Herr talman! Jag tror att skolministern ska passa
sig för att skambelägga de elever som behöver mer
tid för att komma i fatt sina kamrater. Tid är ett peda-
gogiskt verktyg som man måste kunna använda om
alla ska kunna lära sig att läsa, skriva och räkna. Man
ska inte heller prata om sortering när man är ansvarig
för en skola som 10 000 elever i vår kommer att läm-
na utan att ha fått de grundläggande kunskaperna.
Regeringen står tomhänt inför de väldigt stora be-
kymmer som vi har när det gäller skolan. Det är all-
varligt i sig, och det är också förklaringen till att
skolministrarna hellre angriper oppositionen än visar
på resultat av den egna politiken.
Anne-Marie Lindgren, socialdemokratisk idéut-
vecklare, gav förklaringen i TV häromkvällen när hon
sade: "Vi har varit rätt defensiva. Vi har oftast ac-
cepterat saker i efterskott snarare än drivit saker som
följd av en egen grundläggande diskussion." Hon
fortsatte med att säga att socialdemokraterna inte
riktigt känner igenom problemen i den kommunala
skolan och "därmed uppenbarligen också har svårare
att ta tag i problemen". Man undrar ju var ni har hållit
hus när ni inte känner till verkligheten.
Den svenska grundskolan har allvarliga problem. I
flera år har Skolverket redovisat att många elever
lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper och att fler
och fler saknar särskild behörighet till gymnasiet. Om
den utvecklingen står sig kommer mer än 10 000
unga människor om några månader att lämna grund-
skolan med otillräckliga kunskaper. Det är verklig-
heten, och det är den som vi borde diskutera.
10 000 personer är lika många som bor i Gislaved.
Det är mer än 14 gånger så många som de 700 som
riskerar att förlora jobbet om däckfabriken stängs.
Det är ett viktigt perspektiv att ha klart för sig. Det
handlar om unga människor som inte får den start de
behöver. I bästa fall kan de med tiden, och genom
hårt arbete, rätta till kunskapsbristerna - brister som
borde upptäckas och redas ut tidigt i grundskolan.
Vi måste ta de här problemen på allvar. När 700
vuxna riskerar jobbet blir det ett stort hallå, men när
10 000 ungdomar varje vår riskerar hela sin framtid
kommer bortförklaringarna. Ingen har ansvaret. I
stället försöker man få människor att tro att det inte
går att göra någonting bättre än det som gäller i dag.
Men verkligheten tränger sig på. På fyra år har
antalet elever som varje år lämnar grundskolan utan
tillräckliga kunskaper ökat med mer än 2 000 elever,
med mer än 25 %.
Vi har sett en ökning varje år under den senaste
mandatperioden, och ännu syns ingen ljusning.
Med samma utveckling som den vi har bakom oss
skulle vi år 2006 ha nästan 15 000 ungdomar som går
ut från grundskolan utan särskild gymnasiebehörig-
het. I dag handlar det om tre elever i varje klass. Med
samma utveckling fyra år till blir det fem elever i
varje klass.
Hittills har ni socialdemokrater inte haft förmåga
att ändra er politik trots problemen. Så har det varit
oavsett om skolministern har hetat Persson, Johans-
son, Wärnersson eller Östros. Socialdemokratiska
skolministrar kommer och går, men den socialdemo-
kratiska skolpolitiken består.
Den enda lösning som ni har på problemen är mer
pengar i ett system som inte fungerar tillräckligt bra.
Jag ska kanske säga "den enda konkreta lösningen"
eftersom ministern tycks protestera. Men det finns en
enkel regel: Det fungerar inte att kasta goda pengar i
dåliga system. Det är som att hälla vatten i en hink
full av hål.
Som LO-tidningen konstaterade hösten 2000 har
de extra miljarder som skolan fått under de senaste
åren inte lett till en markant bättre skola. De s.k. Pers-
sonpengarna fungerade inte. Den senaste varianten av
statsbidrag kallas Wärnerssonpengar. De fungerar
knappast heller. Pengarna räcker till en ny tjänst på
400 elever eller en femtondels lärare per klass.
Tror ni verkligen att det kommer att lösa proble-
men? Vi har motsvarande resurser, men jag tror inte
att de löser problemen. De kommer att rätta till något,
men det är inte tillräckligt.
I en artikel i Göteborgs-Posten konstaterar Hans
Krantz på Skolverket vad det handlar om:
"Statsbidraget är lite grann som ett bläckstänk i At-
lanten."
Det är socialdemokratisk politik i ett nötskal. Ett
stänk här, och ett stänk där, men inga genomgripande
förändringar. Socialdemokraterna är nöjda eftersom
de anser att skolan redan är så bra som den kan vara.
Ni blundar för verkligheten. Men vi andra kan inte slå
oss till ro. Det finns tiotusentals ungdomar som har
rätt att kräva att skolans problem tas på allvar och att
insatser görs för att förbättra resultaten.
Alla elever och föräldrar måste ges rätt och möj-
lighet att välja skola. Ingen ska hänvisas till en dålig
skola. Finansieringen av skolan ska vara gemensam,
men pengarna ska följa eleven direkt till den skola
man har valt, inte fördelas av en ineffektiv politisk
byråkrati.
Undervisningen måste utformas av lärare och and-
ra i skolans vardag, inte av politiker. Skolministerns
exempel från Aspudden är bra. Läsning är viktig för
att man ska kunna gå vidare i kunskapsutvecklingen,
men problemet är alla de elever som inte kan läsa
efter nio år och som inte tillräckligt kan ta till sig det
som står i böckerna. Det är det som vi försöker dis-
kutera.
Uppföljningen av resultaten måste bli bättre, och
det är bra att ministern tycker att det är en viktig sak,
men varför har ni inte gjort något åt den under era
åtta år?
För oss moderater är det viktiga inte om en skola
kan kallas kommunal eller fristående utan om den
förtjänar att kallas kunskapsskola. Vi vill ha skolor
som sätter varje elev i centrum i stället för ett system
som accepterar att tiotusentals elever ställs åt sidan.
Vi måste se verkligheten, och därför behövs det nya
tag i skolpolitiken.
(Applåder)