Herr ålderspresident! Ungefär var femte person i vårt land lever med någon funktionsnedsättning. Det kan handla om nedsatt fysisk, psykisk eller intellektuell förmåga som skapar hinder i vardagen. Vårt ansvar som politiker är att så långt som möjligt undanröja de hinder som funktionsnedsättning kan innebära.
Vi har tidigare hört beskrivas hur den regering som Kristdemokraterna 1991-1994 ingick i fick igenom en revolution för dem som själva inte kunde leva sitt liv fullt ut. Senare regeringar har fortsatt på den vägen för att göra det möjligt för människor att få vardagen att mer bli ett liv som kan levas fullt ut.
Vi har under senare år också mött dem som upplever att den lagstiftning vi har inte fungerar fullt ut, som upplever att deras behov bedöms på ett sätt som gör att de inte får möjlighet att aktivt delta i samhällslivet.
Inspektionen för socialförsäkringen har gjort en noggrannare studie av hur utfallet blir i samband med de ansökningar som görs. Man kan konstatera att antalet beviljade timmar ökar, och det kan tyckas vara något väldigt positivt. Men när det gäller människors enskilda behov är det aldrig utfallet i genomsnitt eller på totalen som är det avgörande, utan hur varje enskild person får just sina behov korrekt bedömda. Här kan vi bara konstatera att det finns mer att önska. Det finns mer att utveckla i den politik som bedrivs. Kristdemokraterna kommer självklart att vara ett av de partier som starkast fortsätter att stå upp för att det här också görs.
Herr ålderspresident! Utöver de motioner som berörs i det här betänkandet finns det också en del oro. En del av detta har lyfts fram av mina allianskamrater. Inte minst finns det en oro hos dem som har valt en utförare inom LSS och som är glada att kunna få välja själva. Det handlar om valet av vem som ska komma hem till mig, vem som ska vara mina öron, mina ögon, mina armar och mina ben, vem som ska hjälpa mig i de allra mest intima situationerna i mitt liv. Det handlar om att man själv har möjlighet till ett väldigt stort och långtgående inflytande över det. Den valfriheten är nu riskerad. Trots löften före valet kan vi nu se hur regeringen går vidare.
Herr ålderspresident! Det finns någonting i betänkandet som väcker ytterligare oro. Det är att regeringen börjar ifrågasätta valfriheten även när man ser över hjälpmedlen. Valfriheten har gjort att en pojke som skulle få sin första hörapparat faktiskt kunde välja den där knallblå. Hade föräldrarna fått välja kanske de hade valt en lite mer anonym färg, för de trodde att han inte ville att den skulle synas. Men han ville välja just den knallblå. Han ville vara stolt över sin hörapparat. Det är bara den som har behovet av hjälpmedlet som kan se vad hjälpmedlet ska fylla för funktion. Därför är det så viktigt att vi i varje del ser till att förutsättningarna finns för att hjälpmedlet ska svara mot de behov som den enskilde har. Jag hoppas att oron i den här delen är obefogad, men den utveckling vi har sett från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet på senare tid vad gäller hur man prioriterar valfriheten väcker mycket oro.
Herr ålderspresident! Från Kristdemokraternas sida är vi glada över att det i dag är fler och fler barn som får hjälp med glasögonbidrag. Kristdemokrater i landsting runt om i landet har värnat detta och slagits för att det ska införas. Stockholm läns landsting var ett av de sista. Där fick Kristdemokraterna kämpa lite extra länge, men till slut lyckades vi också där. Det är viktigt att det här utvecklas, så att fler åldersgrupper kommer in. Men vi får inte glömma bort att alla hjälpmedel i första hand är ett ansvar för landstinget.
Herr ålderspresident! Vi har inga yrkanden, men vi kommer att fortsätta att följa ärendet. Huruvida vi i något annat sammanhang kommer att diskutera om kavajer ska hissas i taket eller så ligger utanför detta betänkande.
(Applåder)