Fru talman! Ser man till volymen på det betänkande vi debatterar i dag,
Kollektivtrafik och trafikupphandling
, ter det sig inte särskilt omfattande. Men dess innehåll är synnerligen betydelsefullt och kan sägas omfatta stora delar av svenska folket.
Betänkandet börjar med en mening som mycket kort kan sägas sammanfatta det hela, nämligen: "Utskottet anser att utvecklingen av en effektiv och samordnad kollektivtrafik väl anpassad till resenärernas önskemål är en viktig del i uppbyggnaden av ett framtidsanpassat transportsystem."
Trafikutskottet hade en mycket intressant offentlig utfrågning den 25 januari om kollektivtrafiken och framtiden. Professorn vid Lunds tekniska högskola Bengt Holmberg sade då bland annat att det viktigaste transportpolitiska målet är att skapa tillgänglighet: "Vi ska kunna handla och få service, vi ska kunna ta oss till vård och omsorg, och vi ska kunna ta del av kultur och fritidsaktiviteter." Allt detta är för oss människor viktigt, och därför spelar alltså kollektivtrafiken en stor roll.
Professor Holmberg hade räknat ut att ungefär en tredjedel av befolkningen över tio år inte kan ta sig fram med bil på egen hand. Antingen saknades körkort eller bil i hushållet. Dessutom är det så att i hushåll med bil kan bara en åt gången köra bilen, varför det finns ytterligare ett antal människor som är delvis beroende av kollektivtrafiken. Enligt Holmberg är ungefär halva befolkningen mer eller mindre beroende av kollektivtrafik för att ta sig fram. Det betyder alltså att kollektivtrafiken har en stark social roll, vilket inte minst gäller landsbygden, där alternativen är få.
Tillgängligheten är inte bara viktig för den enskilde individen i hans eller hennes närområde, utan den är också viktig i det regionala perspektivet. Enligt Holmberg kan så kallade förstorade arbetsmarknader ha stor betydelse för tillväxten i landet. Där har kollektivtrafiken en viktig roll, inte minst tåget. Det visar sig väldigt tydligt, menar Holmberg, att i regioner där man har regiontåg, till exempel Skåne, Västra Götaland och Mälardalen, har tåget inneburit kraftigt vidgade arbetsmarknadsregioner. Kollektivtrafiken har alltså stor potential när det gäller att vidga arbetsmarknadsregionerna, vilket i sin tur är tillväxtbefrämjande.
Dock bör man inte ha som ett mål i sig att kollektivtrafiken ska öka, utan kollektivtrafiken bör ses som ett medel till vad man vill uppnå när det gäller ökad tillgänglighet där målen kan vara förvärvsarbetet, den goda valmöjligheten, miljöeffekterna och så vidare. Därför tycker vi kristdemokrater, och även övriga allianspartier förstås, att det är tillfredsställande att regeringen ska se över de transportpolitiska målen.
Fru talman! Eftersom jag är ny i trafikutskottet jämförde jag inför den här debatten lite grann hur det var under förra riksmötet, under förra regeringens tid, när liknande motioner behandlades som de vi nu har att ta ställning till. Och jag måste säga att det var en intressant jämförelse. Det visar sig att skrivningarna i nu föreliggande betänkande är väldigt lika, ibland nästan identiskt lika, med skrivningar i betänkandet
Moderna transporter
, 2005/06:TU5. Men nu förekommer det ett antal reservationer från nuvarande oppositionspartier, som för ett år sedan lät sina motioner slaktas.
Jag ska ta några exempel. I reservation 1 talas det om bristande samordning. Detta ämne var även på tapeten för ett år sedan. Men då avslog s-majoriteten alla motionsyrkanden mot bakgrund av att utskottet förutsatte att aviserat samordningsarbete kan resultera i att landets resenärer tryggas smidiga och attraktiva kollektiva förbindelser oberoende av att en resa kan förutsätta nyttjandet av flera transportföretag. Och som en skarpare formulering slogs det fast: Kan inte detta arbete slutföras snarast är utskottet inte främmande för att överväga en skärpt lagstiftning för att få till stånd den åsyftade samordningen.
Fru talman! Det är samma skrivning nu som då, att utskottet inte är främmande för att överväga en skärpt lagstiftning för att få till stånd samordning. Men nu reserverar sig oppositionspartierna, vilket de naturligtvis är i sin fulla rätt att göra. Men onekligen är det något förvånande.
För ett år sedan hade Vänsterpartiet ett motionsyrkande om handikappanpassning av kollektivtrafiken. Motionärerna ville då låta utreda hur handikappanpassningen av kollektivtrafiken ska genomföras för att säkerställa en uppfyllelse av riksdagsbeslutet om ett transportsystem som är tillgängligt för funktionshindrade år 2010. Då reserverade sig inte Vänsterpartiet. I år har man samma motionsyrkande, men nu reserverar man sig trots att skrivningarna i betänkandet är minst lika bra som skrivningarna för ett år sedan i betänkandet
Moderna transporter
. Jag vill än en gång betona att jag självfallet inte vill förmena någon rätten att reservera sig, men agerandet förvånar lite.
Peter Pedersen hade i sitt anförande ett citat från vår utfrågning den 25 januari, och han sade: Lär av den här utfrågningen! Då skulle jag vilja att särskilt Pedersen nu lyssnar.
På området handikappanpassning av kollektivtrafiken var det intressant att höra vad generaldirektören för Rikstrafiken, Staffan Widlert, hade att anföra vid tidigare nämnda utfrågning. Han sade så här:
"När det gäller handikappanpassning har vi haft en roll på Rikstrafiken att samordna detta och ha ett slags transportslagsövergripande bild. Vi kan bara bekräfta vad vi har noterat år efter år: Utvecklingen går för sakta. Lite grann kan man ibland undra, nästan lite hädiskt, om de mål som har varit uppsatta inte har varit allvarligt menade. Man har ju vetat mycket länge ungefär vad det skulle kosta att nå de här målen om full anpassning till år 2010. Men man har inte anslagit de pengar som krävs till detta. Trots kunskapen har man valt att inte göra det."
Så långt Staffan Widlert, vars uttalande inte kan tolkas på annat sätt än som en skarp kritik mot den tidigare socialdemokratiska regeringen.
När det gäller Gotlandstrafiken hade Vänsterpartiet och Miljöpartiet för ett år sedan motionsyrkanden som bland annat gick ut på att ansvaret för Gotlandstrafiken borde flyttas från Rikstrafiken till Vägverket. Men man nöjde sig då med skrivningarna i betänkandet
Moderna transporter
och reserverade sig inte.
I år kommer motionsyrkandena i repris. I det betänkande som vi nu diskuterar är skrivningarna i vissa delar praktiskt taget identiska med skrivningarna för ett år sedan, medan de i andra delar är bättre och mer uttömmande. Trots det reserverar sig nu Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilket de som jag har sagt tidigare givetvis är i sin fulla rätt att göra.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)