Herr talman! Ja, vi ska lappa och laga. Det var så Wallmark sade, och jag delar den uppfattningen helt och hållet. Det behöver vi göra.
Det är självklart att man kan fundera över den norska sidan och finansdepartementet där. Men situationen har ju uppstått i Sverige, så den svenska regeringen har trots allt ett förstahandsansvar. De pensionärer som finns här bor faktiskt i Sverige. De vet inte hur de ska göra - om de ska gå från hus och hem. Det är ju inga rikemanspensionärer, om jag får uttrycka det så. Det är vanliga pensionärer, en del av dem med väldigt låga folkpensioner. Det är klart att det är en oerhört besvärlig situation.
På den nordiska sessionen i Oslo antog vi i Nordiska rådet rekommendationen att vi ska driva på för att en revision av nuvarande regelverk ska göras. Vi tycker inte att det är till fyllest att man har den typ av gränshinder som vi pratar om. Det måste vara möjligt att flytta utan att hamna i den här situationen.
Om den delen har finansministern uppvaktats vid flera tillfällen. Han har sagt att det inte finns någon anledning att göra någon ytterligare översyn av regelverket. Det här skulle jag återigen vilja fråga Wallmark om. Det kanske är en besvärande fråga, men jag tycker att det finns skäl att reda ut det. Var står ni egentligen? Ska man följa Nordiska rådets rekommendation och ta det här på allvar och se över regelverket? Går det att göra någonting för att minimera risken att gränsdragningsproblematik uppstår i den här typen av fall, eller ska vi följa finansministerns råd att inte göra någon översyn?