Herr talman! Sammantaget gjordes 1 126 miljoner resor med buss, tunnelbana, spårvagn eller tåg i Sverige år 2005. Resorna gjordes av människor som valde att åka kollektivt till jobbet, affären, skolan, simhallen, släktingar, vänner och bekanta. 1 126 miljoner resor är fler än året innan, men vi kan och vi ska göra mer för att kollektivtrafiken ska bli attraktiv för fler. Den ska göras så tillgänglig och så jämställd som möjligt med priser som är rimliga och med en säkerhet att lita på. Det ska helt enkelt gå tätt och rätt och vara snyggt och tryggt med kollektivtrafiken, som min kollega Christina Axelsson brukar säga.
För oss socialdemokrater är helhetstänkandet viktigt. Alla transporter ska bidra till regional utveckling, till ett hållbart samhälle och till ökad jämställdhet. Därför är det lite oroande när högeralliansen nu aviserar att de ska se över de transportpolitiska målen. Jag blir orolig när jag läser protokollet från budgetdebatten om kommunikationer från förra riksmötet. Då sparade minsann inte Moderaternas talesman Jan-Evert Rådhström på krutet när han beskrev trängselskatteförsöket som ett flagrant exempel på partipolitiskt hänsynstagande och som ekonomiskt vansinnigt.
Han tyckte för övrigt att hela infrastrukturen hanterades bedrövligt. "Vi måste återupprätta saklighet och rationalitet som bärande grunder för infrastrukturpolitiken", sade Jan-Evert Rådhström så sent som för ett år sedan. Då var han i opposition.
Nu i regeringsställning är det ett lite annat ljud i skällan. Högeralliansen har vunnit valet, och då är det plötsligt ekonomiskt försvarbart med till exempel trängselavgifter. Det kanske var byte av regering som Moderaterna menade med att återupprätta saklighet och rationalitet - för det kan väl knappast handla om några partipolitiska hänsyn!
Från samma debatt finns följande citat från samme moderat: "Vi måste inse att kollektivtrafik inte är ett alternativ för alla utan bara för ett fåtal utanför storstadsregionerna."
Vad han menade med det, herr talman, är lite svårare att tyda. Är det så få som använder sig av kollektivtrafiken att det därför inte finns någon större anledning att bygga ut den, eller vad avsågs egentligen?
Herr talman! Jag undrar vad moderata företrädare vill i dag nu när ni regerar landet. Vilka ambitioner har ni för kollektivtrafiken, och vilka mål kommer att tas bort? Är det målet om tillgänglighet eller målet om hög kvalitet och god miljö som ska tas bort? Riskerar målet om att utjämna skillnaderna mellan olika regioner att försvinna? Är det måhända så att målet om ett jämställt transportsystem - alltså målet om att kvinnors och mäns transportbehov och värderingar ska väga lika tungt - löper risk att ramla bort?
I en reservation från förra riksmötet menade Moderaterna att det var felaktigt av oss socialdemokrater att utgå från att kvinnor använder kollektivtrafiken i större utsträckning än män och att det därför skulle främja jämställdheten att satsa på kollektivtrafiken.
I stället, herr talman, menade Moderaterna att kvinnor är hänvisade till kollektivtrafiken i större utsträckning än män beroende på bristande ekonomisk jämställdhet.
Moderaterna vill se en politik som leder till att kvinnor får en större rådighet, som man kallar det, över sin ekonomiska situation än i dag. Det skulle kunna leda till att kvinnor väljer bilen i större utsträckning för att pendla till och från arbetet.
Min slutsats blir då att Moderaterna beklagar att så många kvinnor är hänvisade till kollektivtrafiken när målet med ekonomisk jämställdhet mellan könen är att kunna välja bilen.
Det känns lite oroligt, som sagt, men samtidigt förvånande. Jag trodde att ni redan i det här betänkandet skulle presentera er översyn av målen och de förändringar som ni kommer att genomföra. Ni har i alla fall haft tolv år på er att hitta alternativ.
Herr talman! För oss socialdemokrater är det viktigt att slå fast att det är resenärernas behov som ska stå i centrum, inte bolagens egna biljettsystem eller tidtabeller. Därför vill vi att de olika trafikaktörer som finns samordnar sina boknings- och biljettsystem. Det ska vara enkelt att boka och köpa en resa även om olika trafikoperatörer kör olika delsträckor av resan. Man har visserligen kommit en bit på väg med detta arbete, men inte tillräckligt långt, anser vi.
Det är i dag tekniskt möjligt, som det heter, att boka och köpa ett basutbud av tågbiljetter, oavsett operatör. Och tågoperatörerna kan, som det heter, öppna sina säljkanaler för varandra, och vissa gör det också. Men det kan bli ännu bättre, inte minst när det handlar om att göra tillvaron lättare för alla som bor i glesbygden. Där kan nämligen förutsättningarna se lite annorlunda ut. En samordning mellan linjetrafik, skoltrafik, färdtjänst och sjukresor gör det betydligt enklare för folk att resa, och det blir också mer effektivt för samhället i övrigt.
Och det är så det ska vara. Vi måste underlätta människors resande i hela landet. Det ska gå tätt och rätt och vara snyggt och tryggt. Jag yrkar alltså bifall till vår reservation nr 1.
Att färdas tryggt med kollektivtrafiken förutsätter förstås att det finns något att åka med. Det kan tyckas vara en självklarhet, men det fungerar inte lika självklart i praktiken. För några år sedan köpte SJ 45 tåg. Konkurrensen var hård, men det längsta strået drog det franska företaget Alstom. Flertalet av de nyinköpta tågen skulle trafikera Mälarbanan, som behövde förnya sin fordonspark.
I dag, två år senare, visar det sig att de här tågen inte alls håller måttet. Av de 45 tåg som köptes in är det endast 15 som rullar. Resterande 30 är ur funktion av olika anledningar och står på verkstaden. Detta leder naturligtvis till stora störningar i trafiken med många förseningar till följd. Det är helt oacceptabelt.
Därför tycker vi att staten som ägare av SJ måste ställa tydligare krav på ökad kunskap om upphandling så att de tåg som köps in också med full säkerhet fungerar när de sätts i trafik. Av den anledningen yrkar jag bifall till vår reservation nr 6.
Herr talman! Kollektivtrafiken ska bidra till regional utveckling, till ett hållbart samhälle och till ökad jämställdhet för medborgarna och för näringslivet. Vi delar dock inte högeralliansens åsikt att konkurrens och alternativ finansiering alltid är de verktyg som bäst gynnar en sådan utveckling. De eventuella fördelarna av att konkurrensutsätta en verksamhet måste i varje enskilt fall vägas mot eventuella nackdelar som kan försvåra möjligheterna att uppnå de mål vi har. Marknadskrafterna kan därför inte släppas loss helt otyglat, utan samhället behöver på olika vis sätta upp villkor för transportsystemet.
Alternativ finansiering är egentligen inget nytt påfund. Redan i dag finansierar vi en hel del infrastrukturobjekt med exempelvis broavgifter, lån i Riksgälden och så kallad förskottering från kommuner.
Även ett samarbetsprojekt mellan staten och privata intressen har skapats, nämligen den 20 kilometer långa järnvägssträckan Arlandabanan. Ett privat aktiebolag har byggt och finansierat den med huvudsakligen privata pengar. Bolaget har rätt till driften och biljettintäkterna fram till år 2040.
Gemensamt för de flesta alternativa lösningar är att kostnaden för investeringen sprids ut över en längre tid. Enligt lagen ska investeringar betalas med anslag över statens budget, men riksdagen har också möjlighet att besluta att en väg eller en järnvägssträcka ska finansieras på ett annat sätt.
Utredningar har gjorts där man har kommit fram till att det finns fördelar med alternativa lösningar. Det sägs att kostnaden blir lägre och att objekten kan tidigareläggas.
Riksdagens revisorer däremot hade några invändningar när man granskade fyra stora investeringar med just alternativ finansiering. Man konstaterade att de resurser, de pengar, som det var tänkt att använda i framtiden togs i anspråk för att betala redan gjorda investeringar. Det i sin tur kunde ju begränsa kommande riksdagars möjligheter att besluta om nya investeringar eller andra inriktningar.
Revisorerna fann också betydande brister i det samhällsekonomiska underlaget. Det var så bristfälligt att det innebar en risk för samhällsekonomiskt felaktiga beslut, till en kostnad av flera miljarder.
Det kan, herr talman, finnas skäl att pröva andra former för att finansiera infrastrukturen än via de här statliga anslagen. Men det krävs
noggranna
avvägningar och att man följer planerna med prioriterade objekt.
Ett är dock säkert: Kostnaden försvinner inte! Om vi inte betalar de investeringar vi nu gör överlåter vi detta till våra barn och barnbarn. Det tål det att tänkas på!
Herr talman! Vi vill naturligtvis att fler ska åka kollektivt, och vi vill ha en mer attraktiv och trygg kollektivtrafik. Det får vi genom en bättre samordning, rimligare priser och ökade kunskaper om upphandling, för kollektivtrafiken ska, herr talman, gå tätt och rätt och vara snygg och trygg för alla resenärer i hela landet!
(Applåder)
I detta anförande instämde Christina Axelsson, Claes-Göran Brandin, Monica Green, Anders Karlsson, Lars Mejern Larsson, Désirée Liljevall, Marie Nordén och Hans Stenberg (alla s) samt Karin Svensson Smith (mp).