Fru ålderspresident! Det kanske är så beskaffat att saker och ting hänger ihop. Om man har ett högre mål blir det också större tryck på att vi måste ha medel, alltså pengar, för att uppnå det målet. Därför tycker jag att Miljöpartiet ska fundera på vår reservation 1 till dess vi ska rösta nästa vecka. Vår reservation 1 handlar om att vi ska ha ett mål i linje med Nagoyaöverenskommelsen. Jag tycker att det är fullt logiskt utifrån det här resonemanget. Att skydda 150 000 hektar räcker ju inte, precis som Stina Bergström säger.
Jag fick inget svar på frågan om frivilliga avsättningar. Jag tycker att det är en viktig fråga. I svaret på Vänsterpartiets motion, på s. 8 i betänkandet, hänvisar man till ett svar från Sven-Erik Bucht, där han talar just om de 150 000 hektaren i formellt skydd, men sedan räknar han också in 200 000 hektar i frivilliga avsättningar. Om man ska räkna in frivilliga avsättningar måste vi ha någon form av offentlig definition av hur skyddet ska se ut där. Man ska exempelvis inte kunna flytta en avsättning från en dag till en annan, och man får inte kringgå att det ska vara ekologiskt representativa områden som hänger samman. Detta är ofta problemet med avsättningarna, med all respekt för dem som gör dem. Det är viktigt att de görs, men de kanske inte ska räknas in i det formella skyddet. Eller anser Miljöpartiet, som jag tolkar Sven-Erik Bucht i betänkandet, att man kan räkna in de frivilliga avsättningarna i det offentliga målet för skydd av värdefull natur?