Fru ålderspresident! När det gäller nyckelbiotopsinventeringen delar jag historiebeskrivningen. Den inrättades som ett sätt att försöka identifiera och hitta värdefulla naturområden. Men vi måste också se att den, så som den har kommit att tillämpas, har fått helt andra konsekvenser än de avsedda; det pekar till och med myndigheterna själva på.
Min fråga handlade också om artskyddsförordningen. Där har implementeringen och tillämpningen i Sverige av regler som handlar om att man ska försöka skydda miljöer och arter snarare blivit sådan att man försöker skydda enskilda individer av en viss art. Detta är problematiskt, och det är bekymmersamt om Miljöpartiet inte ser det.
Faktum är att det många gånger är de skogsägare som har tagit ett stort ansvar, bedrivit ett skogsbruk med stor hänsyn och försökt få mer löv, spara äldre skog och så vidare som har skapat dessa höga naturvärden och gjort att man fått de arter som finns på rödlistan till exempel. Det är inte rimligt att det är dessa skogsägare som ska straffas ekonomiskt och betala ett extra pris för det. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att man ser över tillämpningen av dessa regler.
Fru ålderspresident! Jag är inte så naiv att jag tror att regeringen lyssnar alltför mycket på vad jag säger. Men jag hoppas ändå att regeringen ska lyssna på LRF Skogsägarnas och de stora skogsägarföreningarnas 200 000 medlemmar, som har vädjat till regeringen att se över dessa regler och skapa ett mer rättssäkert och förutsägbart system. Rättssäkerhet var något som Stina Bergström lyfte i sitt anförande - jag hoppas att det kan omsättas i praktiken.