Herr talman! Om invandrarministern hade lyssnat
noga hade han upptäckt att jag inte attackerade någon
specifik regering. Redan när jag satt i regeringen
tyckte jag att Utlänningsnämnden fattade underliga
beslut mellan varven. I den regeringen hade vi också
ärenden som var ganska besvärliga. Bristerna fanns
naturligtvis då också. För mig är det ointressant vem
som fattade besluten tidigare. Det som nu är intressant
är att vi försöker åstadkomma en förändring, så att vi
lever upp till barnkonventionen. Om det inte hade
funnits en sådan organisation som Rädda barnen, som
har arbetat fram hur man skall se på barnkonventio-
nen, hade det inte förts särskilt många resonemang att
tillgå när det gäller hur man borde se på barnkonven-
tionen. Det är regeringarna som skall stimulera till
detta. Det gjordes säkert för litet av den förra rege-
ringen också. Däremot såg vi i den förra regeringen
till att det tillsattes en barnombudsman som fick i
uppgift att företräda barnen. Barnombudsmannen är
ett instrument som vi kan använda.
Om man skall kunna hantera saker och ting till
barnets bästa krävs det kunskap och insikt. När vi i
justitieutskottet diskuterar att domstolarna faktiskt bör
utbildas för att kunna lyssna på barn, så säger man att
Domstolsverket bedriver utbildning, och så nöjer man
sig med det. Vi är alldeles för teknokratiska när vi
skall fatta våra beslut i det sammanhanget. I stället
bör vi själva lyssna och se till att vi får beslut som
visar att vi anser att de som skall tillämpa lagen skall
göra si eller så. Jag anser att vi politiker ibland visar
alldeles för liten viljeinriktning därvidlag i förhållan-
de till myndigheter och beslutande organ.
Det står faktiskt i en av artiklarna: Vid alla åtgär-
der som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller
privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, ad-
ministrativa myndigheter eller lagstiftande organ skall
barnets bästa komma i främsta rummet.
Det kräver ju en analys och tillämpningsföreskrif-
ter, precis som invandrarministern var inne på. Det är
väl bra om vi hjälps åt med detta.
Jag håller med barnläkaren Lars H Gustafsson,
som skrev en bok som handlade om respekten för
barn. Han skrev: Kanske är barnets bästa att få leva i
ett samhälle där vettiga beslutsfattare med en vidgad
och fördjupad syn på barns behov och rättigheter gör
rimliga avvägningar och fattar för hela samhället
långsiktiga och kloka beslut.