Herr talman! När den socialdemokratiska rege-
ringen och dess statsminister talade i stora ord om
värdet av barnkonventionen värmde det oerhört
mycket i ett socialliberalt hjärta. Jag tror att jag var
minst lika upprymd som Eva Zetterberg över att de
fundamentala bristerna som gäller barns behov och
barnkonventionens efterlevnad äntligen skulle rättas
till. Jag anser att mycket kan göras utan att man väntar
på de utredningar som invandrarministern talar om.
Invandrarministern sade att den borgerliga rege-
ringen inte gjorde något, men att den socialdemokra-
tiska regeringen nu gör det. Det skulle vara intressant
att få veta vad regeringen tänker göra. Min bestämda
uppfattning är nämligen att det blir en hårdare attityd
mot flyktingar i Sverige när förslagen läggs fram. Det
finns vissa positiva förändringar som jag också ser
fram emot, men vi väntar med spänning på vad rege-
ringens förslag kommer att innehålla.
Min fråga kvarstår: Vad är regeringens åsikt när
det gäller gravt handikappade barn? Skall man kunna
ta humanitära hänsyn och sänka ribban för dem? Är
det inte möjligt att göra det innan regeringens förslag
läggs fram? Varför kommer inte ganska vuxna barn
till tals i utredningarna redan i dag? I fråga om detta
behöver man väl inte vänta på riksdagsbeslut? Det går
att ge dessa barn den möjligheten.
I detta enskilda ärende vill jag säga att jag i helgen
vädjade till polisen om att ge den peruanska familjen
respit i tre fyra veckor, för att den tillsammans skulle
kunna lämna Sverige, om det inte finns ytterligare
skäl att beakta. Polisen beaktade inte detta. Polisen
har ju sina regler att följa. Vad jag vill säga med detta
är att det som regeringen och invandrarministern
säger i dessa frågor betyder oerhört mycket när det
gäller hanteringen av detta. Därför är jag glad över att
invandrarministern ändå säger att man skall hålla
samman familjer. Det är oerhört viktigt att man har
den åsikten i Sverige. Varken den åsikten eller åsikten
om handikappade barn är vi ju oense om i det här
landet. Vi har en mycket stor opinion bakom oss. Vi
behöver därför inte bekymra oss om att vi har den
åsikten. Det hindrar inte att invandrarministern åter-
igen säger att familjer skall hållas samman och inte
splittras genom att utvisas i olika omgångar. Det ac-
cepterar vi inte i Sverige, eftersom det är den kanske
mest fundamentala frågan.