Herr talman! Den pågående regeringskonferensen
har för andra gången bytt ordförandeskap och går nu
förmodligen in i sin sista halvlek. Vi har i EU-
sammanhang fått lära oss att inga förhandlingsresultat
är klara förrän allt är avslutat. Det präglar också den-
na regeringsförhandling.
Det är väl ingen tvekan om att man har skjutit de
allra svåraste frågorna till sist, och att vi kommer att
få se en degel av förhandlingsfrågor som skall komp-
romissas fram sommaren 1997. Därför är denna de-
batt om svenska ståndpunkter angelägen att föra innan
svenska regeringen och andra regeringar hamnar i den
intensiva slutkompromissen.
Den svenska regeringens positioner i EU-politiken
och i regeringsförhandlingarna i synnerhet har varit
att lyfta fram frågor om jämställdhet, öppenhet, sys-
selsättning, utvidgning, miljö och frihandel. Kristde-
mokraterna anser dock att man visat en alltför stor
svaghet i hur man på ett konstruktivt sätt skall nå
förbättringar när det gäller miljön och kampen mot
den internationella brottsligheten. Det har tidigare
nämnts här i debatten, och vi delar den uppfattningen.
Anledningen är att man ryggar för någon form av
överstatlighet även på politikområden där medborgar-
na skulle ha stor glädje av ett sådant samarbete. Re-
geringskonferensens syfte är ju just att se över fördra-
gen för att göra de förändringar som krävs för att
medborgarna skall få en reell nytta av EU:s institutio-
ner och samarbetet mellan länderna.
Herr talman! För oss kristdemokrater är det ingen
principiell skillnad mellan de politiska målen på na-
tionell nivå och de mål som vi vill se förverkligade på
Europanivå. Den stora skillnaden är EU:s förutsätt-
ningar och den kompetens man har för att uppnå de
politiska målen, som vi på nationell nivå inte förmår
lika effektivt. Anledningen är helt enkelt att politiken
måste vara gränsöverskridande. Det klarar EU, men
inte nationen.
Den allt annat överskuggande Europafrågan för
oss är frågan om bevarande av fred och frihet för
Europas folk. Detta mål måste naturligtvis sedan
brytas ned i andra delmål. Det gäller t.ex. arbetet för
mänskliga fri- och rättigheter och att man bedriver ett
säkerhetspolitiskt arbete som förebygger konflikter
och kriser. Det gäller också att man öppnar EU för
Öst- och Centraleuropa och därmed ger tillträde till
den gemensamma ekonomiska inre marknaden. Detta
måste få leda till en rättvisare fördelning av syssel-
sättning och ekonomisk trygghet för alla Europas
medborgare. Den uppoffringen måste vi vara beredda
på. Vidare handlar det om att man på samma sätt föra
kampen mot den internationella brottsligheten, en
kamp för fred och frihet för Europas medborgare,
men i en annan dimension.
Svenska medborgare vill räcka händerna till övri-
ga europeiska medborgare för att arbeta för en bestå-
ende fred och frihet inom och mellan våra nationer.
Vi vill också snarast räcka handen till människor som
i dag drabbas av kommunismens tidigare härjningar,
dvs. medborgare i Öst- och Centraleuropa - detta för
att dela med oss av ekonomisk utveckling och trygg-
het. Därför kräver vi konkreta resultat av den pågåen-
de regeringskonferensen så att utvidgningen av EU
blir möjlig.
Avgörande frågor återstår för regeringskonferen-
sen när det gäller om och hur den fortsatta integratio-
nen skall ske och om och hur en flexibel sådan skall
kunna skapas då länderna utvecklas i olika takt och
riktning.
Herr talman! Den snabba tekniska och ekonomis-
ka utvecklingen kräver av de politiska systemen att
man finner effektiva former för att garantera medbor-
gerliga rättigheter. När det gäller Europasamarbetet
står ofta metodvalet mellan strikt mellanstatlighet
eller överstatlighet från medlemsstaternas sida. Nu är
det inte alls så enkelt att man kan vara säker på att
suveränitetssträvarna föredrar mellanstatliga avtal och
att integrationsentusiasterna pläderar för överstatlig-
het.
Schengenavtalet är ett exempel på en överens-
kommelse där länder som ville gå längre i integratio-
nen än övriga valde att gå vidare genom ett strikt
mellanstatligt avtal vid sidan om EU. Schengenöver-
enskommelsen är kanske den hittills djupaste integra-
tionen mellan dessa länder.
Parallellt i tiden kan vi ser hur EMU-projektet
med sin omfattande integration utvecklas med hjälp
av ett mycket starkt inslag av överstatlighet för att det
över huvud taget skall kunna fungera. Integration kan
alltså ske med olika metoder.
Vi kristdemokrater vill tydligt markera att det är
målet, syftet och konsekvenserna som måste få avgöra
vilka politiska metoder och former som skall väljas
för att ett bra resultat för medborgarna skall skapas.
Mellanstatlighet och subsidiaritet bör vara grundmo-
deller när det gäller att främja nationell suveränitet
och en lokal folknära förankring, men i de fall där
angelägna mål nås bättre och effektivare med inslag
av överstatlighet bör den vägen kunna väljas.
Exempel på områden där vi anser att överstatlig-
het är effektivare är den gränsöverskridande miljö-
politiken och kampen mot internationell brottslighet.
På dessa båda områden måste arbetet bedrivas gräns-
överskridande, dvs. överstatligt, och nationellt.
Herr talman! EMU-projektet är visserligen inte
under förhandling vid den pågående regeringskonfe-
rensen, men det är en reform som mycket starkt
kommer att förändra och prägla EU:s framtida integ-
ration. Och den svenska riksdagen skall inom ett år
besluta om ett eventuellt svenskt deltagande i EMU:s
tredje steg. Därför vill jag säga några ord om detta
också i dag.
Idén om den gemensamma valutan har tillkommit
som ett mycket starkt och verkningsfullt integrations-
instrument för EU:s kärnländer, på initiativ av Frank-
rike som önskade större inflytande över europeisk
ekonomi. Den gemensamma utrikes- och säkerhets-
politiken, GUSP, är å andra sidan ett annat integra-
tionsinstrument som har initierats av Tyskland som
hade sitt speciella behov av stöd i internationella
frågor efter kriget. Båda initiativen har som grundval
nationella och internationella intressen för att komma
vidare.
Alla som har studerat EMU-projektet litet grand
på djupet kan konstatera att ett medlemskap i EMU:s
tredje steg - den gemensamma valutan - kommer att
innebära en mycket stark styrning av den nationella
ekonomiska politiken. De fem konvergenskriterierna,
stabilitetspakten eller ERM 2 kommer att innebära en
mycket stark integration mellan dessa länders bud-
get- och finanspolitik. Och på några års sikt kommer
det också att beröra ländernas skattepolitik.
I och med den ekonomiska integrationen och en
harmonisering av skatterna kommer det att bli svårt
för Sverige att finansiera en avsevärt större offentlig
sektor än vad EU:s kärnländer gör, dvs. de som ingår
i den gemensamma valutan. Om detta är en fördel
eller en nackdel kan de politiska partierna ha olika
uppfattning om, men det är ett stort politiskt ansvar att
beakta konsekvenserna av en alltför snabb social och
kulturell omställning.
Bl.a. därför förordar kristdemokraterna, i likhet
med de allra flesta svenska nationalekonomer, att
Sverige inte bör gå med i EMU:s tredje steg den 1
januari 1999 utan avvakta konsekvenserna av den här
integrationen.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,
GUSP, är ett annat mål som innebär ökad integration
mellan EU:s medlemsländer men under delvis andra
former. Här ges möjlighet till betydligt större utrym-
me för nationella intressen och ett markerande av
nationell självständighet. Målet för denna samverkan
är att man tillsammans skall bli en europeisk kraft för
att främja fred och frihet både inom och utom unionen
genom en förebyggande säkerhetspolitik och på sikt
också ett gemensamt försvar.
Det kommer sannolikt, inom överskådlig tid, att
ges möjlighet för respektive land att medverka i det
säkerhetspolitiska arbetet så långt och så mycket man
vill inom ramen för tydliga nationella intressen.
Kristdemokraterna anser att EU:s utrikes- och sä-
kerhetspolitik skall fördjupas och förstärkas. Det är
angeläget att unionen kan göra utrikespolitiska mar-
keringar för att främja internationell säkerhet och
stabilitet som grundas på mänskliga rättigheter, mark-
nadsekonomi och politisk avspänning.
Beträffande integrationens inriktning anser krist-
demokraterna att följande ambitioner bör ingå:
att utrikes- och säkerhetspolitiska beslut skall
kunna fattas med kvalificerade majoriteter
att medlemsländerna genom EU skall kunna ta ett
mer aktivt ansvar för Europas säkerhet genom
fredsbevarande och fredsskapande åtgärder
att samordningen mellan medlemsländernas utri-
kes- och säkerhetspolitik måste öka
att inget medlemsland skall tvingas ingå förplik-
telser om ömsesidigt försvarsbistånd.
Jag vill understryka att vi uppskattar regeringens
hittillsvarande samordning med Finland i de säker-
hetspolitiska frågorna i regeringskonferensen.
Herr talman! Frågan om flexibel integration är en
mycket central fråga som bör få sin lösning under
regeringskonferensen. Frågan gäller huruvida flexi-
bilitet skall tillåtas med avseende på medlemsländer-
nas integration och i så fall under vilka former. Mot
bakgrund av tidigare gjorda kompromisser i bl.a.
Maastrichtförhandlingarna råder det i dag de facto en
flexibel integration, men den viktiga frågan är om
denna flexibilitet skall institutionaliseras och i så fall
på vilka villkor.
Skall man tillåta att vissa kärnländer går före och
att andra kommer senare? Måste kärngruppen ha en
viss storlek? Skall det vara gemensamma långsiktiga
mål för integrationen? Skall endast kärnländerna
besluta om inriktningen, eller skall alla vara med och
besluta om färdriktningen? Skall man tillåta olika
tempo för integrationen?
Herr talman! Vi kristdemokrater anser att EU bör
institutionalisera en flexibel integration och därmed
lägga fast villkoren för en flexibel integration. De
stora kulturella och ekonomiska olikheterna mellan
Europas nationer gör detta nödvändigt. En flexibel
integration visar också respekt för nationell suveräni-
tet. Vi anser dessutom att det är nödvändigt både för
att man skall komma vidare med önskvärd integration
och för att det skall kunna gå långsammare fram för
de länder som inte vill eller kan.
Kristdemokraternas villkor för flexibel integration
inom EU är
att framtidsmålen skall beslutas gemensamt
att alla nationer som vill och kan skall ha rätt att
delta i kärnländernas fördjupade integration
att enhälligheten, dvs. vetorätten, inte skall kunna
hindra kärnländerna att gå vidare i önskad integ-
ration
att varje nation skall ha rätt att avgöra sitt tempo i
integrationsprocessen.
Vi kristdemokrater bedömer att en sådan flexibili-
tet skulle skapa den frihet och öppenhet som krävs för
att man skall kunna underlätta och effektivisera ut-
vecklingen mot de mål som Europas medborgare vill
se förverkligade inom EU.
Herr talman! Vi kan tyvärr konstatera att det finns
ett viktigt område inom EU-samarbetet som i dag
fungerar mycket ineffektivt, nämligen det rättsliga
samarbetet inom den tredje pelaren.
Så sent som i oktober visade en opinionsunder-
sökning att 91 % av svenskarna och 87 % av EU-
medborgarna anser att kampen mot internationell
brottslighet är en av EU:s viktigaste uppgifter för sina
medborgare. Det handlar om terrorism, ekonomisk
brottslighet, drogmissbruk, rasism och sexuella över-
grepp. Alla har det gemensamt att de är gränsöver-
skridande och inte kan bekämpas enbart inom varje
land.
Åtgärder inom det rättsliga området kräver i dag
beslut med enhällighet. Detta innebär att ett enda land
kan sätta stopp för varje åtgärd och insats som övriga
länder vill se genomförd. Tyvärr har också den svens-
ka justitieministern och regeringen visat stor ovilja att
göra avsteg från principen att beslut skall fattas med
enhällighet, och därmed får vi effekten att den lägsta
ambitionen blir normgivande inom EU.
Vi kristdemokrater anser att dessa områden skall
kunna behandlas med någon form av majoritetsbeslut
för att vi skall komma framåt i kampen mot kriminali-
teten.
Herr talman! Jag vill slutligen framföra att vi
kristdemokrater förväntar oss att regeringen höjer
svansföringen i de pågående regeringsförhandlingarna
och att man inte tar intryck av den rädsla för Europa
som präglar exempelvis Olof Johansson och några av
hans medarbetare. Det är många reformer som bör
komma till stånd i regeringsförhandlingarna och som
är av vitalt intresse för oss i Sverige och för övriga
EU-medborgare.