Herr ålderspresident! Tack, Bengt Eliasson, för de snälla orden! Jag är övertygad om att vi i grund och botten har samma målsättning och engagemang i de här frågorna. Det har jag märkt de gånger vi har tampats på konferenser.
När det gäller regeringens ambition i fråga om hjälpmedel är det precis som jag citerade ur regeringsförklaringen. Vi har sett, precis som du också ger en bild av, brister på hjälpmedelsområdet. Det är olikheter i landet. Vi har olikheter när det gäller regelverk och olikheter när det gäller kostnader för enskilda. Jag ska vara ärlig och säga att direktiven till den utredningen inte är fastställda än. Men diskussionen som finns inom Socialdepartementets område handlar naturligtvis om det som jag sa. Vi vill se över detta. Kan man få ett nationellt sammanhängande regelverk? Kan man få en mer rättvis fördelning och mer jämlika kostnader?
Låt oss återkomma till det och ha en väldigt öppen och bred diskussion, för vi vill väl för alla!
Du frågar mig också om möjligheten för enskilda att välja hjälpmedel. Jag får ärligt erkänna att jag inte är riktigt påläst på det området. Jag får sätta mig in mer i vad det innebär. Men grundtanken är väl ändå: Eftersom det i den dagliga livsföringen är viktigt att man får rätt och funktionella hjälpmedel borde det vara rimligt att man får de hjälpmedel man behöver. Det tycker jag. Men det är min personliga tolkning.