Fru ålderspresident! Vi debatterar i dag skogspolitik. Det är ett viktigt politikområde, för skogen är viktig för oss alla. En del av oss älskar att plocka svamp och bär. Andra gillar att ta en löprunda eller att promenera med hunden i skogen. En del gillar att jaga. Många hämtar kraft och återhämtar sig i skogen.
Skogen ger också förnybart material som behövs i det hållbara samhällsbygget. Många viktiga samhällsintressen finns i skogen, men samtidigt ägs all svensk skog av någon. Skogsägare kan vara allt från en privatperson som äger några hektar till ett storbolag med gigantiska skogsarealer. Och en femtedel av skogen är statlig eller kommunal, så den är vi alla ägare till.
Skogen ger viktiga ekosystemtjänster, naturens gratistjänster. Till de centrala ekosystemtjänsterna hör de redan nämnda - hälsa och förnybara råvaror - men också rening av luft och vatten. Skogen stabiliserar även klimatet och har en utjämnande effekt på temperatur, nederbörd och avrinning. Den rymmer också en rik biologisk mångfald och har stora skönhetsvärden.
Samhällsintressen och privata intressen i skogen måste hanteras på ett hållbart och systematiskt sätt med respekt för olika syn på skogens värden. Avgörande för hur skogen måste förvaltas och användas är dock att skogens ekosystem bibehåller sin ekologiska funktion, sin biologiska mångfald och sin produktionsförmåga. Det är en förutsättning för långsiktigt uthålliga, motståndskraftiga och produktiva ekosystem. Dagens brukande av skogen får inte försämra morgondagens.
Fru ålderspresident! Att samhället reglerar nyttjandet av en resurs som skogen är nödvändigt och motiverat eftersom nyttjandet som sagt har en mycket stor påverkan på hela samhället både nu och i framtiden. Naturresurser som mark, vatten och skog är mänsklighetens gemensamma arv från tidigare generationer, som vi lånar och ska lämna tillbaka till de kommande generationerna. Den som äger en naturresurs förvaltar den under en tid och har ett ansvar för att den brukas hållbart. Samhället skapar regler för detta, och dessa regler måste säkerställa att brukandet är långsiktigt hållbart.
Men dagens regelverk och metoder vid nyttjande av skogen leder inte till detta. Det syns i myndigheternas uppföljning av miljömålen och i vetenskapliga studier av tillståndet för den biologiska mångfalden i skogslandskapet. En rad förbättringar krävs därför inom skogsbruket, både vad gäller skogsbruksmetoder och vad gäller skydd av skogsmiljöer med höga naturvärden.
Fru ålderspresident! Skogsråvaran är, som många redan har sagt, central i ett hållbart samhälle. Miljöpartiet vill värna ett långsiktigt lönsamt och hållbart brukande av skogen. De regelsystem som styr brukandet måste vara begripliga och rättssäkra för markägare och möjliga för samhället att följa upp och utvärdera.
Skogsvårdslagen är ett viktigt styrmedel för att miljömålen ska nås. Enligt Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering är en av de absolut viktigaste åtgärderna för att uppfylla miljömålen att "förändra de skogspolitiska styrmedlen i syfte att få kostnadseffektiva styrmedel för ett långsiktigt ekologiskt hållbart skogsbruk".
Miljöpartiet vill ha ett system som ger ökad lönsamhet för den som sköter sina skogar med extra stor hänsyn till biologiska och sociala värden. Där är vi inte i dag.
Fru ålderspresident! Miljöpartiet har en skogspolitik med höga ambitioner för skydd av områden för att bevara djur och växtarter och värdefull natur. Som miniminivå behöver vi följa den strategiska plan, Nagoyaprotokollet, som antogs 2010 inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald. Det innebär att Sverige långsiktigt ska skydda 17 procent av alla land och sötvattensområden till 2020. Dessa områden ska vara biologiskt värdefulla.
I dagsläget omfattas endast ca 5 procent av den produktiva skogsmarken av lagstadgat skydd. Skyddet är dessutom ojämnt fördelat - stora arealer av barrskogar är skyddade nära fjällkedjan medan ca 2 procent är skyddade i övriga Sverige.
Miljöpartiet ansåg 2014 och anser fortfarande att etappmålen måste höjas och att ytterligare medel måste anslås för att vi ska uppnå Nagoyaprotokollets mål. Vi vill också att statlig skogsmark ska kunna användas som bytesmark för de skogsägare som vill ha annan mark hellre än pengar.
Men, fru ålderspresident, att skydda skog räcker inte för att uppfylla nationella och internationella miljömål. En omställning till ett hållbart brukande av skogsmarken är också nödvändig. Genom Nagoyaprotokollet har Sverige förbundit sig att senast 2020 - det är inte långt kvar - förvalta områden som används till skogsbruk hållbart så att bevarandet av biologisk mångfald garanteras. Det handlar alltså inte bara om att lämna orörda områden utan också om att sköta den skog som brukas på andra sätt.
Trakthyggesbruket har tillämpats i stor skala sedan 1950-talet och har inneburit omvälvande förändringar av det svenska skogslandskapet. Skogar med olika slags träd i olika åldrar har ersatts med planteringar av likåldriga träd.
Miljöpartiet vill se brukningsmetoder som skapar skogar med olikåldriga träd, lövinslag och kvarlämnad död ved. Hyggesfria skogsbruksmetoder bör främjas, då de har stora fördelar för biologisk mångfald, friluftsliv, turism, rennäring och kulturmiljövärden.
Intresset för hyggesfritt skogsbruk växer. Det är glädjande. Men samtidigt är det fortfarande en mycket liten del, bara några få procent, av den produktiva skogsmarken som sköts med någon sorts hyggesfri skogsbruksmetod.
I Naturvårdsverkets fördjupade uppföljning 2015, som jag tidigare nämnde, konstateras att "arealer som brukas med hyggesfria metoder behöver öka väsentligt". Det konstateras vidare att det behövs nya och förstärkta åtgärder för detta.
Miljöpartiet anser därför att Skogsstyrelsens anslag för rådgivning om hyggesfria brukningsmetoder är viktigt och borde utökas. Vi tycker också att de skogsägare som vill ställa om från trakthyggesbruk till hyggesfritt skogsbruk borde kunna få ett omställningsstöd precis som det i dag går att få stöd till omställning från konventionellt till ekologiskt jordbruk.
Vi anser också att staten bör vara ett föredöme i sitt skogsbruk. Sveaskog, Fortifikationsverket och Statens Fastighetsverk bör därför prioritera hyggesfria metoder. Vi tycker att mål för hyggesfritt bör sättas för det statliga skogsinnehavet.
Fru ålderspresident! Nyckelbiotoper, det vill säga skogsområden med mycket höga naturvärden, har en viktig roll för att bevara skogens hotade växter och djur. Dessa områden har inventerats med en gemensam metod nationellt sedan 1990-talet.
Undersökningar visar att det finns många områden som har nyckelbiotopskvalitet som ännu inte har registrerats. Takten i nyckelbiotopsinventeringen bör därför ökas för att minska risken att värdefulla områden avverkas av misstag.
Att Skogsstyrelsens gd i stället går ut och pausar inventeringen i stora delar av Sverige är helt barockt och har väckt stor kritik från miljöorganisationer, forskare och Skogsstyrelsens egna tjänstemän. I den samverkansgrupp som tillsattes för att utveckla metoderna för nyckelbiotopsinventeringen har både miljöorganisationerna och forskarna lämnat samtalen. Skogsstyrelsens styrelse har försökt ta sin gd i örat och bestämde i tisdags på sitt styrelsemöte att inventeringen ska återupptas, dock utan att några registreringar ska göras.
Det märkliga utspelet från Skogsstyrelsens gd har spätt på den redan polariserade skogsdebatten. Det är väldigt bekymmersamt, tycker jag. Den ansvarige ministern Sven-Erik Bucht har nu en tuff uppgift, både för att få ett bättre samtalsklimat och för att undvika att pausen - eller om vi ska kalla det halvpausen - leder till att skyddsvärda skogar avverkas.
Avslutningsvis, fru ålderspresident, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.