verk-
samhet.
Jag måste faktiskt, fru talman, ställa en fråga till
Karin Pilsäter, som tycker att det rör sig om politiker
som vill leka affärsmän. Är Folkpartiet alltså emot att
fonderna ska få placera i onoterade företag, eller är
det bara sjätte fonden som inte får placera i onoterade
företag? Jag har inte uppfattat att Folkpartiet har haft
den principiella hållningen. Vad är det för skillnad,
Karin Pilsäter, på de avkastningskrav som gäller för
sjätte fonden och de som gäller för de övriga? Vad är
skillnaden mellan fondsocialism och det som är bra
avkastning för oss som är försäkrade? Är placeringen
av de 10 miljarderna i sjätte fonden fondsocialism?
Hur kan då de övriga 560 miljarder som finns i de
andra fonderna, med exakt samma placeringsregler,
vara godkända och betraktas som bra företeelser i ett
paradigmskifte? Jag tycker faktiskt att det finns en
risk för att de ideologiska skygglapparna skymmer
och att det bästa blir det godas fiende.
Jag, Gunnar Hökmark och Karin Pilsäter arbetar
för att Sverige ska få ett bättre företagarklimat, för att
vi ska få ett bättre hushållssparande, för att det ska bli
ett riskkapitalavdrag och för att vi ska få bättre upp-
byggnad av riskkapital, men vi lever nu i ett samhälle
där Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet inte klarar av detta. Här finns en fungerande
verksamhet. Varför då slå sönder den?
Slutligen, fru talman, vill jag säga något när det
gäller lokaliseringen av den andra fonden. Vi tycker
att det finns tillräckligt mycket som talar för att det
här kan ske på ett bra sätt i Göteborg. Vi yrkar bifall
till det förslaget.
Den här debatten har varit väldigt intressant. Vi
kristdemokrater står, som sagt, bakom uppgörelsen.
Vi har därför inga reservationer, utan jag yrkar bifall
till hemställan i dess helhet i finansutskottets betän-
kande nr 19.