Herr talman! Tudelningen på den svenska arbetsmarknaden är enormt bekymmersam och börjar nu leda till mer eller mindre desperata reformer. Mer än hälften av arbetslösheten står i dag utrikes födda för. Sverige har det näst högsta relativa sysselsättningsgapet i hela OECD-området. Det förslag som Socialdemokraternas fackliga gren, ihärdigt påhejad av näringslivet, är i färd med att lansera, med mycket kraftiga lönesubventioner åt nyanlända invandrare, kommer att medföra en enorm kostnad för skattebetalarna, likaväl som det vore ett dråpslag mot den svenska modellen. Dessa skattesubventionerade låtsasjobb är inte svaret för den svenska arbetsmarknadspolitiken.
Vi ska göra flera saker inom arbetsmarknadspolitiken. Men ingen av de åtgärderna kommer att lösa problemen innan vi har fått en realistisk och restriktiv invandringspolitik samt en effektiv återvandringspolitik på plats.
Vi närmar oss en situation med uppemot 1 miljon människor i arbetsför ålder som försörjs av det offentliga, många av dem utrikes födda. Den situationen är inte hållbar - inte på kort sikt och ännu mindre på längre sikt.
Det vi däremot kan och ska göra är att sänka inkomstskatterna med fokus på låginkomsttagarna. Det är en reform för ökad ekonomisk frihet för hushållen, men det ökar också drivkraften att söka ett jobb. Det kan även gälla ett lågbetalt arbete eller ett deltidsarbete, vilket vi empiriskt vet är en språngbräda till ett reguljärt heltidsjobb. Vi satsar 20 miljarder kronor på att sänka skatterna för huvudsakligen låg- och medelinkomsttagare.
I en debattartikel förra veckan skrev finansutskottets ordförande att den reformen är orättvis. Det säger någonting om själva kärnan i socialdemokratin. En skattesänkning som syftar till att öka den ekonomiska friheten hos låg- och medelinkomsttagare kan betecknas som orättvis. Vi har helt uppenbarligen väldigt olika uppfattningar om vad rättvisa är.
Vi sänker också skatten för dem som tjänar något mer och lägger drygt 5 miljarder kronor på att sänka marginalskatten. Det här avser hushåll som regeringen har bestämt är rika och som därför per definition inte är förtjänta av någon skattesänkning. Ungefär var tredje löntagare i Sverige i dag är rik. Det har regeringen bestämt. Problemet för dessa ungefär en och en halv miljon löntagare är att de inte direkt upplever sig som rika. Har man ett eller två barn att försörja, ett bostadslån som ska betalas och amorteras varje månad och 50 procents marginalskatt blir det inte så där oerhört mycket pengar kvar. Jag önskar verkligen att det förhöll sig så att en tredjedel av löntagarna verkligen var rika på riktigt. Men det är inte så. Det är bara i regeringens egna lilla bubbla som det förhåller sig på det sättet. Jag fattar genuint inte vilken verklighet ni lever i. Sverige har världens högsta marginalskatter. Det är inte en klok skattepolitik.
Vi måste också sänka skatten på att anställa, inte minst för småföretagarna. Det är småföretagarna som står för jobbtillväxten, och det är dem vi ska satsa på. Sänk arbetsgivaravgiften - då kommer jobben!
Herr talman! Arbetsförmedlingen har alltför länge tillåtits vara Socialdemokraternas lekstuga och experimentverkstad. Det är en kraftigt dysfunktionell myndighet som årligen slukar tiotals miljarder av skattebetalarnas pengar. Den ska i nuvarande form läggas ned. Öppna för fler och framför allt andra aktörer! Avskaffa monopolet! Konkurrensutsätt den! Och vi behöver ju inte uppfinna hjulet på nytt här på hemmaplan. Andra länder har genomfört motsvarande reformer. Låt oss lära och inspireras av dem!
Det intressanta är att det finns en politisk majoritet i den här kammaren för att genomföra just en sådan reform. Vi hade kunnat genomföra detta redan nu i höst, om inte det borgerliga gänget hade varit så oerhört tandlöst och totalt impotent. Man vågar inte prata ihop sig om sin egen politik, eftersom risken då finns att den egna politiken blir verklighet. En sådan total avsaknad av självförtroende och ledarskap tror jag aldrig har existerat i en så kallad politisk opposition tidigare. Hur man ska förklara sitt agerande inför sina egna väljare i nästa års valrörelse övergår mitt förstånd.
Herr talman! Som jag nämnde tidigare kommer vi inte att kunna lösa problemen på arbetsmarknaden utan att först komma till rätta med invandringspolitiken. Vi måste ha ett totalt asylstopp, och det måste gälla under överskådlig framtid. Asylrätten medger inte rätt att fritt välja asylland. Det råder inte vare sig krig, svält eller förtryck i vare sig Danmark, Tyskland eller Finland, som samtliga asylsökande som kommer till Sverige kommer från.
Vi måste ha ett helt annat regelverk för anhöriginvandring. Det är inte rimligt att man kan komma till Sverige för att man har någon närstående i landet och bli försörjd av det offentliga. Det är inte den svenska statens eller de svenska skattebetalarnas ansvar att försörja andra staters medborgare. Försörjningsansvaret för en anhöriginvandrare måste helt och fullt tillfalla anknytningspersonen, inte det svenska samhället.
Samtidigt ska vi givetvis sluta utvisa högt kompetenta arbetskraftsinvandrare på grund av någon mindre miss hos arbetsgivaren. Det är för mig helt obegripligt hur regeringen kan tillåta Migrationsverket att agera som det just nu gör, med en frenetisk nit mot människor som följer lag och rätt, som jobbar och betalar skatt och som bidrar till vår allmänna välfärd, men samtidigt med total nonchalans mot människor som har ljugit om sin ålder eller sin identitet eller på annat sätt har en oklar bevekelsegrund. Det är helt obegripligt. Faktum är att det är Sverigedemokraterna som står för den förnuftiga synen vad gäller en behovsprövad kvalificerad arbetskraftsinvandring.
Herr talman! Vi i Sverigedemokraterna föreslår i vår budgetmotion stora besparingar på den oerhört kostsamma migrationspolitiken, på den ineffektiva integrationspolitiken, på arbetsmarknadspolitiken, på statliga subventioner till byggherrar, på statliga subventioner till olika sorters drivmedel och på statliga subventioner till låtsasjobb. Vi satsar i stället på statens absoluta kärnuppgift: att upprätthålla lag och ordning.
Vi satsar stort på sjukvården, omsorgen och kraftigt förbättrade arbetsvillkor för den offentliganställda personalen. Det är saker som rätt till heltid. Omkring 100 000 människor jobbar mot sin vilja deltid i offentlig sektor. De vill inget hellre än att jobba mer men får inte. Det är 100 000 människor som är ofrivilligt deltidsanställda. Det är saker som rätt till betald vidareutbildning på arbetstid så att sjuksköterskan med full lön kan plugga vidare till specialistsjuksköterska, som exempel, och därigenom höja sin lön.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservationer nr 2 och 7.