Herr ålderspresident! Personlig assistans infördes 1994 och har blivit en fantastisk frihetsreform. Assistansreformen har gett massor av människor möjligheten "att leva som andra" som det står i LSS. För oss i Miljöpartiet är det en självklarhet att värna reformen, och vi är kritiska mot de hårda bedömningar som Försäkringskassan har gjort i flera fall de senaste åren.
Chefen för Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, höll en föredragning för socialutskottet för ett par månader sedan. Han underströk då att det är många privata assistansanordnare som tar ut mycket stora övervinster. En del i att värna assistansreformen är att se till att så mycket som möjligt av ersättningen går till assistans och en begränsad del till vinster. För Miljöpartiets del vill vi att bolag inom assistans och annan välfärd ska ange i sin bolagsordning vad syftet med verksamheten är, som i detta fall att bedriva assistans.
ISF konstaterade vid sin redovisning för utskottet att kostnadsläget för kommunerna, generellt sett, är betydligt högre än för de privata anordnarna. Det är delvis detta som förklarar de höga vinsterna, eftersom assistansersättningen per timme till stor del är anpassad efter kommunernas kostnadsläge.
Det finns skäl för kommunerna att ha ett högre kostnadsläge. Bland annat har de ofta mer fortbildning och fler personer som är fast anställda. De måste också ta emot alla brukare som privata företag av till exempel kostnadsskäl eller kompetensskäl väljer att säga nej till att vara utförare för.
Vi vill från Miljöpartiets och regeringens sida hitta en modell som gynnar de ambitiösa utförare som satsar på kvalitet. Vi vill hitta ett system som är hållbart, där assistansersättningen bygger på faktiska kostnader. Detta är en fråga som utreds nu, och vi avvaktar med intresse vad den kommer att komma fram till mer konkret.
Vi vill se några andra förändringar av LSS. En sådan är naturligtvis, vilket har berörts här, ett förtydligande av § 9 a som rör personkrets 3. Det är viktigt för att bättre säkerställa vilka som tillhör personkretsen och därmed också rätten till olika insatser.
En annan förändring som Miljöpartiet efterlyser är att det ska tillämpas inhibition när en person blir av med sin assistans. Det händer då och då att personer har assistans, förlorar delar eller hela den vid en omprövning och överklagar beslutet. I sådana fall bör man få behålla assistansen innan ett definitivt beslut fattas i högre instans.
Avslutningsvis skulle jag vilja ta upp en fråga som handlar om rättssäkerhet för en grupp brukare med personlig assistans. Det handlar om dem som har sin gode man som personlig assistent.
Det är mycket viktigt att en god man helt självständigt kan fatta beslut för sin huvudmans bästa. Det kan en god man inte alltid om denne samtidigt är personlig assistent. I en del fall kan ett gruppboende vara bättre än personlig assistans för en person. En god man som är personlig assistent blir då direkt berörd av en flytt till ett gruppboende, eftersom assistansen och lönen som personlig assistent upphör. Genom att skilja på de här två rollerna kan rättssäkerheten för personer med personlig assistans säkras bättre än i dag.
Jag yrkar bifall till socialutskottets förslag i betänkandet och avslag på alla motioner.