Herr ålderspresident! Det är nu femte gången i ordningen som socialutskottet ska debattera de motioner som har lämnats under den allmänna motionstiden. Och vi har ytterligare en debatt inplanerad i dag. Jag har inget emot att debattera motioner från den allmänna motionstiden, men det som är trist är att vi aldrig får några förslag från regeringen, inga propositioner, till socialutskottet.
Det är trots allt propositioner som kan leda till lagändringar och som kan leda till att vi förbättrar välfärdsområdet, som vi har ansvar för. Det har lett till, vilket jag har sagt tidigare, att socialutskottet just nu arbetar på halvfart. Det anmärkningsvärda är att regeringen inte heller tillsätter särskilt många utredningar. Vi har alltså inte heller några stora lagförändringar att se fram emot.
I motionsbetänkandet som ligger på bordet i dag har Centerpartiet tre förslag. De första två handlar om assistansberättigades kontakter med Försäkringskassan. Även om det sedan länge har varit på det sättet att assistansersättning ska omprövas vartannat år är det först på senare tid som Försäkringskassan har fått rutin på sina tvåårsomprövningar. Det är bra eftersom behoven både kan öka och minska, och antalet beviljade timmar ska förstås stå i överenstämmelse med de behov som finns.
Det var också bra att Försäkringskassan lade ned ett ganska omfattande arbete på att öka rättssäkerheten i bedömningarna och inte minst såg till att de blev lika över landet. Det var helt oacceptabelt att skillnaderna i landet tidigare var stora, beroende på var man bodde. Om man bodde i Vansbro kunde man få många timmar beviljade. Men om man hade oturen att bo i Växjö fick man få timmar för motsvarande situation.
Omprövningarna baseras på ett bedömningsinstrument med ett stort antal frågor. När bedömningsinstrumentet används för fyrkantigt blir det dock en stor börda för de anhöriga att bära. Tänk på föräldraparet vars stora livssorg är att sonen fick en svår cp-skada i samband med förlossningen, och en gång vartannat år måste de besvara frågan om han har blivit pappa under de gångna två åren.
Det är inte rimligt att man fortsätter på det sättet. Man måste förstås anpassa tvåårsomprövningarna till de behov som finns hos den assistansberättigade och inte minst till grunden för funktionsnedsättningen. Det sparar arbetstid för Försäkringskassans tjänstemän, men inte minst besparar det de anhöriga och den assistansberättigade onödigt lidande. Alla borde dessutom ha rätt till en personlig kontakt på Försäkringskassan; det skulle underlätta och effektivisera arbetet.
Centerpartiets tredje förslag handlar om att man måste se över 20-timmarsgränsen. När tvåårsomprövningarna leder till att den assistansberättigade får mindre än 20 timmar, till exempel går från 21 timmar till 19 timmar, blir det inte en stor skillnad - om man bor i rätt kommun. Många kommuner låter den assistansberättigade, även med 19 timmars behov, själv välja utförare. Om man däremot bor i fel kommun blir skillnaden dramatisk. Från att ha haft full rätt att själv bestämma vem som ska utföra assistansen blir man hänvisad till kommunen, till det kommunala monopolet. För oss i Centerpartiet är det självklart att den assistansberättigade ska ha rätt att själv bestämma vem som ska utföra assistansen, oavsett om det är 21 timmar eller 19 timmar.
Just personlig assistans är en fantastisk reform från det tidiga 90-talet. Ända sedan den sjösattes har en bärande princip varit att det är den assistansberättigade som har makten att själv bestämma vem som ska erbjuda assistans. Från början valde de allra flesta kommunen. Men allteftersom åren har gått är det allt fler som har valt en annan utförare. Och i dag är det mer än hälften som har en annan lösning.
Det har varit helt okontroversiellt och en självklar rätt för den assistansberättigade. Men under hela förra mandatperioden drev Vänsterpartiet frågan om att förbjuda vinster i välfärdsföretag, ivrigt påhejade av socialdemokrater och under senare delen av mandatperioden även av miljöpartister. För ett år sedan, vid ett antal debatter här i kammaren, ställdes frågan till ledande företrädare för vänsterpartierna om hur det skulle drabba alla de assistansberättigade som valt assistans från ett aktiebolag. Gång på gång stod inte minst företrädare för Vänsterpartiet i talarstolen och sa att man absolut inte tänkte föreslå några förändringar för de assistansberättigade. De skulle ha fortsatt rätt att välja precis hur de ville, även om de valde ett aktiebolag som genererade vinst.
Det ska därför bli intressant att höra vilka svar de tre vänsterpartierna ger till de mer än 10 000 assistansberättigade som i dag har valt en privat utförare och som - om regeringen och Vänsterpartiet får sin vilja fram - inte längre ska ha rätt att vända sig till en privat vårdgivare som har ett företag, ett aktiebolag, som går med vinst. Då ska de hänvisas till något annat.
Herr ålderspresident! Innan jag framför mitt yrkande vill jag använda tillfället till att tacka ålderspresidenten, som inom några dagar lämnar det aktiva arbetet i riksdagen, för en enastående insats i svensk politik, inte minst inom de områden som socialutskottet arbetar med. Det är många bestående förändringar, inte minst på sjukvårdsområdet, som bär ålderspresidentens signatur. Ett stort tack för den insatsen!
Därmed vill jag yrka bifall till reservation 3. Jag står bakom de andra reservationerna, men för tids vinnande väljer jag att yrka bifall bara till den.