Herr talman! Det jag försökte beskriva i mitt inledningsanförande är Vänsterpartiets väldigt snabba flykt från de tio år och drygt det då ni faktiskt samarbetade med den tidigare regeringen. Nu försöker Peter säga att vi ska ha folkbildning och att man bara samarbetade och inte ingick i regeringen. Men Lars Bäckström har från denna talarstol betygat att ni stod bakom varje kommatecken i de statsbudgetar som gång på gång antogs av denna kammare. Då kan man inte nu två sina händer och säga: Nja, vi bara samarbetade lite grann, så där.
Peter! Dessvärre var det ju så att kollektivtrafiken gick baklänges under de senare åren av ert regeringssamarbete. Som jag sade tidigare blev det tuffare villkor för kollektivtrafiken. Den tidigare regeringen minskade statsbidragen. Ni höjde diesel- och fordonsskatterna, och upphandlingen blev dyrare för länstrafikbolagen runt om i landet så att man fick lägga ned busslinjer och så vidare. Senast nu i veckan fick vi rapporten
TU-Hänt
, där det än en gång bekräftades att kollektivtrafiken har drabbats hårt av den tidigare regeringens politik. Priset på kollektivtrafikresor har ökat betydligt snabbare än bensinpriset, och det är klart: Då minskar kollektivtrafiken.
Det illustrerar i någon mån att det är lätt att ha en politik när man är i opposition men svårare att få det att bli verklighet när man sitter i regeringsställning eller samarbetar med ett regeringsparti. Det är det som jag har försökt beskriva här.
Sedan är det naturligtvis så, Peter, att det är en väldigt grannlaga avvägning hur mycket man ska subventionera kollektivtrafiken. I Sverige har vi, oberoende av vilken majoritet som funnits i olika landsting och regioner, legat runt 50 procent i samhällssubventionering av kollektivtrafik. Kan vi styrka att det är klokt att gå upp till 55 procent tror jag att vi kanske kan bli eniga om detta också, men det är en grannlaga och svår avvägning. Jag tror att det ligger väldigt långt borta att vi skulle orka med att ha en avgiftsfri kollektivtrafik i hela landet.