Herr ålderspresident! 16 128 personer i Sverige har rätt till personlig assistans. Ända sedan 1994 har de haft rätten att välja mellan kommunal assistans, att anställa själva, kooperativ eller ett privat företag. I dag är det mer än 50 procent som väljer ett privat företag.
Merparten av de företagen är välskötta, det vill säga de redovisar svarta siffror eller, för att använda Vänsterpartiets retorik, går med vinst. Upprepade gånger debatterade vi detta här i kammaren och på diverse handikappdebatter under det gångna året. På den upprepade frågan lovade Vänsterpartiets företrädare dyrt och heligt att den här gruppen på närmare 9 000 personer inte hade något att oroa sig för över huvud taget. De skulle fortsatt ha rätten att välja fritt, oavsett om de valde ett företag som gick med vinst, kommunal verksamhet, egenregiverksamhet eller vilket val man gjorde - beslutet skulle helt och hållet ligga hos den assistansberättigade.
Det dröjde inte så många månader efter valet förrän Vänsterpartiet närmast med stolthet gick ifrån det löftet. I den vinstutredning som nu är tillsatt har man sagt att även assistansföretagen ska utredas.
Det är ett dråpslag mot de 9 000 personer som inte längre ska ha den här rätten, utan nu ska de få välja mellan kommunal verksamhet eller kooperativ och möjligtvis få anställa själva.
Min fråga, herr ålderspresident, är: När Vänsterpartiet nu möter alla dessa 9 000 assistansberättigade - där man har lovat att de även fortsättningsvis ska ha full möjlighet att välja assistansutförare - hur förklarar man då att man har frångått det löfte som man gav till de här människorna vid så många tillfällen, vilket finns dokumenterat i riksdagens protokoll?