Herr ålderspresident! Jag skulle vilja beröra den fråga som Stefan Nilsson lyfte upp i slutet av sitt anförande. Det må tyckas vara en spetsig fråga, men det är en oerhört viktig fråga för dem som har de allra svåraste funktionsnedsättningarna. Det gäller rätten att själv kunna välja god man som man kan kommunicera med och uttrycka sin vilja till.
Om man befinner sig i en situation där man inte kan svara för sig själv rättsligt är det oerhört viktigt att man kan förmedla till sin gode man vad ens vilja är och synpunkter på den egna situationen. Om det inte är möjligt är det en oerhörd inskränkning i den enskildes självbestämmande.
Här är Stefan Nilsson tydlig med att Miljöpartiet vill begränsa möjligheten att vara både personlig assistent och god man. Det råkar vara så att många av dem som är personliga assistenter också är nära anhöriga. Det råkar vara så att det kanske är den enda personen som dessa människor kan kommunicera med. De som har de allra svåraste funktionsnedsättningarna kan kanske bara kommunicera genom att rycka på ett finger eller via olika miner som bara de närmaste kan förstå.
Hur ska man kunna vara god man åt någon som man absolut inte kan kommunicera med eller förstå?
Vid en debatt på JAG:s årsmöte, en förening för dessa personer, var din partikollega Jan Lindholm mycket tydlig åt det andra hållet. Han sa att Miljöpartiets ståndpunkt visst var att absolut värna möjligheten att vara både god man och personlig assistent.
Vad är Miljöpartiets officiella ståndpunkt i frågan?