Herr talman! Barnkonventionen är egentligen det
starkaste instrument som världen har i dag när det
gäller att försvara mänskliga rättigheter. De mänskliga
rättigheterna i övrigt, kopplade till FN, är knutna till
deklarationer, inte till någon konvention. Därför är det
också oerhört viktigt att just den här konventionen
hanteras på ett sådant sätt att åtminstone de av värl-
dens länder som har ratificerat den lever upp till
mänskliga rättigheter gentemot barnen, för då uppfyl-
ler man samtliga andra krav när det gäller oss vuxna.
När barnkonventionen skrevs under sade man att
just den respekt för barnet som man uttalade i kon-
ventionen var en omvälvande idé. Tidigare hade bar-
net hela tiden uppfattats som föräldrarnas tillhörighet.
Det är också det som är så väldigt viktigt, här är bar-
net för första gången utpekat som en självständig egen
individ, med en egen rättighet att behandlas på ett bra
sätt.
Varför har vi tagit fram sådana rättigheter för bar-
net? Jo, för att det är så oskyddat. Det har inte samma
möjligheter som en vuxen människa att slåss för sina
rättigheter. Det har inte den mognaden att det kan
göra avvägningar och bedömningar och fatta beslut
för att ta hand om sig själv. Därför har vi skyldigheten
att verkligen se till barnets bästa.
Men uppfattningen är olika världen över. Det
finns faktiskt också länder vars företrädare slåss för
föräldrars rätt att aga sina barn. Detta har vi i Sverige
tagit bort. Vi är ganska ensamma om att ha en lag-
stiftning om att man inte skall slå barn. Ibland blir
man väldigt upprörd när folk försvarar föräldrars rätt
att slå sina barn. Det visar att det finns grundläggande
värderingar över hela världen som på något sätt måste
ändras just utifrån den här konventionen.
Det har förekommit en del upprörande fall, inte
minst under sommaren och hösten, som visat att vi
inte uppfyller barnkonventionen. Vi hade inte tänkt
igenom tillämpningen av den. När vi såg över våra
svenska lagar i samband med ratificeringen kan jag
föreställa mig att det fördes ett allmänt resonemang -
jag var inte inblandad i just den debatten - om att vi
har så bra lagar att vi uppfyller barnkonventionen.
Det är det som är felet med mycket av det som FN
beslutar, att man inte funderar på tillämpningen. Hur
skall man få beslutet att fungera i de olika länderna
och ute i samhället? Därför visar det sig när vi tilläm-
par vår lagstiftning att vi bryter mot barnkonventio-
nen.
Inte minst uppseendeväckande är det, om vi tar
åldersgränsen som exempel, att vi inte förde in grän-
sen 18 år på en gång, när vi tyckte att vi skulle uppfyl-
la barnkonventionen. Åldersgränsen 16 år har funnits
hela tiden. Det tycker jag är ganska märkligt, för det
är en tydlig sak som borde vara enkel att åtgärda.
En annan fråga när barnkonventionen skall in i
svensk lagstiftning är om den i sig skall bli en fristå-
ende lag och liksom fungera vid sidan om eller om
den skall tas in och genomsyra varenda lag som han-
terar barns särskilda villkor. Jag hoppas att invand-
rarministern verkligen tittar på vilket som är det bästa,
vilket som ger barnet det starkaste skyddet.
Det är när vi kommer till tillämpningen som kra-
ven måste vara kopplade till beslutssituationer och
utformade så att man vet att här skall dessa hänsyn
tas. Annars blir det ett instrument som man hänvisar
till precis som man hänvisade till barnkonventionen
förut. Den får då inte full rättstillämpning.
Jag har länge tyckt att det är ganska märkligt att
myndigheter som fattar beslut, t.ex. Utlänningsnämn-
den, ensamma skall avgöra om beslutet eventuellt
skall prövas av någon annan. Jag tycker inte att det är
riktigt förenligt med rättssäkerhet att beslutsfattaren
själv, när man väl har fattat beslutet, skall ändra upp-
fattning därför att någon tycker att beslutet inte var
riktigt. Det är inte säkert att man tycker att man inte
har sett igenom allt material. Det borde vara någon
annan, t.ex. Barnombudsmannen, som har rätten att
för barnets räkning begära att regeringen engagerar
sig extra i ett ärende därför att det krävs för att man
skall klara av att uppfylla de här villkoren.
Jag skall med stort intresse invänta invandrarmi-
nisterns svar och förhoppningsvis beskrivningar på
hur invandrarministern ser på just lagstiftningen och
hur vi skall få tillämpningen att fungera i praktiken.