Herr talman! Det dokument som det irländska ord-
förandeskapet presenterade till det Europeiska rådet i
Dublin i december bör noga analyseras av Sveriges
riksdag. En revidering av EU:s fördrag kan verka
blodfattigt och föga upphetsande. Så är inte fallet. Det
beror dels på att det irländska ordförandeskapet har
presenterat ett överskådligt och läsvänligt utkast till
fördrag, men framför allt därför att de frågeställningar
som vi har att hantera är av så grundläggande betydel-
se. Fördragen lägger grund för det europeiska samar-
betet i dag och ett reviderat fördrag för Europa av i
morgon. Nu har Irland lämnat över stafettpinnen till
Nederländerna.
För centerpartiet är det viktigt att regeringskonfe-
rensen skapar förutsättningar för ett utvidgat, uthålligt
och förpliktande samarbete mellan Europas alla de-
mokratier. Med samarbete skall vi skapa ett Europa
för fred, välfärd och god miljö.
Unionen bör i ännu högre utsträckning bli ett ef-
fektivt redskap för samarbete i frågor som är av ge-
mensamt intresse för medlemsstaterna och där sam-
verkan kan leda till att invånarna känner trygghet och
har en välfärd och där också miljön förbättras. Det
innebär, som vi ser det, en fördjupning av samarbetet
på vissa områden men möjligen ett återförande till
medlemsstaterna av beslutsfattande på andra områ-
den. Men det innebär framför allt en utvidgning av
unionen till de baltiska staterna och till länderna i
Central- och Östeuropa. Det innebär också ett när-
mande till de europeiska länder som inte vill bli fulla
medlemmar av EU eller för länder likt Ryssland,
Ukraina och Vitryssland, för vilka ett fullvärdigt
medlemskap inte är aktuellt under den närmaste tiden.
Innan jag närmare kommenterar innehållet i det
irländska dokumentet vill jag betona behovet av att
regeringen fortsatt involverar riksdagen i förhandling-
arna inom regeringskonferensen. Jag bedömer att
förankringsprocessen hittills har fungerat tillfredsstäl-
lande. Jag är också imponerad av det arbete om rege-
ringskonferensens fortskridande som olika organisa-
tioner bedriver i en nära dialog med medborgarna.
Däremot har vi från Centerpartiet konstaterat att det
är litet si och så med den nordiska dialogen. Jag kon-
staterar att de tre nordiska EU-länderna har haft svårt
att koordinera sitt arbete sinsemellan och inte funnit
former för att involvera Norge och Island i processen.
Den nordiska koordineringen torde kunna utvecklas
när regeringskonferensen nu går in i sin avgörande
fas.
Herr talman! Det dokument som det irländska ord-
förandeskapet presenterade för EU:s stats- och rege-
ringschefer i december bär titeln Europeiska unionen i
dag och i morgon: Att anpassa Europeiska unionen till
förmån för dess folk och att förbereda den för framti-
den.
Förslaget är en allmän ram för ett utkast till revi-
dering av fördragen. Som sådan ram fungerar den väl.
Det är värdefullt att vi vid den här tiden har ett
dokument att debattera. Det är välgörande för diskus-
sionen då regeringskonferensen ibland görs till något
mycket större än den faktiskt är. De som hittills ivrigt
förespråkat att vi inte skulle gå med i EU ser natur-
ligtvis, vilket vi redan hört i debatten, ett Europas
förenta stater i varje fördjupning av samarbetet och
kräver mindre union. Vi kan också se att de funda-
mentalistiska federalisterna å andra sidan förutsätter
mycket mer av överstatlighet och förändringar för att
acceptera utvidgning till fler länder. Jag tror att båda
ytterligheterna resonerar i grunden fel. När femton
länder skall enas kommer det vare sig att bli det ena
eller det andra utan en kompromiss i mittfåran.
Från Centerpartiet känner vi viss tillfredsställelse
över vad konferensen hittills har uppnått. Sakfrågor
har behandlats, vilket bara det är en svensk framgång.
Samarbete om sysselsättning finns med i utkastet som
ett eget kapitel. Det är ju ett genombrott för den
svenska regeringspolitiken. För vår del hade vi gärna
sett att sysselsättningsdiskussionen hade förts i det
ekonomiska kapitlet. Men när det nu finns som ett
förslag till ett eget kapitel så accepterar vi det näst
bästa.
Det bör också noteras att skrivningarna om med-
borgaren och unionen innehåller svenska hjärtefrågor
som fördjupat samarbete för ökad jämställdhet och
ökad rättvisa för handikappade och andra utsatta
grupper i vårt samhälle.
Jag tar tillfället i akt att särskilt ta upp några frågor
men jag vill också resa ett och annat förbehåll.
Centerpartiet anser att rådande balans mellan EU:s
institutioner i allt väsentligt fungerar tillfredsställan-
de. EU skall även fortsättningsvis behålla sin unika
karaktär av mellanstatligt samarbete med avgränsade
överstatliga inslag. Centerpartiet vill inte utveckla EU
till en federation. Det är vi också överens om. Det
finns en majoritet för det i Sveriges riksdag. Det talar
också för att samarbetets uppdelning i olika så kallade
pelare bör och kommer att bibehållas.
I det irländska förslaget finns inget som motsäger
detta. Däremot, det har vi också hört i diskussionen
och haft uppe i EU-nämnden, saknas det i det irländs-
ka utkastet texter för de avgörande frågeställningarna
om röstreglerna i ministerrådet, balansen mellan råd,
kommission och Europaparlament samt om domsto-
lens roll. Det är naturligtvis grundläggande för karak-
tären på det fortsatta samarbetet och kommer att bli
en viktig fråga här under våren.
I det irländska utkastet fanns också en formulering
om större operativ kapacitet för polisen inom tredje
pelaren, alltså inom Europol. Vi i Centerpartiet har en
mycket restriktiv syn på samarbetet i den tredje pela-
ren. För vår del är det därför otillfredsställande att se
ett förslag om ökad operativ kapacitet utan att man
definierar begreppet. Vi har heller inte särskilt lång
erfarenhet av dagens Europol. Samarbetet är ännu i
sin linda. Därför anser vi att det inte finns något skäl
att otåligt gå vidare och fördjupa det polisiära samar-
betet. Vi noterar att det även verkar vara regeringens
åsikt.
Vi i Centerpartiet anser också att regeringskonfe-
rensen måste nå ett genombrott när det gäller en
sammanhållen och gemensam miljöpolitik. Denna
fråga har diskuterats under närmare två år, och efter
många mödosamma påpekanden från Centerpartiet i
den här kammaren har regeringen skaffat sig en tydli-
gare miljöprofil och har också arbetat intensivt med
dessa frågor under regeringsförhandlingarna. Riksda-
gens beslut om svenska förhandlingspositioner ger
regeringen ett klart mandat att driva på för att göra
hållbar utveckling till ett övergripande mål för unio-
nen. Det irländska utkastet innebär vissa förbättringar
när det gäller hållbar utveckling, men det är inte till-
räckligt.
Det måste vara av största vikt för regeringen att
man når längre i förhandlingarna på miljöområdet. De
fyra punkter som enligt utkastet fortfarande är under
behandling är mycket intressanta för Sverige. Att
miljögarantin förtydligas så att den också omfattar
rätten att införa strängare regler - inte bara behålla
dem - är mycket centralt. Det är i Sveriges intresse att
åstadkomma röstregler i ministerrådet som innebär att
fler beslut kan fattas med kvalificerad majoritet.
Centerpartiet ser gärna också ett förnyat svenskt ini-
tiativ om att etablera den s.k. substitutionsprincipen
som norm inom unionen. Detta har regeringen åtagit
sig i sin skrivelse. Jag vill därför passa på att fråga
utrikesministern: Hur går det med arbetet att etablera
substitutionsprincipen som en fråga för regeringskon-
ferensen?
Herr talman! Det är ett svaghetstecken att de nor-
diska EU-länderna nått så klena framgångar när det
gäller öppenhet och insyn. Om det irländska utkastet
avspeglar ambitionsnivån hos en majoritet av med-
lemsländerna, inger detta en djup oro, och det rimmar
dåligt med ansatsen att "anpassa Europeiska unionen
till förmån för dess folk".
Centerpartiet vill därför uppmana regeringen till
ett nytt nordiskt initiativ för öppenhet, insyn och
meddelarfrihet.
Artikel J 4 i Maastrichtfördraget var ett bekymmer
för förhandlare och regeringar under medlemskaps-
förhandlingarna. Här i Sverige utgjorde artikeln en
knäckfråga i diskussionerna om det svenska EU-
medlemskapet. Paragrafens kryptiska formulering var
kontroversiell för NATO-medlemmen Danmark och
är minst lika kontroversiell för ett militärt alliansfritt
land som Sverige. Den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken skall inkludera "utformningen på
sikt av en gemensam försvarspolitik som med tiden
skulle kunna leda till ett gemensamt försvar". I rege-
ringens proposition om medlemskapet konstaterades
att paragrafen kommer att diskuteras vid den över-
synskonferens som nu pågår. Sverige har markerat att
vi själva kommer att avgöra om vi i en framtid skall
delta i en eventuell gemensam försvarspolitik.
I denna del av det irländska dokumentet återfinns
också det mest avgörande förändringsförslaget. Kan
den tilläggskrivning till artikel J 4 som presenteras i
det irländska dokumentet lotsas genom regeringskon-
ferensen, förändras i grunden denna del av samarbe-
tet. I tillägget görs nämligen en tydlig avgränsning av
vad som menas med en gemensam försvarspolitik och
ett gemensamt försvar. Vad som avses är "humanitära
insatser och räddningsinsatser, fredsbevarande upp-
drag och insats av stridskrafter vid krishantering in-
klusive fredsskapande". Införs detta förtydligande
upphör artikeln att vara kontroversiell för Sverige.
Hotet om en militarisering av EU förklingar. Om
förslaget vinner gehör i samtliga medlemsländer
skulle detta vara regeringskonferensens mest betydel-
sefulla framsteg och en triumf för det svensk-finska
initiativet om samarbete i fredsfrämjande uppgifter.
Det senare förslaget är också något som vi stödde i
vår motion med anledning av regeringens skrivning.
Men om vårens förhandlingar inte innebär att den-
na insnävning blir av är det nödvändigt att behålla det
svenska förbehållet mot att delta i en gemensam för-
svarspolitik och ett gemensamt försvar. Detta måste
garanteras också i förhållande till det reviderade för-
draget. Det får inte finnas paragrafer som omöjliggör
för dagens medlemsstater eller tillkommande med-
lemsstater att vara militärt alliansfria. På denna punkt
är det av central betydelse att regeringen tillsammans
med andra militärt alliansfria länder värnar möjlighe-
terna att stå utanför ett fördjupat försvarssamarbete.
Grundlösa spekulationer om att Sverige planerar att
överge sin militära alliansfrihet bidrar inte till klarhet
om våra avsikter.
Herr talman! Många komplicerade frågor kvarstår
- röstviktningen och beslutsprocedurerna, parlamen-
tets inflytande, kommissionens sammansättning och
den flexibla integrationen. Den senare frågan har
visserligen kommit upp till diskussion, men jag hop-
pas att utrikesministern i sitt anförande tar upp vad
som där har hänt under den allra senaste veckan.
Det är nödvändigt att vi har realistiska förvänt-
ningar på vad som blir resultatet av regeringskonfe-
rensen. Risken är annars stor att resultatet kan uppfat-
tas som ett misslyckande. Jag bedömer halvtidsresul-
tatet som hyggligt. På några punkter görs viktiga
genombrott, på andra områden förefaller det vara mer
av på stället marsch. Det viktiga är att översynen
mynnar ut i ett reviderat fördrag som kan få stöd i de
15 parlamenten och i förekommande fall i de folkom-
röstningar som skall föregå en ratificering.
Det är också viktigt att den svenska regeringen
med kraft markerar att östutvidgningen inte får
försinkas av att vissa länder eller kommissionen anser
att de institutionella förändringarna är alltför små.
Regeringskonferensens ursprungliga syfte var inte att
förbereda för en utvidgning utan att göra en mindre
översyn av Maastrichtfördraget. Dessutom har EU
heller inget egentligt val vad beträffar östutvidgning-
en. Den är en skyldighet, och den går att genomföra
också med ett i det närmaste oförändrat fördrag.
Det är värt att notera att ett pressmeddelande som
i går läckte ut från kommissionen tydde på att det
krävs radikala institutionella förändringar för en
östutvidgning - även om pressmeddelandet genast
drogs in av en tjänsteman inom kommissionen. Det är
viktigt att uppmärksamma att det ofta i debatten sägs
att oerhört stora förändringar är en förutsättning för
att det skall bli en östutvidgning. Det gäller här ett
politiskt beslut och en markering från det europeiska
rådet att detta kan ske. Jag hoppas att regeringen står
bakom att detta är den viktigaste frågan.
Låt mig avslutningsvis redogöra för Centerpartiets
syn på hur vi här i Sverige bör behandla det färdiga
förhandlingsresultatet. Centerpartiet har deklarerat att
en väsentlig utvidgning av EU:s beslutsbefogenheter
kräver stöd i en rådgivande folkomröstning. En folk-
omröstning är i sig inget som partiet eftersträvar.
Vägval inom det europeiska samarbetet bör behandlas
som nationella vägval i politiken. Vad som hittills
framkommit inom ramen för regeringskonferensen
föranleder inte en önskan från oss om en folkomröst-
ning inför ratificerandet av ett nytt fördrag. Center-
partiet koncentrerar sig i stället på att ett beslut om
svenskt inträde i EMU:s tredje steg underställs en
folkomröstning, eftersom denna fråga inte avgjordes
genom folkomröstningen om medlemskap.