Herr talman! Jag gav tre exempel på våra höga ambitioner och de konkreta förslag som vi håller på med. Jag tror att du får nöja dig med det.
Men låt mig säga att jag är en stolt alliansföreträdare samtidigt som jag är centerpartist. Det är ingen tvekan om det, i synnerhet som vi har en centerpartistisk minister som är ansvarig för det här området. Det är absolut inga problem för mig.
Nu var väl mitt inledningsanförande inte så mycket ett ondgörande över oppositionen utan ett försök till sammanfattning av den politik som har förts på det här området och ett konstaterande av att vi bara hade haft fem månader på oss att åstadkomma någonting nytt.
Men jag blir lite konfunderad när Pia Nilsson säger att ni inte reserverar er för ro skull utan för att ni vill protestera mot den här regeringens politik. Ta då reservation nr 6 i betänkandet om kollektivtrafik, TU4. Där är en lång utläggning om hur illa det är i Västmanland, hur dåligt kollektivtrafiken fungerar där och att upphandlingen inom SJ har fungerat illa. Det är ett lysande exempel på vad som hände under den förra perioden när vi hade en socialdemokratisk regering och till och med en särskild minister från Västmanland, Sven-Erik Österberg. Det är väl ingen reservation mot den här regeringens politik. Det är en reservation mot den tidigare regeringens politik. Precis samma sak kan man se i flera reservationer.
Jag hade uppfattat att reservationer i första hand var protester riktade mot den sittande regeringens politik, inte mot den regering som ni borde känna ett större ansvar för. Men reservation nr 6, som Pia Nilsson har yrkat bifall till, är just ett sådant exempel på en reservation mot den tidigare regeringens politik. Det kan inte bli tydligare än så.