Fru ålderspresident! Den största delen av Sveriges yta är täckt av skog. Det möjliggör för de vilda djuren att leva fritt i naturen. Det öppnar för spännande upplevelser för oss människor, till exempel att jogga, att plocka svamp och att gå ut med hunden. Ja, skogen är en av få platser i vårt samhälle där vi skyddas från vardagens stress och puls.
Skogen skapar också fantastiska möjligheter för så kallad ekoturism, att människor från andra länder och även från Sverige kan njuta av den svenska vildmarken.
Men det är också från skogen som man får träråvara som kan användas till i stort sett allting från plankor för att bygga hus till textilier, kartonger och papper. Restprodukterna kan bli biobränsle som kan driva våra fordon.
Skogen ska räcka till mycket. Här är det viktigt att hitta rätt balans. Jag är mycket oroad över tillståndet i dag i de svenska skogarna. Vi oroas med rätta över skövling av så kallad tropisk skog i fjärran länder. Men hur är det egentligen ställt här på hemmaplan?
Skogen växer visserligen så att det knakar. Men är det skogar med stor biologisk mångfald, eller är det timmeråkrar? Det är en relevant fråga att ställa sig, tycker jag.
Enligt ett av våra 16 miljömål ska vi ha levande skogar i Sverige. Med det menar vi skogar med en stor variation och biologisk mångfald. Merparten av skogarna ser dock inte ut på det sättet. Just miljömålet om levande skogar är ett av de totalt 16 miljökvalitetsmålen som inte kommer att uppnås med i dag fattade beslut om styrmedel. Här finns det med andra ord mycket att göra.
Några av de förslag som Vänsterpartiet tar upp i betänkandet är att man ska fortsätta att skydda mer skog. Vi välkomnar att det i den budget som klubbades i fjol och som Vänsterpartiet stöder finns en historiskt stor satsning på att skydda mer skog. Det är bra, men man måste också se till att det blir ekologiskt representativa miljöer. Det är inte bara storleken som räknas utan också innehållet.
Det behöver ställas högre krav på de så kallade frivilliga avsättningarna, så att även de blir miljöer av stort värde och hög kvalitet.
Vi behöver inte bara skydda mer skog, utan vi behöver också ett bättre brukande av skogen. Det behövs större mångfald i skogsbruket. Merparten av skogsbruket i Sverige är så kallat trakthyggesbruk. Man slutavverkar och hugger ned hela skogsarealen. Därför vill vi i Vänsterpartiet stödja så kallat hyggesfritt skogsbruk eller plockvis skogsbruk, där man inte hugger ned hela skogen utan tar de träd som är störst och mest mogna för stunden.
När man pratar om ett mer varierat skogsbruk kan det också handla om att det behövs större mångfald i så måtto att det är mer än barrträd som ska växa i Sverige. Det behövs mer lövskog, och det behöver stimuleras.
Vi i Vänsterpartiet vill att man ser över hela skogsvårdslagstiftningen. En sådan översyn pågår delvis. Jag är lite orolig för att man inte tar det helhetsgrepp som vi i Vänsterpartiet vill se. Det bästa vore om skogsvårdslagen skulle kunna ingå i miljöbalken.
Tanken om frihet under ansvar måste överges. På vilka andra viktiga politikområden säger man att aktörerna har frihet att bestämma själva?
Vi anser också att det behöver införas sanktionsmöjligheter inom ramen för skogsvårdslagstiftningen. Det ska helt enkelt löna sig att göra rätt. Men det ska också få konsekvenser om man gör fel. Så sker inte i dag i den utsträckning som skulle behövas.
Miljöhänsyn och allmän hänsyn måste väga tyngre. Här delar jag inte den bild av skogsbruket som har getts av tidigare borgerliga talare.
I dag ska produktion och miljö väga lika tungt, enligt skogsvårdslagen. Jag hävdar att det inte fungerar på det sättet. Jag ska ta upp ett exempel.
Innan en slutavverkning ska göras i Sverige har Skogsstyrelsen möjlighet att ställa krav. Det ska skickas in en avverkningsanmälan till myndigheten. Skogsstyrelsen har sedan sex veckor på sig för att ställa krav på avverkningen. Om så inte sker kan avverkningen genomföras. Då är det en relevant fråga: Hur ofta ställer Skogsstyrelsen sociala eller miljömässiga krav på en avverkning i Sverige?
Journalisten Maciej Zaremba skrev en uppmärksammad artikelserie i Dagens Nyheter för några år sedan. Detta var just en de frågor som han tog upp. Han gick igenom de 67 000 avverkningsanmälningar som lämnades in under 2011. Av dessa 67 000 anmälningar var det endast åtta där Skogsstyrelsen ställde krav på hänsyn till människa eller landskap. Det kan inte vara rimligt.
Avverkning av skog med höga naturvärden måste stoppas. Här är arbetet med så kallade nyckelbiotoper - alltså områden med väldigt höga naturvärden - helt avgörande. Vi i Vänsterpartiet välkomnar att Skogsstyrelsen just meddelat att man nu ska återuppta inventeringen av nyckelbiotoper. Men vi ställer oss frågande till vad man ska göra med inventeringsarbetet, eftersom man säger att man samtidigt inte ska registrera och märka ut de områden som har inventerats. Här måste regeringen agera.
Vi i Vänsterpartiet vill också stärka samrådsförfarandet vid slutavverkning av skog. Det ska inte vara så att när man kommer hem från semestern är skogen där man kanske under årtionden brukade promenera med hunden plötsligt förvandlad till en stubbåker. Berörda ska alltid kunna säga sitt inför en planerad avverkning. Därför behöver samrådsförfarandet i miljöbalken stärkas. Därmed vill jag yrka bifall till reservation 7, som handlar om just dessa frågor.
Så kallade produktionshöjande åtgärder, som främmande trädslag som kanske växer snabbare i Sverige, stubbrytning, gödsling för att öka skogstillväxten eller dikning, behöver regleras tydligare i miljöbalken. Det är inte okej med de stora ingrepp som i dag inte är tydligt reglerade.
Fru ålderspresident! I grunden handlar den här debatten mycket om hur man ser på skogen och ägandet. Som vi har hört här tidigare från de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna kan man tycka att ägande ger rätt och därmed en väldigt stor frihet att själv bestämma över skogen, oavsett hur det påverkar oss andra.
Men man kan också resonera som vi gör i Vänsterpartiet. Skogen är en kollektiv nyttighet som vi alla ska ha rätt till. Kort och gott handlar det om: Är det skogsbolagens vinstintresse som ska styra, eller är det allmänhetens rätt till marken som ska väga tyngst? Där tycker vi att allmänheten ska få ett mycket större inflytande än vad man har i dag.
För oss blir det fullt logiskt att kritisera dogmen om frihet under ansvar, att kräva större insyn i skogsbruket, att verka för mer skonsamma och varierade skogsbruksmetoder, att skydda mer skogsmark och att verka för större biologisk mångfald och ökad social hänsyn. Kort och gott: att verka för ett hållbarare skogsbruk och för ett ökat skydd av skogen.