Herr talman! I Stockholms skolor görs ett fantas-
tiskt arbete. Duktiga, välutbildade lärare arbetar en-
gagerat för att hjälpa, stötta och stimulera Stockholms
barn och ungdomar att växa med kunskap. Jag är full
av beundran för det arbete som de gör. Det är en
härlig upplevelse att vara ute i många av Stockholms
skolor och träffa dessa lärare och dessa elever. De
behöver ju respekt för sitt arbete. När Kristdemokra-
ternas Maria Larsson säger att skolan är en nationell
katastrof, vad är det för budskap till Stockholms lära-
re och elever? Det pågår ett fantastiskt arbete.
Det jag kritiserar är den borgerliga ledningen i
Stockholm som inte tar ojämlikheten och segregatio-
nen på allvar, där den ansvarige politikern rycker på
axlarna och försöker gräva fram andra siffror som
visar något annat i stället för att kavla upp ärmarna
och fundera på: Hur ska jag arbeta hårt för att minska
ojämlikheten i Stockholm? Det är ansvaret för skol-
politiker i Stockholm, och det kräver jag.
Betygsintagning kan vara ett alldeles utmärkt in-
strument. Jag håller med Maud Olofsson på det sättet.
Men det kräver att man arbetar mot ojämlikhet och
segregation samtidigt. Annars blir det orättvisa. Då
får några barn en väldigt bra skolgång, men andra får
det inte.
Det görs ett fantastiskt arbete bland Stockholms
lärare. Jag kommer att ägna mycket tid åt att prata
med dem för att höra hur de tycker att vi ska bedriva
skolpolitik framöver. Jag tror att ett gemensamt krav
som de har är att vi ska visa respekt för att de är pro-
fessionella människor. De är inte betjänta av att riks-
dagen ska tala om och skriva dem på näsan exakt hur
de ska bete sig i varje ögonblick. Respekt för lärarna i
Stockholm, men ge dem resurser så att de kan utföra
sitt arbete på ett ännu bättre sätt. Se till att det finns
en politik i Stockholm som strävar efter integration
och jämlikhet.
En statlig skolpeng kommer att vara förödande på
det sättet. Nu säger Beatrice Ask att checken inte
kommer hem i brevlådan. Nej, det var ju ett besked.
Men checken kommer till skolan. Er poäng är att man
ska välja och köpa utbildning och att checken ska
trilla ned i skolan. Föräldrarna kommer att hålla reda
på vad den checken innehåller. Om man behöver
hjälp och stöd och står där hos rektorn med sin check
och inte har pengar så att det räcker, vart har då tan-
ken och idén om den gemensamma skolan tagit vä-
gen? Det är allas våra barn och ungdomar, det är allas
vårt ansvar. Jag tror inte att det går att privatisera den
idén utan att det blir en väldigt stark reaktion bland
människor.
På samma sätt är det med sorteringsskolan. Det är
alldeles självklart att om förälder, elev och lärare är
överens om att det är väldigt bra för barnet eller den
unga eleven att erbjudas ett år till så ska man ha den
möjligheten. Det fungerar så i dag. Men det som
Folkpartiet driver och skriver i artiklar är något helt
annat. Det är en utsorterande skola som börjar med
prov i nio-tio-årsåldern. Om man inte klarar provet
sorteras man ut.
Dagens Nyheters ledarredaktion frågar sig: Vad
händer med studiemotivationen hos de barn som
upplever att de sorteras ut? Sydsvenska Dagbladet
frågar sig: Det är ju så att framgång i skolan är kor-
relerat med föräldrarnas inkomst och studiebakgrund,
kommer inte det att öka klassklyftorna i samhället?
Vi ställer de här frågorna. Socialliberaler faxar
och skriver och frågar: Vad har hänt med sociallibe-
ralismen i Sverige? Men någon intressant diskussion
om det får vi inte här, för man har låst sig och be-
stämt sig.
Jag menar att skolan måste ha mer resurser. Sko-
lan måste stimuleras att arbeta mer med kvalitetsut-
vecklingen. Varje elev och förälder måste få tydligare
information om hur det går för barnen och det bör
vara en individuell utvecklingsplan för var och en så
att man kan nå målen. Det är oerhört viktigt. Men
visa respekt också för lärarnas arbete och deras pro-
fessionalitet!