Fru talman! Jag finner att det finns ganska många punkter där vi är överens. När det gäller järnvägstrafiken kanske det är så att i och med att vi har ställt de lönsamhetskrav som finns på SJ AB att det ska ge avkastning så väljer man per definition bort alla icke helt lönsamma sträckor. Det är ett problem. Man kanske ska se på kollektivtrafiken på ett annat sätt så att man i huvudsak ser att det är viktigt att vi kan gynna resandet. Det är inte gratis att bara övervältra kostnaden genom att vi använder andra transportmedel som spyr ut en massa växthusgaser. Det kostar enorma summor, men det verkar på något vis som att några tror att om vi inte gör något, inte subventionerar kollektivtrafiken mer utan fortsätter att låta folk åka med privatbilarna så kostar inte det någonting. Verkligheten visar att det är precis tvärtom. Det kommer att kosta jättemycket pengar.
Jag konstaterar att vi har en folkpartist som är överens om att vi i huvudsak ska finansiera stora infrastrukturprojekt med allmänna medel. Jag uppfattar då också indirekt en allvarlig kritik mot det budgetsystem som vi har. Det är ju det budgetsystem vi har i dag som gör att vi inte kan fatta snabba beslut, förutom att vi har en lång och ganska besvärlig process när det gäller planering och projektering. Det visar Citybanan eller tredje spåret på. Där vill vi göra någonting. Varför inte öppna upp för en annan typ av statlig budget där man kanske gör som i kommuner och landsting, delar på driftskostnader och investeringskostnader? Det är ganska svårt att rymma ett projekt på 25 miljarder inom ett eller två år. Då krävs det upplåning och andra sätt att tänka. Då ska vi ha kreativ bokföring. Det handlar om att viktiga, långsiktiga investeringar bör kunna planeras och genomföras på ett konkret och bra sätt utan att vi därför tvingar fram privata finansieringslösningar.
Det är Vänsterns huvudkritik när den borgerliga alliansen tar fram det här med alternativ finansiering. Man riskerar att starka regioner går före i planeringen för att de kan locka fram privata finansiärer som kan bidra med några miljarder extra för att dessa projekt ska flyttas fram i de nationella planerna. Vi tycker att det är en orimlighet.