Herr talman! Roy Ottosson tyckte att det inte var
relevant att jämföra hur man hanterar barnkonventio-
nen i Sverige och i andra länder. Det var en egen-
domlig slutsats. Barnkonventionens innehåll är lika i
alla länder som har ratificerat den. Texten är identisk
för tyskarna, holländarna och de nordiska länderna.
Visst kan man tillåta sig att se hur den tillämpas i
olika länder. Jag säger det inte som något försvar. Jag
vill bara notera att Sverige tillhör de länder som till-
lämpar barnkonventionen och andra konventioner
bättre än de flesta, oftast allra bäst. Så är det faktiskt.
Det innebär inte att det är bra därför att det är så, det
är inte det jag vill säga. Men jag tycker ändå att det är
viktigt att sätta detta i sitt rätta sammanhang så att
man inte tror att vi i det här landet är barbarer som
inte bryr oss om några barnkonventioner. Det låter
litet så. Då går man för långt, och det leder ingen-
stans.
Roy Ottosson säger att barnkonventionen inte tas
på allvar av den svenska riksdagen och regeringen.
Kritiken riktas mot både regering och riksdag. Efter-
som det är riksdagen som har sagt att vi följer inten-
tionerna i barnkonventionen i vår lagstiftning, tycker
jag att det var allvarligt att påstå detta utan att på
något sätt leda i bevis att det är sant. Däremot kan
man kasta ur sig lösa påståenden om att vi bryter mot
än det ena, än det andra och som riksdagsman vara
domare i olika ärenden. Det brukar vi inte tillåta oss
själva att vara, utan vi vill ha en rättslig prövning. Det
handlar i hög grad också om juridik, förutom om
mänsklighet och repsekt för människor, vilket inte
alltid går att utforma i en lagparagraf.
Då är frågan återigen: Vad skall regeringen göra åt
bristerna? Jag säger för tredje gången att jag nyss
läste upp i svaret vad Flyktingpolitiska kommittén
säger. Regeringen kommer att i allt väsentligt följa de
förslag som kommittén har kommit fram till därför att
vi tycker att det ligger väldigt mycket i dem. Exakt
hur det kommer att utformas vågar jag inte ha någon
uppfattning om. Jag hoppas att Roy Ottosson förstår
vad jag säger.
Sigge Godin säger att vi inte rättat till bristerna. Vi
är på väg att göra det. Vi vill rätta till dem och kom-
mer att göra det också. Jag tycker att det är litet
knepigt när en folkpartistisk riksdagsman indignerad
undrar varför man inte gjort det, varför man måste
vänta på utredningar när det faktiskt var Folkpartiet
som i den förra regeringen hade hela ansvaret för det
här området. Ni hade alla möjligheter då att rätta till
allt det Sigge Godin nu vill skall rättas till. Men vi
lovar att vi skall göra det. Vi tycker att barnkonven-
tionen är viktig. Då skall vi också korrigera lagstift-
ningen i så måtto att den bättre överensstämmer med
vad vi själva har åtagit oss.
Jag kan inte svara på frågan om gravt handikappa-
de barn. Att vara ett gravt handikappat barn är en
katastrof i sig, men det medför inte ett skyddsbehov
eller ett humanitärt skäl för att få stanna i Sverige. Det
måste vägas in i bilden om situationen runt omkring.
Man måste också se på förutsättningarna för dessa
barn att få relevant vård i hemlandet. Det är mängder
av omständigheter som måste beaktas. Det kan finnas
andra saker i landet som gör att det är orimligt att
skicka tillbaka vederbörande. Då kan den samlade
bedömningen vara att det föreligger ett humanitärt
skäl för att få ett uppehållstillstånd. Men bara den
omständigheten att man är gravt handikappad innebär
inte att man får stanna. Det har vi tagit ställning till
vid olika sammanhang. Det har debatterats i riksda-
gen, och vi har ändå varit ganska överens om att bara
ett handikapp i sig inte kan utgöra skäl för att få stan-
na. Annars får vi faktiskt en situation där människor
kommer att söka sig till vårt land i syfte att få den
vård de inte kan få hemma. Då får vi alltså problem
med kapaciteten i vår sjukvård. Den debatten har vi
haft många gånger i den här församlingen. Jag har
förstått att vi har varit ganska överens om att det inte
kan vara så enkelt att bara därför att man är sjuk eller
handikappad får man uppehållstillstånd i Sverige.
Jag håller med Görel Thurdin om att Rädda bar-
nen behövs. Jag tycker att det är viktigt att Rädda
barnen, Amnesty och Röda korset finns just därför att
de bl.a. har en bevakande roll i de frågor som de själ-
va säger sig vara intressenter för. Det tycker jag är
väldigt viktigt. De bidrag som vi får från Rädda bar-
nen, Röda korset, Caritas, Svenska kyrkan osv. är
ovärderliga i flyktingpolitiken både när det gäller att
få rapporter från olika länder och när det gäller att få
synpunkter på hur vi själva bedriver vår politik. På
det sättet kan vi få en så hög kvalitet som möjligt i vår
flyktingpolitik och mottagningsverksamhet. Det finns
naturligtvis en del övrigt att önska, och då är det bra
med den här typen av organisationer.
Till Eva Zetterberg vill jag bara säga att det avgö-
rande inte är om det är konventioner eller lagar utan
hur vi lever upp till dem.