Herr talman! Vi skall inte låta invandrarministern
göra det så enkelt för sig att han skall få skylla på den
borgerliga regeringen som satt vid makten tidigare.
Den socialdemokratiska regeringen har suttit vid
makten ett drygt år nu, och inte kan jag säga - jag
säger detta utan att vara speciellt elak - att ni har varit
speciellt på hugget och velat driva igenom frågan om
att införliva barnkonventionen med svensk lag med
någon större ambition. Den har i stort sett bara
kommit upp nu i socialutskottet.
Men regeringen skall rätta till bristerna, säger mi-
nistern. Det skall ni göra. Vi väntar, och jag väntar
speciellt, med glädje på att se vad det är för någonting
som regeringen tänker rätta till och vad det är som
kommer att vara en hårdnande attityd.
Frågan är rent generellt hur regeringen ser på
gravt handikappade barn och på vilken nivå ribban
skall ligga när man tar hänsyn till dem. Vi behöver
inte diskutera om det skall vara det enda skälet, för
det är en självklarhet i Sveriges riksdag att det inte
skall vara enda skälet. Det är bara invandrarministern
som har haft den åsikten att den här familjen bara har
det skälet att de har fyra handikappade barn. Så är
inte fallet, vilket man ser om man studerar ärendet.
Man kan faktiskt inte ens som statsråd påstå att det
förhåller sig så.
Frågan är alltså: Var lägger man ribban när det
gäller gravt handikappade barn och deras möjligheter
till en framtid?
Det finns en del kommentarer till de utredningar
som nu är avslutade. Barnombudsmannen framför allt
kommenterar Flyktingpolitiska kommitténs uppdrag
så att han föreslår att utlänningslagen skall ha regler
om att man i beslut i asylärenden rörande barn skall ta
hänsyn till både barnens nuvarande och deras framti-
da behov, samt just det som har varit fundamentalt,
tycker jag, i den här debatten, nämligen att inte skilja
barn från någon av föräldrarna. Det är bra att vi har
fått i varje fall det svaret.
Jag vill avsluta med att säga att jag anser att barn
har lika värde oavsett vilka de är och skall behandlas
därefter. Det är oerhört viktigt. Jag förutsätter att
socialutskottet inkorporerar barnkonventionen i de
svenska lagar där den bör finnas. Det skall inte vara
ett skäl för varken invandrarministern eller regering-
en, oavsett vilken regering vi skall ha i det här landet,
att påpeka att det står något annat i någon annan
svensk lag, och att den lagen har företräde. Anser man
det skall man inte skriva på barnkonventionen.