Herr talman! De senaste dagarna har Thomas
Östros fört en debatt om utanförskap, sortering och
segregation i skolan. Den här debatten har på något
sätt varit helt uppochnedvänd, när Thomas Östros nu
plötsligt anklagar Folkpartiet för att vara motståndare
till integrering och för segregation. Det är ju precis
tvärtom: Hela vår liberala skolpolitik går ut på att
minska segregationen och utslagningen i skolan.
Felet med den socialdemokratiska skolan är just
att den låter utslagning och segregation fortsätta och
öka. Felet är att så många elever sorteras ut, och det
därför att de glöms bort i skolan.
Man kan fråga sig varför det ständigt är sådan
uppmärksamhet riktad mot skolan. Är skolan verkli-
gen så dålig? Det finns faktiskt många människor ute
i våra skolor som gör ett både kraftfullt och bra arbe-
te, och på många håll fungerar skolan verkligen bra.
Men ändå måste vi konstatera att alldeles för många
lämnar grundskolan utan att ha godkända betyg i
svenska, engelska eller matematik. Det är 11 %, eller
10 000 elever.
Grundskolan ska lägga grunden, säger vi, men när
vi sedan ser hur det går för eleverna på gymnasiet
inser vi att grunden ofta är mycket dålig. Närmare
40 % av landets 20-åringar når inte upp till gymnasie-
skolans mål, och antalet elever som får slutbetyg i
gymnasieskolan fortsätter att sjunka.
Med de här siffrorna kan man säga att den svens-
ka skolan, som skulle vara en skola för alla, är på väg
att bli en skola för hälften. Det är för många elever
som slås ut, och därför tycker inte jag att någon
skolminister skulle kunna vara nöjd med den svenska
skolan.
Det är naturligtvis lätt att förlora sig bland siffror,
men bakom varje siffra döljer sig en flicka eller pojke
som förmodligen en gång tyckte att det var väldigt
roligt att börja skolan. Bakom många av siffrorna
med ej godkända döljer sig en flicka eller en pojke
som glömts bort ofta redan i tredje eller fjärde klass.
De har fångats i det man kan kalla en snällhets-
fälla. Ingen har haft modet att ställa krav på dem, och
till sist slutar det med ett stort misslyckande. Rädslan
för att sätta upp tydliga kunskapsmål och rädslan för
att ställa krav lämnar just dem i sticket som behöver
skolan bäst.
Folkpartiet säger tydligt att kunskapsmålet måste
uppvärderas, och vi envisas med att tydliga krav i
skolan är bevis på att skolan bryr sig om eleverna.
Skolan i Sverige kostar mycket pengar. Det ska
den också göra, och därför är vi i Folkpartiet med på
resurstillskotten till skolan. En bra skola kostar
mycket pengar, men tyvärr kostar en dålig skola ännu
mer pengar. Därför måste vi tänka nytt när det gäller
skolan.
De senaste 30-40 åren har rädslan för att tala
klarspråk om skolan varit kännetecknet för socialde-
mokratisk skolpolitik. Rädslan för utvärdering och
betyg har gjort att skolans resultat blivit otydligt, att
föräldrar inte fått reda på hur det har gått för barnen.
Bara de senaste tre åren har ett antal märkliga utspel
kommit från det socialdemokratiska partiet, från
regering och myndigheter eller från utredningar. Jag
kan nämna några riktigt tokiga förslag, herr talman.
Det är förslag att slopa kravet på godkänt i eng-
elska, svenska och matte för att komma in i gymnasi-
et.
Det är förslag att slopa betygsgränserna på de na-
tionella proven, så att lärarna inte får något stöd i
betygssättningen
Det är förslag att slopa de tydliga målen i läropla-
nen, så att vi inte längre kan utvärdera om skolan når
målen.
Det är förslag att avskaffa betygen i grundskolan,
från Socialdemokraternas partikongress.
Det är förslag att stoppa rätten att ge skriftliga
omdömen och information till föräldrarna.
Allt detta är negativa förslag, som går i motsatt
riktning mot vad skolan skulle behöva göra om vi ska
bryta utanförskapet för alla de elever som i dag läm-
nas i sticket.
Folkpartiet har en rad reformförslag för att alla
elever ska få en bättre skola.
Genomgående är att eleverna, precis som vi vux-
na, behöver olika tid på sig för att nå målen. Genom-
gående är också att det är bäst att hjälpa eleverna så
tidigt som möjligt i skolan. Flytta därför de resurser
som nu används till att repetera grundskolan på gym-
nasiets individuella program till stöd, speciallärare
och extratimmar långt tidigare i grundskolan.
Behåll kraven på förkunskaper för att få börja
gymnasieskolan, för att tvinga fram att grundskolan
verkligen lägger grunden.
Låt elever lämna grundskolan först när de verkli-
gen nått målen, även om det kan ta olika lång tid för
olika elever. Det kan finnas elever som har nått
grundskolans mål redan efter åtta år, och då ska de få
lämna grundskolan om de vill. Men det finns också
de som behöver gå tio år i grundskolan. I en flexibel
grundskola är det inte konstigt att man tar olika tid på
sig.
Sätt också betyg några år tidigare, så att det inte
kommer som en överraskning näst sista året. Låt
föräldrarna få skriftlig information om hur det går för
barnen redan från början i skolan.
Utvärdera resultaten med nationella prov redan i
trean, så att ingen enda elev som behöver extrastöd
glöms bort.
Oavsett om det handlar om mobbning, arbetsro i
skolan eller kunskapsmål behöver vi en ny tydlighet i
skolpolitiken. Men Socialdemokraterna vägrar envist
tala tydligt om vad de vill.
Från oss i Folkpartiet kommer det ett tydligt bud-
skap att barn och ungdomar är värda en riktig skola,
och i en riktig skola finns det kunskapsmål och en
trygg miljö, och där är det också roligt att söka kun-
skap tillsammans.