Herr ålderspresident! Först ska jag rikta ett tack till Mikael Dahlqvist som, tycker jag, på ett förtjänstfullt sätt gjorde en odyssé genom funktionshinderspolitiken och en stor del av den utveckling som faktiskt har skett sedan 2006 och framåt. Tack för det!
Jag skulle vilja ställa två frågor på hjälpmedelsområdet. Mikael Dahlqvist citerade regeringsförklaringens enda mening - möjligtvis är det två; jag plockar detta ur minnet - just om hjälpmedel. Där talas det om ett nationellt regelverk. Man vill samla hjälpmedelsförskrivningen i landet.
Jag har tidigare frågat ansvarig minister om detta. Jag fick inget klart svar om vad detta faktiskt innebär. Om vi återigen ska ha ett nationellt statligt system, som vi hade för väldigt många år sedan, både med upphandling och med förskrivning, kommer det att bli till förfång för väldigt många brukare. Det är jag helt övertygad om. Jag vill gärna ha ett förtydligande om vad den här enda meningen i regeringsförklaringen står för.
Min andra fråga handlar också om hjälpmedelsområdet. Det handlar om hur man inskränker möjligheten för brukare att välja själva. Socialstyrelsen har haft ett uppdrag att ta fram ett stöd till landsting och regioner som har infört eller vill införa fritt val av hjälpmedel. Man kan peka på vägar och hur man löser frågor om service, förskrivning och annat. Det är inte många brukare som använder sig av systemet med fritt val av hjälpmedel, men det är ohyggligt viktigt för dem som vill göra det. Det är en väg att gå i ett diversifierat system, där den personliga friheten blir väldigt stor.
Hur ser Mikael Dahlqvist på att regeringen nu faktiskt försvårar för brukare att ta hand om sin egen hjälpmedelsdel?