Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Svar på interpellation 1995/96:7 om flyk- tingar och barnkonventionen

Andre vice talman GÖREL THURDIN (c), 1995-11-17 (riksmöte 1995/96).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Barnkonventionen är egentligen det

starkaste instrument som världen har i dag när det

gäller att försvara mänskliga rättigheter. De mänskliga

rättigheterna i övrigt, kopplade till FN, är knutna till

deklarationer, inte till någon konvention. Därför är det

också oerhört viktigt att just den här konventionen

hanteras på ett sådant sätt att åtminstone de av värl-

dens länder som har ratificerat den lever upp till

mänskliga rättigheter gentemot barnen, för då uppfyl-

ler man samtliga andra krav när det gäller oss vuxna.

När barnkonventionen skrevs under sade man att

just den respekt för barnet som man uttalade i kon-

ventionen var en omvälvande idé. Tidigare hade bar-

net hela tiden uppfattats som föräldrarnas tillhörighet.

Det är också det som är så väldigt viktigt, här är bar-

net för första gången utpekat som en självständig egen

individ, med en egen rättighet att behandlas på ett bra

sätt.

Varför har vi tagit fram sådana rättigheter för bar-

net? Jo, för att det är så oskyddat. Det har inte samma

möjligheter som en vuxen människa att slåss för sina

rättigheter. Det har inte den mognaden att det kan

göra avvägningar och bedömningar och fatta beslut

för att ta hand om sig själv. Därför har vi skyldigheten

att verkligen se till barnets bästa.

Men uppfattningen är olika världen över. Det

finns faktiskt också länder vars företrädare slåss för

föräldrars rätt att aga sina barn. Detta har vi i Sverige

tagit bort. Vi är ganska ensamma om att ha en lag-

stiftning om att man inte skall slå barn. Ibland blir

man väldigt upprörd när folk försvarar föräldrars rätt

att slå sina barn. Det visar att det finns grundläggande

värderingar över hela världen som på något sätt måste

ändras just utifrån den här konventionen.

Det har förekommit en del upprörande fall, inte

minst under sommaren och hösten, som visat att vi

inte uppfyller barnkonventionen. Vi hade inte tänkt

igenom tillämpningen av den. När vi såg över våra

svenska lagar i samband med ratificeringen kan jag

föreställa mig att det fördes ett allmänt resonemang -

jag var inte inblandad i just den debatten - om att vi

har så bra lagar att vi uppfyller barnkonventionen.

Det är det som är felet med mycket av det som FN

beslutar, att man inte funderar på tillämpningen. Hur

skall man få beslutet att fungera i de olika länderna

och ute i samhället? Därför visar det sig när vi tilläm-

par vår lagstiftning att vi bryter mot barnkonventio-

nen.

Inte minst uppseendeväckande är det, om vi tar

åldersgränsen som exempel, att vi inte förde in grän-

sen 18 år på en gång, när vi tyckte att vi skulle uppfyl-

la barnkonventionen. Åldersgränsen 16 år har funnits

hela tiden. Det tycker jag är ganska märkligt, för det

är en tydlig sak som borde vara enkel att åtgärda.

En annan fråga när barnkonventionen skall in i

svensk lagstiftning är om den i sig skall bli en fristå-

ende lag och liksom fungera vid sidan om eller om

den skall tas in och genomsyra varenda lag som han-

terar barns särskilda villkor. Jag hoppas att invand-

rarministern verkligen tittar på vilket som är det bästa,

vilket som ger barnet det starkaste skyddet.

Det är när vi kommer till tillämpningen som kra-

ven måste vara kopplade till beslutssituationer och

utformade så att man vet att här skall dessa hänsyn

tas. Annars blir det ett instrument som man hänvisar

till precis som man hänvisade till barnkonventionen

förut. Den får då inte full rättstillämpning.

Jag har länge tyckt att det är ganska märkligt att

myndigheter som fattar beslut, t.ex. Utlänningsnämn-

den, ensamma skall avgöra om beslutet eventuellt

skall prövas av någon annan. Jag tycker inte att det är

riktigt förenligt med rättssäkerhet att beslutsfattaren

själv, när man väl har fattat beslutet, skall ändra upp-

fattning därför att någon tycker att beslutet inte var

riktigt. Det är inte säkert att man tycker att man inte

har sett igenom allt material. Det borde vara någon

annan, t.ex. Barnombudsmannen, som har rätten att

för barnets räkning begära att regeringen engagerar

sig extra i ett ärende därför att det krävs för att man

skall klara av att uppfylla de här villkoren.

Jag skall med stort intresse invänta invandrarmi-

nisterns svar och förhoppningsvis beskrivningar på

hur invandrarministern ser på just lagstiftningen och

hur vi skall få tillämpningen att fungera i praktiken.

Debatten

Hämtad sida: 14

14 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

Andre vice talman GÖREL THURDIN (c): Svar på interpellation 1995/96:7 om flyk- tingar och barnkonventionen (1995-11-17) — PRESS0