Fru ålderspresident och ledamöter som finns kvar! Det börjar bli glest, men där kommer det några till - tacknämligt!
Jag säger lite grann som i debatten om tunga transporter att det vore tjänstefel av mig att inte säga någonting om det här. Mitt levebröd har varit skogen i 30 år innan jag blev riksdagsledamot. Jag har vuxit upp i skogen och har jobbat där i hela mitt liv. Den här biten kan jag, och jag ska rätta några saker som har framförts här i dag.
När man började med nyckelbiotopsinventeringen var det ett verktyg, en klassning, för naturvärdesbedömningar, och underlaget gjordes i södra Sverige. Att det ser annorlunda i nordvästra Sverige beror på att bruknings- och avverkningsmetoderna har sett annorlunda ut. Man har plockhuggit betydligt mer. Industrin har varit längre bort.
När man så började inventera i nordvästra Sverige, precis som Isak From var inne på, blev det därför jättemycket nyckelbiotoper. En fjärdedel av skogen skulle klassas som nyckelbiotop. Det var inte det som var tanken. Då är det någonting som inte stämmer. Verktyget är trubbigt och dåligt. Det var inte trovärdigt.
Jag stannar där när det gäller detta.
Jag är stolt över Vänsterpartiets politik när det gäller skogen. Det är Jens Holm som är talesperson. Det är hans område, och jag håller med om det som han har framfört. Men jag ska läsa någonting som vår kongress har antagit. Vi har ett ekologiskt-ekonomiskt punktprogram, där vi säger någonting om skogen:
"Skogen spelar flera roller i klimatomställningen. Den binder koldioxid när den växer, vi lagrar koldioxid när vi bygger i trä, den ger bioenergi och kan ersätta oljebaserade produkter. Det är därför önskvärt med en ökad tillväxt i skogen.
Forskningen visar att växande skog binder mest CO2 (koldioxid), så det är viktigt att användarna av trakthyggesbruk (kalavverkning) återbeskogar snabbt och med rätt träslag, för att snabbt åter få klimatnytta av skogsmarken. Andra skogsbruksmetoder som kontinuitetsskogsbruk bör uppmuntras där detta är lämpligt och möjligt skogsbruksmässigt, och i områden av stor nytta för rekreation och andra näringar."
Det kan vara bra att säga att så här och så här mycket ska vi använda oss av kontinuitetsskogsbruk. Men man ska ha klart för sig att alla marker inte lämpar sig för det. Alla pratar gott om att bygga i trä. Men då kommer vi att missa på några områden. Vi får inte den timmerandel som vi är ute efter. Jag hävdar definitivt att vi kan använda oss mer av ett kontinuitetsskogsbruk. Så är det. Men det finns marker som absolut inte lämpar sig för det.
Jag ska ta lite historia. Jag började som manuell huggare i början av 80-talet. På det första berget där jag var huggare och avverkade högg vi 300 år gamla tallar - ett helt berg! Vad hade hänt om vi inte hade haft en aktiv miljörörelse som sa: Är det här lämpligt?
Det är klart att det inte var! Vi avverkade ett helt berg med jättetallar. Det var på 80-talet. Vad hade hänt om vi inte hade haft en miljörörelse som sa: Men var det här så klokt?
Nej, det var det inte. Men i dag ska vi även vara nyktra och säga, som Tysklind var inne på och som jag berättade för honom när vi var på samma seminarium, att i dag finns det några i miljörörelsen som har endast en agenda, och det är att stoppa avverkningen. Det är det enda det handlar om: Var ska vi nu stoppa en avverkning?
Det blir kontraproduktivt. Då gör markägarna så att de klipper någonting i rädsla för att om tio år så hittar de någonting. Och skogen skulle må bäst av att få stå i tio femton år till, helt klart.
Det här måste vi också ha med oss. Både miljörörelsen och skogsindustrin måste backa ett steg och se hur vi kan komma fram till någonting som kan klassas som hållbart skogsbruk.
Jag har mycket att säga, men tiden är begränsad. Jag har bara sex minuter.
Man har även gjort misstag. I det art- och habitatdirektiv som Sverige har införlivat finns en gynnsam bevarandestatus för den västliga tajgan. Den kommer vi aldrig att nå. Vi måste stoppa all avverkning i 40 år om vi ska nå den. Den är omöjlig att nå, men det är sådana krav som följde med.
Någon gång måste vi kanske gå igenom det här och se vad som är rimligt och vad vi kan uppnå. Det finns omöjliga mål bland de 16 målen, och sedan finns det bra mål.
Jag hinner säga lite grann om biologisk mångfald. Det är klart att det är bra, och jag tycker att regeringen har satsat mycket bra pengar på att ersätta markägare och försöka uppnå det som är skyddsvärt när det gäller biologisk mångfald.
Men vad händer i dag? Vi har ungefär 900 arter som kan vara hotade av skogsbruket. 800 finns i södra Sverige och 150 finns i norra Sverige, av de sammanlagt 950. Men i norra Sverige har vi redan ett skydd. I södra Sverige finns 70 hektar per skyddad art, och i norra Sverige nästan 3 000.
Vad ska vi skydda? Det är många gånger bättre att skydda 10 hektar ädellövskog i södra Sverige än 100 000 hektar i norra Sverige. Pengarna måste träffa rätt när vi nu avsätter pengar.
(Applåder)
I detta anförande instämde Isak From (S).