Herr ålderspresident! Inledningsvis vill jag markera att vi givetvis står bakom samtliga folkpartimotioner i betänkandet, men vi yrkar bifall endast till reservation 4 under punkt 6.
Funktionshinderspolitik, herr ålderspresident, är i grund och botten en fråga om rättigheter. Det gäller rätten till boende, som vi tar upp i reservation 6, och rätten till hjälpmedel och en meningsfull fritid, som vi tar upp i reservation 10 från utskottet. Det är reservationer som vi som sagt stöder men väljer att för tids vinnande inte yrka bifall till.
Rättigheter för personer med funktionsnedsättning är i sin tur en liten del av den stora frågan om mänskliga rättigheter, men tyvärr ses det inte alltid på det sättet i verkligheten. Sverige har länge varit ledande i världen med att införa och genomföra lagstiftning som gör det möjligt för människor med mer eller mindre funktionsnedsättningar att leva sina liv på lika villkor. Men frågan är värd att ställa: Är denna frontposition på väg att gå förlorad?
För oss liberaler är det en självklarhet att samhället ska ge förutsättningar för alla människor att kunna tillvarata sin fulla kapacitet. Självförverkligandet ska inte vara ett privilegium för ett fåtal, inte ens för ett flertal. Vi vet att en funktionsnedsättning kan påverka livets alla skeenden, och förutsättningarna för delaktighet kan mycket snabbt förändras. Men människor med olika funktionsnedsättningar ska inte ytterligare handikappas på grund av att vårt gemensamma samhälle diskriminerar dem.
Personlig assistans, som flera tidigare talare tagit upp, har på sätt och vis blivit en symbol för mänskliga rättigheter och möjligheten att kunna leva sitt liv fullt ut efter egna förutsättningar. Alltsedan 1993, sedan herr ålderspresidentens företrädare Bengt Westerbergs tid, har LSS skapat stora möjligheter för personer med funktionsnedsättning att leva ett bra liv, att klara av vardagssysslor, att delta i samhällsaktiviteter och att arbeta.
Personlig assistans och LSS handlar om att värna alla människors lika värde, att alla får möjlighet att leva på någorlunda lika villkor. Om detta, herr ålderspresident, torde vi vara relativt överens i denna kammare och i hela samhället. Varför står vi ändå här och debatterar frågan?
Problemen ligger, tycker många och kanske särskilt politiker på olika nivåer, i kostnadsutvecklingen. Kostnadsutvecklingen har blivit större än man trodde, möjligen på grund av att det fortsatt finns ett stort mörkertal. Detta har lett till, som föregående talare så klurigt framförde, att Försäkringskassan genomför allt hårdare bedömning, vilket i sin tur riskerar att minska möjligheten för funktionshindrade att leva sitt liv som alla andra. Tidigare beviljade timmar dras bort utan att den assistansberättigade kan överklaga eller försvara sin rätt till hjälp. Det är många gånger förödande för den enskilda individen.
Det har också lett till, herr ålderspresident, att assistansbranschen numera är utsatt för hård granskning, detta efter ett antal fall med fusk och oegentligheter. Det är bra. Fusk och kriminalitet ska alltid beivras och bekämpas. Fusket har bestått av felaktiga diagnoser från läkare och av att Försäkringskassan inte granskat läkarintygen tillräckligt noggrant. Det har funnits falska assistenter, sådana som bara funnits på papper och som egentligen aldrig utfört assistans. Kriminella ligor har sett branschen som intressant att bearbeta, som de säger.
Allt detta ska vi naturligtvis inte blunda för utan kraftfullt beivra, men granskningen förs, medvetet eller omedvetet, långsamt över till en granskning av den enskilda individen med behov. Granskningen har gått från beivrande av brott till att granska de grundläggande behoven på ett integritetskränkande sätt. Det sker genom att räkna hur lång tid det tar att till exempel gå på toaletten, hur ofta man behöver göra det, hur länge man duschar och när man gör det, om man själv kan föra maten till munnen eller inte.
Ja, herr ålderspresident, listan med frågeställningar som gås igenom kan göras lång. Jag tror ingen i kammaren kan tänka sig att svara på sådant i ett frågeformulär eller vid en intervju, speciellt inte om det är en särskilt utsänd statlig kontrollant som ställer frågorna. Ni hör själva hur det klingar.
Minuter och sekunder är nog ett elände för oss alla, men - ursäkta språkbruket, herr ålderspresident - det är ett helvete för personer som lever med hjälp av andra.
I grunden handlar personlig assistans om att leva upp till tanken om alla människors lika värde. Grundtanken är att alla har rätt till ett självständigt liv, att leva som andra, grundat på självbestämmande, valfrihet och integritet.
För att garantera personer med funktionsnedsättning deras mänskliga rättigheter måste rätten till arbete, familj och jämlikhet förtydligas i LSS. Med utgångspunkt från Försäkringskassans fortsatt alltmer restriktiva bedömningar vad beträffar grundläggande behov enligt § 9 a LSS finns det anledning att tydligare definiera vad vi menar med grundläggande behov, detta för att bibehålla lagens intentioner.
Därmed, herr ålderspresident, yrkar jag bifall till reservation 4. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet SoU8.
Den sista minuten vill jag, herr ålderspresident, använda till att som gammal region- och landstingspolitiker rikta ett stort tack till dig, och som förtroendevald vill jag rikta ett stort tack från tusentals patienter som under din tid som minister fått åtnjuta en allt bättre hälso- och sjukvård. Stort tack för det, och all lycka och välgång i framtiden!
(Applåder)