Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · ärendedebatt

Statens budget 2018 Rambeslutet

Emil Källström (C), 2017-11-22 (riksmöte 2017/18).

Kort sagt

Emil Källström (C) talade i riksdagens ärendedebatt den 2017-11-22 om Statens budget 2018 Rambeslutet. Anförandet är 1 402 ord (cirka 7 min läsning). Det är inlägg 3 av 104 i debatten.

Källa: riksdagens protokoll · Period: 2017-11-22, riksmötet 2017/18

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar · Debatterat dokument: Betänkande 2017/18:FiU1 Statens budget 2018 Rambeslutet

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till Centerpartiets reservationer 3 och 8.

När vi samlas för denna debatt är det på toppen av en högkonjunktur. Tack vare kloka reformer under en längre tid har Sverige klarat den senaste tidens finanskris och sedermera återhämtning på ett bra sätt. På totalen ser det ganska bra ut när det gäller såväl bnp-tillväxt som läget på arbetsmarknaden. Det är bra, och det ger ett gott utgångsläge för att föra denna debatt och den framtida politiken.

Det som dock är intressant och vad en sådan här debatt borde handla om är: Vad gör vi för att förtjäna ytterligare år och decennier av svensk framgång, tillväxt och välfärd? Där kan jag tyvärr konstatera, herr talman, att det görs alldeles för lite. De grundläggande problemen i den svenska ekonomin som vi tog med oss in i denna högkonjunktur finns kvar i än större utsträckning på vägen ur.

I de goda tiderna har vi ändå i närtid fått ett antal illavarslande tecken på att folk och företag väljer bort Sverige som bas för att idka sin verksamhet. I veckan valde, även om det var ett politiskt beslut, Europas länder gemensamt att inte förlägga den europeiska läkemedelsmyndigheten till Sverige. För några veckor sedan kom beskedet att Nordea ansåg att Sverige inte var den bas man ville ha för sin fortsatta europeiska expansion.

Tiden går fort. Det är över ett år sedan som bland andra Spotify gick ut med ett upprop och ställde krav på den svenska politiken att leverera ett antal punkter och förbättra förutsättningarna att verka som snabbt växande högteknologiskt företag i Sverige. De fem punkter som Spotify med flera ställde sig bakom är ännu inte åtgärdade.

Det är typexemplet på vad jag, Centerpartiet och Alliansen har talat om under ganska lång tid. Vi måste göra mer i dag för att förtjäna fortsatt svensk framgång. I praktiken handlar det om framför allt arbets- och bostadsmarknaderna som är alltför stela och inte så moderna och flexibla som de skulle behöva vara i en värld som är i ständigt snabbare rörelse.

Det handlar också om att våga säga att vårt skattesystem alltmer inte löser Sveriges utmaningar, är anpassat efter en annan tid och måste moderniseras.

På arbetsmarknaden kan vi konstatera att det steg för steg sker förändringar till det bättre. Det är bra att fack och arbetsgivare åtminstone sitter och talar om den otroliga utmaning som det är att få in inte minst nyanlända i arbete och att hitta nya vägar in på arbetsmarknaden. Om de kommer fram till någonting bra eller inte får vi se, men de sitter åtminstone och försöker.

Det är någonting som både Centerpartiet och Alliansen har talat om och kommit fram med skarpa förslag om under en lång tid. Det är uppenbart att det behövs nya vägar in där man lär på jobbet och kan komma i arbeta långt före de nio år som det i snitt handlar om innan man som nyanländ i Sverige får in en fot på arbetsmarknaden.

En annan fråga där det måste börja röra sig är Arbetsförmedlingens monopol på matchning och att förmedla människor från olika former av utanförskap och in i arbete. Det har länge varit uppenbart att det inte har fungerat. Här har vi drivit på under en längre tid, men ännu har ingenting hänt. Alltså måste det fortsätta.

Bara under de senaste veckorna har vi fått rapport på rapport på det vi redan visste, nämligen att företag som behöver söka arbetskraft använder sig inte av Arbetsförmedlingen. Det är inte ett effektivt sätt att jobba modernt med matchning. Det är någonting som vi måste reformera i grunden.

Det är bara två av de saker som vi måste ta tag i inom ramen för den svenska arbetsmarknaden som i allt större utsträckning inte löser det moderna Sveriges problem.

Bostadsmarknaden är på många sätt en parallell. Det är för lite flexibilitet och rörlighet, och det är en alltför stor regleringsbörda. Den här mandatperiodens största misslyckande var att det inte blev någon bostadspolitisk överenskommelse. Det finns inte någon anledning att kasta skuld mellan höger och vänster. Det är bara att konstatera att svenska folket röstade fram 349 riksdagsledamöter som inte löste uppgiften. Vi måste försöka igen.

Det innebär hämmad utvecklingskraft och att människor inte kan flytta till jobb eller utbildning. Det är någonting som Sverige blir fattigare av. Här måste heliga kor såsom ränteavdrag och hyresreglering upp på bordet och moderniseras. Annars kommer vi inte att nå det nya läget på den svenska bostadsmarknaden som vi behöver. Det måste vara en av de högsta prioriteringarna att diskutera kommande valår och att ta tag i senast efter den 9 september 2018.

Herr talman! De svenska utsläppen ökar. Det är dåligt. Vi behöver komma tillbaka till ett läge som vi hade för några år sedan där Sverige kombinerade ekonomisk tillväxt och minskade utsläpp. Detta är den största gåva som ett litet land som Sverige kan ge till det internationella miljöarbetet.

Om vår talepunkt i de internationella sammanhangen bara är att vi är duktiga på att lägga mycket pengar på miljöpolitiken är det många länder runt om i världen som konstaterar: Det är ingenting för oss, för de pengarna har vi inte.

Om vi tvärtom säger att vi visar vägen till att kombinera ökad ekonomisk tillväxt och aktivitet, att skapa jobb och stärka vår ekonomi, samtidigt som vi minskar utsläppen är det flera länder runt om i världen som tänker: Det är en väg som också vårt land ska gå.

Det är den främsta gåvan vi kan ge. Det är därför det är så allvarligt att vi inte längre kan visa upp den kombinationen. De svenska utsläppen ökar. Här måste vi tillbaka till grundläggande och rätt incitament för grön omställning.

Det handlar om grön skatteväxling där man inte som regeringen höjer skatten mycket mer på jobb och företagande än vad man gör på miljöförstöring. Vi har ha mer gröna skatter i skattemixen. Vi ska jobba på alla sätt för att återkomma till läget med hög ekonomisk tillväxt och minskade utsläpp. Det är då vi fungerar som det globala exemplet som andra vill följa efter.

Herr talman! Vi har också stora behov där vi som ekonomiska politiker kommer att vara tvungna att allokera mer resurser. Inom välfärdens absoluta kärna kan vi konstatera att inte minst vården när det gäller ungas psykiska hälsa har mycket stora problem. Här måste vi jobba smartare men också allokera mer pengar.

Vi måste satsa mer pengar så att det inte är så att många landsting stänger ned mottagningarna för unga som har det jobbigt och mår dåligt psykiskt under sommaren som inte sällan är den jobbigaste perioden.

Jag gläds åt att den frågan diskuterats alltmer under det senaste året och hur vi ska kunna jobba smart för att möta vår kanske största sociala samhällsutmaning just nu. I min budget som jag kommer att rösta på senare i eftermiddag lägger vi till ökade resurser just för ungas psykiska ohälsa. Men det kommer självklart att krävas mer. Här behöver vi ta gemensamma tag.

Vi måste stärka det som är den absoluta kärnan i vad en stat ska klara av. Om vi tvingas att prioritera bort en mängd av det vi i dag gör i den offentliga sektorn, vad är då kvar på slutet? Det är att upprätthålla lag och ordning, våldsmonopolet och att garantera trygghet såväl på vägen hem från bussen som mot vad Vladimir Putin kan tänkas komma på.

Här har vi satsat för lite under en lång tid. Vi måste stärka hela rättskedjan med alla våra rättsvårdande myndigheter inklusive ordentliga satsningar på försvaret. Det här är en hemläxa vi inte gjorde under 90-talet och det tidiga 2000-talet, och det kommer att vara upp till vår politiska generation att rätta till detta misstag. Det kommer att bli dyrt; det är någonting vi får ställa in oss på.

I den budget som vi lägger på riksdagens bord gör vi precis sådana här prioriteringar. Vi ökar satsningarna på rättsväsendet rejält, och vi ökar satsningarna på försvaret rejält. Vi kan konstatera att också i opposition har Centerpartiet, Moderaterna och i viss mån den övriga Alliansen också bidragit till att det redan nu har kommit rejäla satsningar på plats, även om mycket mer måste till.

Herr talman! Vi har gott om saker att göra. Det finns ett antal ärmar som behöver kavlas upp. Låt oss sätta igång med det som är de riktiga framtidsfrågorna för Sverige, och låt oss bygga Sverige långsiktigt starkare.

(Applåder)

Debatten

Sökningen gäller bara de rader som redan hämtats. Använd filtren för att begränsa hela datamängden.

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.