Herr talman! Ett Nordenbetänkande är som brukligt ett betänkande som liksom glider stilla förbi, utan några högljudda ideologiska skiljelinjer, även om en och annan kanske försöker. Så ska det ju vara vid skrivelser och redogörelser. Men konsensusprincipens styrka är också ett dilemma och blir i medielogiken när det gäller Nordenfrågor ofta bemött med ointresse.
Under förra veckan firades Nordens 200 år av inbördes fred. Vid och runt Bohus fästning lyftes både historia och framtid. Det svenska presidentskapets vice president Hans Wallmark deltog i det medieseminarium där man samtalade om det nordiska samarbetets eviga dilemma, eftersom det saknas konflikter.
Herr talman! Jag nämner detta eftersom avsaknaden av konflikter må vara ett dilemma för den som söker drama eller utövar makt just genom oroligheter, krig och rädsla. Men att samverka med sina grannar och lösa konflikter på ett pragmatiskt och demokratiskt sätt är i sig, efter 200 år av inbördes fred mellan de nordiska länderna, något mycket unikt och värt att uppmärksamma - men kanske uppmärksamma på ett tydligare sätt än vad som har skett i Sverige.
Det är unikt i det historiska fredstillståndet, som därmed har skapat unika möjligheter att utveckla välfärd, demokrati och ett mycket starkt rättssamhälle. Det bygger därmed på stor tilltro och tillit till medmänniskorna. Det är dessa samhällen som har stått emot nationalistisk dårskap som har velat stänga gränser och dela upp människor i de och vi.
Det är värt att fira. Det är också värt att begrunda när det återigen blåser rasistiska och främlingsfientliga vindar både här och där. Då är det viktigt att vi tar med oss erfarenheterna och utvecklar nordiskt samarbete ytterligare och vidgar och sprider våra erfarenheter, för fred och frihet måste varje generation ta ansvar för, precis som talmannen här framme sade i sitt högtidstal i lördags på Bohus fästning.
Mittengruppen i Nordiska rådet är en stark pådrivare i reformeringen av det nordiska samarbetet i syfte att vara i takt med tiden. Det pågår en utveckling av samarbetet som vi verkligen ser fram emot att vara en del i och också vara ansvariga för. Det sker både i Nordiska ministerrådet och i Nordiska rådet.
Regeringarna i Norden och den svenska regeringen har på ett intressant och framåtsyftande sätt agerat just i syfte att öka samarbetet beträffande försvar, säkerhet och krishantering. Det har under 2013 antagits en vision för det nordiska försvarssamarbetet som bygger på att finna ökad försvarsförmåga och därmed också minska kostnaderna. Haga II-deklarationen går i samma utvecklande samarbete att stärka det nordiska krisberedskapssamarbetet.
Det är två samarbetsområden som ligger helt rätt i tiden, där det är väsentligt att den parlamentariska förankringen och insynen stärks. Därför har också mittengruppen tagit initiativ som syftar till att skapa tydliga, formella, parlamentariska förankringsprocesser.
Jag måste säga att vi i mittengruppen inte är nöjda så här långt men ändå ser att Nordiska ministerrådet är öppet och har varit delaktigt i rundabordssamtal och debatter där försvarsministrar har deltagit. Men jag skulle vid det här tillfället vilja bolla över frågan till samordningsministern och fråga hur ministern ser på parlamentens och parlamentarikernas delaktighet och förankring i de viktiga frågorna, när vi nu vandrar vidare i ökat samarbete vad gäller utrikesfrågor, försvarsfrågor och krisberedskap.
Just under det svenska presidentskapet i Nordiska rådet blev vikten av den parlamentariska förankringen väldigt tydlig. Mitt i mullret och krissituationen i Ukraina valde det svenska presidentskapet med ordföranden och vice ordföranden att åka i väg och samtala med bland annat de baltiska staterna, just på grund av att vi från Nordiska rådet hade ställt in en resa och ett studiebesök till Murmansk.
Övriga frågor som är aktuella att följa och som är viktiga från mittengruppen är arbetet kring gränshinder. Där måste jag förmedla vidare och hänvisa till många länders positiva reaktion på den svenska regeringens aktiva arbete att utveckla just gränshinderfrågorna för att gå från ord till handling. Det är från mittengruppens sida en av de viktigaste frågorna att nå resultat i, för det är detta som är nära människor och är i människors vardag och har till syfte att minska krångel och öka rörlighet för både människor och företag.
Herr talman! 200 år av fred har gagnat oss mycket väl. Det är värt att fira. Men det är kanske ännu bättre att ta lärdom av och hantera det som en vaccination mot främlingsfientlighet, mot rädsla och mot instängdhet.
Därmed tackar jag för det arbete som jag har haft glädjen att genomföra i den svenska delegationen. Detta är min sista debatt i riksdagen. Jag kommer att åka hem till gränslandet Sverige-Norge och fortsätta att följa den svenska regeringens gedigna arbete för att lösa gränsproblematiken så att vi kan röra oss lättare över gränserna.