Herr talman! Jag tror att det är dags för lite folkbildning här. Nu har vi hört åtminstone två borgerliga företrädare komma fram - jag misstänker att de två andra kommer att haka på också - och hävda att vi hade en tidigare regering där vänsterpartister och miljöpartister i princip ingick. Så var icke fallet. Vi hade en tolvårig regim med socialdemokrater, som samarbetade med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, vilket är en viss skillnad. Jag kan konstatera det: Visst hade Vänsterpartiet och även Miljöpartiet en rad olika synpunkter om hur vi skulle prioritera inom alla de budgetar vi lade fram när det gällde moderna transporter och så vidare, men det tillhör god förhandlingsanda att man inte springer ut dagen efter och gnäller om att man inte fått igenom exakt sina förslag.
Vi vidtog kraftfulla åtgärder, och jag tycker också att det syns i det alternativa budgetförslag som Vänstern har lagt fram nu i höst att vi satsar på underhåll, kollektivtrafik och så vidare. Det kan vara en liten vägledning.
Herr talman! Nu skulle jag vilja fråga Sven Bergström en sak. Orsaken till att jag begärde replik var att Sven Bergström indirekt säger att om man vill ha en ökad subventionering, en ökad satsning på kollektivtrafik som gör det förhållandevis billigare och mer attraktivt att resa kollektivt än att ta den egna bilen, så ägnar man sig åt att vara allas vän, man är lättsinnig, man är jultomten och vilka uttryck vi nu vill använda.
Då är min fråga: Var det inte så här, enligt vad som sades vid den utfrågning vi hade, att man kunde konstatera att varje skattekrona som satsas runt om i landet på kollektivtrafik betalar tillbaka sig med råge till samhället? Då är frågan: Var går gränsen? Varför är just 54-58 procent en lämplig skattesubventionering? Kan man inte tänka sig en något högre skattesubventionering åtminstone, om det faktiskt skulle leda till att vi kunde ändra relationerna mellan kollektivtrafik och att resa privat, vilket jag håller med om att man måste tillåta, inte minst på landet, där vi inte kan bygga upp samma infrastruktur för kollektivtrafiken?
Om man ser till helheten måste det ändå vara önskvärt att få en ökad andel kollektivt resande totalt. Är det då inte en lämplig åtgärd att göra det mer attraktivt, till exempel mer prisvärt?