Fru ålderspresident! Jag brukar förklara det så här: Mellan Kiruna och Torsby går Inlandsbanan. Väster om Inlandsbanan finns det område som man talar om som det man har pausat inventeringen av. Det är ett ganska stort område. Drygt en fjärdedel av de svenska skogarna ligger inom detta område.
Jag tycker att det är beklagligt att man inte har gjort inventeringen där. Men vad som har skett de senaste åren är att det har varit många ägarskiften inom området, och det gör att det är många nya skogsägare som har köpt eller ärvt marken. De kanske inte har någon tidigare erfarenhet, och de vill avverka och bruka sin skog. Då sätter Skogsstyrelsen in inventering av stora delar av detta område och konstaterar att det är skyddsvärd skog överallt. Det finns skyddsvärda arter i hela detta område, säger man. Det hela pausades utifrån att vi inte kan göra avgränsningen, som vi nu ser det. Det var alltså skälet.
Jag kan förstå den upprördhet som har lyfts fram, inte minst från anställda på Skogsstyrelsen som tycker att man klarar detta. Nu säger man att man ska fortsätta med detta, och det är också viktigt att man fortsätter med certifieringen i området. Certifieringsansvaret och hanteringen av detta ligger fortfarande på den enskilde skogsägaren.
Vi följer frågan. Men vi ska inte tro att det är lätt som en plätt, som Jens Holm säger. Detta är ett väldigt stort område, och där finns många skyddsvärda arter. Vi kan inte klassa hela detta område som nyckelbiotop. Det var aldrig meningen med nyckelbiotopbegreppets användning. Det var att hitta små områden med jämna mellanrum och med många arter med högt skyddsvärde som man skulle avsätta. Det var inte en fjärdedel av Sveriges skog som vi skulle avsätta i en nyckelbiotop.